1 1 Krön 28:2, Ps 132:7. Så mörka moln
Herren i sin vrede
har täckt dottern Sion med!
Han kastade Israels härlighet
från himlen ner till jorden,
han tänkte inte på sin fotpall2:1fotpallTroligen förbundsarken (Ps 132:7), över vilken Gud uppenbarade sig (4 Mos 7:89).
på sin vredes dag.
2 Jes 43:28, 47:6. Utan att skona har Herren fördärvat
Jakobs alla boningar.
I sin vrede rev han
dottern Judas fästningar
och slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
3 I vredens hetta högg han av
Israels alla horn.
Han drog undan sin högra hand
när fienden kom,
och brann i Jakob
likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
4 Ps 7:13, Jer 7:20, Klag 3:12. Han spände sin båge som en fiende,
stod redo med sin högra hand
som en ovän,
och dödade allt
som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda
öste han sin vrede som eld.
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess borgar,
han förstörde dess fästningar.
Han hopade sorg på sorg
över dottern Juda.
6 Han skövlade sin boning
som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Herren lät högtid och sabbat
falla i glömska i Sion,
i sin brinnande vrede
förkastade han kung och präst.
7 Ps 74:4, 78:59f. Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna runt hennes palats
gav han i fienders hand,
de ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
8 2 Kung 21:13, Jes 34:11, Sak 1:16.Herren beslöt att förstöra
dottern Sions murar,
han spände ut mätsnöret
och drog inte undan sin hand
från skövlingen.
Han sände sorg över vallar
och murar,
allt ligger nu förstört.
9 Ps 74:9, Hes 7:26. Hennes portar sjönk ner i jorden,
han knäckte och krossade
hennes bommar.
Hennes kung och furstar
bor bland hednafolken,
ingen undervisning ges
och hennes profeter får ingen syn
från Herren.
10 Jer 6:26, Klag 1:4, Hes 27:30. Dottern Sions äldste
sitter stumma på marken,
de kastar stoft över sitt huvud
och klär sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
11 Jer 44:7, Klag 1:20, 4:4. Mina ögon förtärs av gråt,
det jäser i mitt inre,
min lever2:11min leverAnnan översättning (så Septuaginta): "min ära". rinner ut på jorden,
för dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på stadens gator.
12 De ropar till sina mödrar:
"Var finns bröd och vin?"
De tynar bort som slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
13 Jer 15:18, 30:12. Vad ska jag säga dig,
vad ska jag likna dig med,
du dotter Jerusalem?
Vad ska jag jämföra dig med
för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som havet,
vem kan hela dig?
14 Jer 2:8, 5:31, 14:14, 23:13f, 27:14, 29:9, Hes 13:2f, 22:28. Dina profeters syner
var falska och dåraktiga,
de visade dig inte din skuld
för att vända bort din fångenskap2:14vända bort din fångenskapAnnan översättning: "upprätta dig"..
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förföriska.
15 Job 27:23, Ps 48:3, 50:2, Jer 18:16, 19:8. Alla som går vägen förbi
slår ihop sina händer
och hånar dig,
de visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem:
"Är detta den stad som kallades
skönhetens krona,
hela jordens fröjd?"
16 Ps 22:14, Klag 3:46. Alla dina fiender spärrar upp
sin mun mot dig,
de visslar och gnisslar tänder
och säger: "Vi har slukat henne!
Detta är dagen vi väntat på.
Vi fick uppleva den,
vi fick se den!"
17 3 Mos 26:14f, 5 Mos 28:15f.Herren har gjort vad han bestämt,
han har uppfyllt sitt ord
som han uttalat för länge sedan.
Han har rivit utan att skona,
han har låtit fienden
triumfera över dig
och upphöjt dina motståndares horn.
18 Deras hjärtan ropar till Herren.
Du dotter Sions mur,
låt tårarna rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
19 1 Sam 1:15, Ps 62:9, Jes 51:20, Klag 3:41. Stig upp, ropa högt i natten
när nattväkterna2:19nattväkternaVarje natt var indelad i tre väkter eller fyratimmarsperioder (Dom 7:19). börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte,
lyft dina händer till honom
för dina barns liv
som tynar bort av hunger
i alla gathörn.
