1 *1 Sam 30:17f, 26. Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.*1:1SiklagDavids läger nära Beer-Sheba (1 Sam 30), nästan 15 mil söder om Sauls här.2 *Jos 7:6, 1 Sam 4:12. Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels här." 4 David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."

5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" 6 *1 Sam 31:1f. Den unge mannen som berättade det för honom svarade: "Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.*1:8amalekitIsraels arvfiender, en sydlig nomadstam som Saul hade bekämpat (se 1 Sam 15). De hade nyligen rövat bort Davids familj (1 Sam 30:1f).

9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig*1:9dödsångestAnnan översättning: "yrsel", "mörker" (så Septuaginta)., för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre." 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder*1:11kläder … rev sönderUttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20). dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." 14 *1 Sam 24:7, 26:11, Ps 105:15. David sade till honom: "Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde*1:14HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).?" 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och hugg ner honom!" Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: "Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,*1:16blod … över ditt eget huvudDvs ansvarig för sin egen död. för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."

17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 *Jos 10:13. och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som finns nertecknad i "Den redliges bok":

19 "Ditt majestät*1:19Ditt majestätAnnan översättning: "Hjorten"., Israel,

ligger slaget på dina höjder.

Hur har inte hjältarna fallit!

20 *Mika 1:10. Förkunna det inte i Gat,

ropa inte ut det

på Ashkelons gator,

så att inte filisteernas döttrar

gläder sig,

de oomskurnas döttrar fröjdar sig.

21 Ni Gilboas berg,

på er må det varken falla

dagg eller regn

och inte finnas fält för offergåvor,

för hjältarnas sköld

ligger nersölad där,

Sauls sköld blir aldrig mer

smord med olja.*1:21smord med oljaVård av sköldens läderöverdrag, samtidigt en anspelning på Sauls ställning som "Herrens smorde".

22 *1 Sam 14:6f, 47f. Från slagnas blod,

från hjältars hull

vek inte Jonatans båge,

vände inte Sauls svärd

hungrigt tillbaka.

23 Saul och Jonatan,

älskade och ljuvliga i livet

och inte åtskilda i döden.

De var snabbare än örnar,

starkare än lejon.

24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,

som klädde er

i scharlakan och prakt

och prydde era kläder

med smycken av guld.

25 Hur har inte hjältarna

fallit mitt i striden!

Jonatan ligger slagen

på dina höjder.

26 *1 Sam 18:3, 19:1. Jag sörjer dig,

Jonatan, min broder.

Du var mycket ljuvlig för mig,

din kärlek till mig var underbar,

mer än kvinnors kärlek.

27 Hur har inte hjältarna fallit

och krigets vapen förstörts!"

1 Sucedeu, depois da *1Sm 31.6morte de Saul, que, voltando Davi de *1Sm 30.1,17,26ferir os amalequitas e estando já dois dias em Ziclague, 2 ao terceiro dia, veio do arraial de Saul *2Sm 4.10um homem *1Sm 4.12com os vestidos rasgados e a cabeça coberta de terra. Tanto que chegou a Davi, *1Sm 25.23prostrou-se em terra e fez-lhe uma reverência. 3 Perguntou-lhe Davi: Donde vens? Ele lhe respondeu: Escapei do arraial de Israel. 4 Disse-lhe Davi: *1Sm 4.16Como foi lá isso? Rogo-te que mo digas. Ele respondeu: O povo fugiu da batalha, e muitos caíram e morreram; Saul e seu filho Jônatas também pereceram. 5 Disse Davi ao moço que lhe dava essas novas: Como sabes que são mortos Saul e seu filho Jônatas? 6 Respondeu o moço que lhe dava a notícia: Achei-me, por acaso, sobre *1Sm 28.4;31.6o monte de Gilboa; eis que *1Sm 31.2-4Saul se firmava sobre a sua lança, e os carros e os cavaleiros se avizinhavam dele. 7 Olhando ele para trás, viu-me e chamou-me. Eu disse: Eis-me aqui. 8 Ele me perguntou: Quem és tu? Eu lhe respondi: *1Sm 15.3;30.1,13,17Sou amalequita. 9 Ele me disse: Chega-te a mim e mata-me, pois sinto-me tomado duma vertigem, porque toda a minha vida ainda está em mim. 10 Cheguei-me a ele e *Jz 9.54matei-o, pois bem sabia que ele não podia viver depois que tinha caído. *2Rs 11.12Tomei a coroa que estava na sua cabeça e o bracelete do seu braço e trouxe-os aqui ao meu senhor.

11 Então, *Gn 37.29,34pegou Davi nos seus vestidos e os rasgou, e assim fizeram todos os homens que estavam com ele. 12 Prantearam, choraram e *2Sm 3.35jejuaram até a tarde por Saul, e por Jônatas, seu filho, e pelo povo de Jeová, e pela casa de Israel, porque haviam caído à espada. 13 Davi perguntou ao moço que lhe trouxera a notícia: Donde és tu? Respondeu ele: *2Sm 1.8Eu sou filho de um peregrino amalequita. 14 Davi disse-lhe: Como não tiveste medo *1Sm 24.6;26.9,11,16de estender a mão para matares ao ungido de Jeová? 15 Então, chamou Davi a um dos seus moços e lhe disse: Vai e lança-te sobre ele. Ele *2Sm 4.10,12o feriu, de sorte que morreu. 16 Disse-lhe Davi: *2Sm 3.28-29O teu sangue caia sobre a tua cabeça, porque a tua *2Sm 1.10;Lc 19.22própria boca deu testemunho contra ti, dizendo: Eu matei o ungido de Jeová.

17 Fez *2Cr 35.25Davi este cântico fúnebre sobre Saul e sobre seu filho 18 (ordenou que ensinassem aos filhos de Judá o cântico do arco), o qual está escrito no *Js 10.13livro de Jasar.

19 A tua glória, Israel, foi morta sobre os teus altos!

*2Sm 1.25,27Como caíram os teus valorosos!

20 *1Sm 31.8-13;Mq 1.10Não o noticieis em Gate,

nem o publiqueis nas praças de Asquelom;

*Êx 15.20-21;1Sm 18.6não suceda alegrarem-se os filhos dos filisteus,

não suceda exultarem os filhos dos *1Sm 14.6incircuncidados.

21 *1Sm 31.1Montes de Gilboa,

*Ez 31.15não caia sobre vós nem orvalho, nem chuva, nem haja campos que produzam ofertas,

pois ali foi arrojado com desprezo o escudo dos heróis,

o escudo de Saul, *Is 21.5não ungido com óleo.

22 *Dt 32.42;Is 34.6Do sangue dos feridos, da gordura dos heróis,

nunca recuou *1Sm 18.4o arco de Jônatas,

nem voltou vazia a espada de Saul.

23 Saul e Jônatas, amados e amáveis,

na sua vida e na sua morte, não se separaram;

*Jr 4.13eram mais ligeiros do que as águias,

*Jz 14.18mais fortes do que os leões.

24 Filhas de Israel, chorai sobre Saul,

que vos vestia de escarlata deliciosamente,

que vos punha sobre os vestidos adornos de ouro.

25 *2Sm 1.19,27Como caíram os valorosos no meio da peleja!

Jônatas foi morto sobre os teus altos.

26 Por ti estou angustiado, meu irmão Jônatas.

Tu eras as minhas delícias;

*1Sm 18.1-4maravilhoso me era o teu amor,

ultrapassando o amor de mulheres.

27 *2Sm 1.19,25Como caíram os valorosos,

*1Sm 2.4;Ez 39.9-10e pereceram as armas guerreiras!