20 3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53f, Jer 19:9, Klag 4:10. Se, Herre, och tänk på
vem du gjort så emot.
Ska kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen de burit i sin famn?
Ska präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
21 På marken, på gatorna
ligger unga och gamla.
Mina jungfrur och unga män
har fallit för svärd,
du har dödat på din vredes dag,
slaktat utan att skona.
22 Klag 1:15. Som till högtidsdag bjöd du in
skräck från alla håll.
På Herrens vredes dag
var det ingen som kom undan
eller överlevde.
Dem som jag burit
i famnen och fostrat
har min fiende förgjort.
1 Como Lm 3.43-44;Ez 30.18;32.7-8cobre de nuvens o Senhor na sua ira a filha de Sião!
Is 14.12-15;Ez 28.14-16Derribou do céu à terra Is 64.11a glória de Israel
e no dia da sua ira, não se lembrou do Sl 99.5;132.7escabelo dos seus pés.
2 O Senhor Lm 3.43;Sl 21.9;Jr 13.14tragou todas as habitações de Jacó e não mostrou piedade;
no seu furor, Lm 2.5,17;Jr 5.17;Mq 5.11,14derribou as fortalezas da filha de Judá, Is 25.12;26.5lançando-as por terra;
tratou como Sl 89.39-40;Is 43.28profanos o reino e os seus príncipes.
3 No furor da sua ira, cortou Sl 75.5,10;Jr 48.25toda a força de Israel;
em face do inimigo, Sl 74.11;Jr 21.4-5retirou para trás a sua destra
Is 42.25;Jr 21.14e incendiou a Jacó como um fogo chamejante que devora tudo ao redor.
4 Armou o seu Jr 3.12-13;Jó 6.4;16.13arco como inimigo, postou-se como adversário com a sua destra;
matou tudo o que era Ez 24.25aprazível aos olhos;
na tenda da filha de Sião, Is 42.25;Jr 7.20derramou o seu furor como fogo.
5 O Senhor tornou-se como Jr 30.14inimigo, Lm 2.2tragou a Israel;
tragou todos os seus Lm 2.2;Jr 52.13palácios, destruiu as suas fortalezas;
e Jr 6.26;9.17-20multiplicou na filha de Judá o pranto e a lamentação.
6 Jr 7.14Demoliu, com violência, o seu tabernáculo, como se fosse o dum jardim; Jr 52.13destruiu o seu lugar de assembleia.
O Senhor Lm 1.4;Jr 17.27;Sf 3.18entregou ao esquecimento em Sião a assembleia solene e o sábado;
e na indignação da sua ira, Lm 4.16,20;5.12;Is 43.28;Jr 13.13-14desprezou ao rei e ao sacerdote.
7 O Senhor Sl 78.59-61;Is 64.11;Ez 7.20-22rejeitou o seu altar, abominou o seu santuário,
Jr 33.4-5;52.13entregou nas mãos do inimigo os muros dos seus palácios.
Deram Sl 74.3-8gritos na Casa de Jeová como no dia duma assembleia solene.
8 Jeová resolveu Lm 2.17;Jr 5.10;39.8;52.14destruir o muro da filha de Sião;
2Rs 21.13;Is 34.11;Am 7.7-9estendeu o cordel, e a sua mão não cessou de fazer estragos.
Mas Is 3.26;Jr 14.2fez lamentar o antemural e o muro, os quais juntamente enfraquecem.
9 Sepultadas na terra estão Ne 1.3as suas portas; ele destruiu e quebrou os ferrolhos dela.
O seu Lm 4.20;Dt 28.36;Jr 16.13;Ez 17.20rei e os seus príncipes acham-se entre as nações onde Os 3.4não existe a lei.
Os seus profetas Jr 14.14;23.16;Ez 7.26não recebem visões da parte de Jeová.
10 Estão Jó 2.13;Is 3.26;47.1sentados no chão os anciãos da filha de Sião Am 8.3e calados;
lançaram Jó 2.12;Ez 27.30pó ao ar sobre as suas cabeças, vestiram-se de Is 15.3;Jn 3.6-8sacos;
Lm 1.4as virgens de Jerusalém abaixam as suas cabeças até o chão.
11 Os meus Lm 1.16;3.48-51;Jr 9.1olhos enfraquecem à força de chorar, Jr 4.19turbadas estão as minhas entranhas,
o meu Jó 16.13fígado derramou-se pela terra por causa da Lm 4.10;Is 22.4destruição da filha do meu povo,
porquanto nas ruas da cidade desfalecem Lm 2.19;Jr 44.7os meninos e as crianças de mama.
12 Ao Lm 4.4desfalecerem, como feridos, nas ruas da cidade,
ao exalarem as suas Jó 30.16;Sl 42.4;62.8almas no regaço de suas mães,
eles lhes perguntam: Jr 1.11;5.17Onde está o trigo e o vinho?
13 Que testemunho te darei? A que te assemelharei, ó filha de Jerusalém?
A que Lm 1.12te compararei, para te consolar, Is 37.22ó virgem filha de Sião?
Pois grande é como o mar Sl 60.2;Jr 14.17a tua brecha. Quem te Jr 8.22;30.12-15poderá curar?
14 Os teus Jr 23.25-29;29.8-9profetas viram para ti visões vãs e fátuas;
Is 58.1;Mq 3.8;Ez 23.36não manifestaram a tua iniquidade, para te desviarem do cativeiro,
porém Jr 23.36;Ez 22.25,28viram para ti profecias vãs e coisas que te levaram ao exílio.
15 Todos os que passam Jó 27.23;Ez 25.6batem com as mãos sobre ti,
Jr 19.8;Sf 2.15assobiam e Sl 22.7;Is 37.22;Jr 18.16meneiam a cabeça sobre a filha de Jerusalém, dizendo:
É esta, porventura, a cidade a que chamavam os homens Sl 50.2a perfeição da formosura, Sl 48.2o gozo da terra toda?
16 Todos Lm 3.46;Jó 16.10;Sl 22.13os teus inimigos abriram contra ti a sua boca;
assobiam e Jó 16.9;Sl 35.16;37.12rangem os dentes; dizem: Temo-la Sl 56.2;124.3;Jr 51.34tragado.
Certamente este é Ob 12-15o dia que esperávamos, temo-lo achado, temo-lo visto.
17 Dt 28.15;Jr 4.28;18.11Fez Jeová o que intentou; cumpriu a sua palavra que ordenou nos dias antigos;
derrubou e não Jr 2.1-2;Ez 5.11;7.8-9;8.18mostrou piedade.
Fez que o inimigo Sl 35.24,26;89.42;Is 14.29se alegrasse sobre ti, Lm 1.5;Dt 28.43-44exaltou o poder dos teus adversários.
18 O Sl 119.145;Os 7.14coração deles clamou ao Senhor: Ó Lm 2.8;Hc 2.11muro da filha de Sião, Lm 1.2,16;3.48-49;Sl 119.136;Jr 9.1derrama lágrimas como uma torrente, de dia e de noite;
não te dês descanso; cessem de chorar as meninas dos teus olhos.
19 Levanta-te, clama Sl 42.3;Is 26.9de noite, no princípio das vigias;
derrama 1Sm 1.15;Sl 42.4;62.8o teu coração como água diante da face do Senhor.
Levanta as tuas mãos a ele pela Lm 2.11-12vida de teus filhinhos, Is 51.20que desfalecem de fome nas esquinas de todas as ruas.
20 Vê, Jeová, e considera Êx 32.11;Dt 9.26;Is 63.16-19;Jr 12.7a quem assim tens tratado!
Acaso, Lm 4.10;Jr 19.9comerão as mulheres o fruto das suas entranhas, as crianças enfaixadas pelas suas próprias mãos?
Matar-se-ão no santuário do Senhor Sl 78.64;Jr 14.15;23.11-12o sacerdote e o profeta?
21 Jazem por terra nas ruas Jr 6.11o moço e o velho;
as minhas Sl 78.62-63virgens e os meus mancebos caem pela espada.
Tu os Jr 13.14mataste no dia da tua ira; trucidaste, Zc 11.6não mostraste piedade.
22 Convocaste, como no dia duma assembleia solene, Sl 31.13;Is 24.17-18;Jr 6.25os meus terrores de todos os lados.
Jr 11.11Não houve quem escapasse ou ficasse com vida no dia da ira de Jeová.
Aos Jr 16.2-4;44.7que enfaixei e criei, consumiu-os o meu inimigo.