1 Och det gick till så här när HERREN skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, att Elia och Elisa gick från Gilgal. 2 Och Elia sa till Elisa: Stanna här, jag ber dig, för HERREN har sänt mig till Betel. Men Elisa sa: Så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, jag lämnar dig inte. Och de gick ner till Betel. 3 Och de profetsöner som var i Betel, gick ut till Elisa och sa till honom: Vet du att HERREN ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud? Och han svarade: Ja, jag vet det. Håll tyst om det. 4 Och Elia sa till honom: Elisa, jag ber dig, stanna här, för HERREN har sänt mig till Jeriko. Men han sa: Så sant HERREN lever och så sant din själ lever, jag lämnar dig inte. Och de kom till Jeriko. 5 Och de profetsöner som var i Jeriko kom till Elisa och sa till honom: Vet du att HERREN ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud? Och han svarade: Ja, jag vet det. Håll tyst om det. 6 Och Elia sa till honom: Stanna här, jag ber dig, för HERREN har sänt mig till Jordan. Men han sa: Så sant HERREN lever och så sant din själ lever, jag lämnar dig inte. Och de gick båda vidare. 7 Och femtio män av profetsönerna gick och ställde sig inom synhåll på avstånd, medan de båda stod vid Jordan. 8 ✝ Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor så att de båda kunde gå över på torr mark. 9 ✝ Och när de hade kommit över sa Elia till Elisa: Fråga mig om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig. Och Elisa sa: Jag ber dig, må en dubbel lott av din ande komma över mig. 10 Då sa han: Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte. 11 ✝ Och medan de gick och samtalade, se, då uppenbarade sig en vagn av eld med hästar av eld och skiljde de båda från varandra, och Elia for i en stormvind upp till himlen. 12 ✝ Och Elisa såg det och ropade: Min far, min far, Israels vagn och dess ryttare. Och han såg honom inte mer. Och han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken. 13 ✝ Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och han vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Och han tog Elias mantel som hade fallit av honom och slog på vattnet och sa: Var är HERREN, Elias Gud? Och när han också hade slagit på vattnet delade det sig åt båda sidor och Elisa kunde gå över. 15 Och då profetsönerna, som var i Jeriko mitt emot, såg honom, sa de: Elias ande vilar över Elisa. Och de gick emot honom och bugade sig ner till marken inför honom. 16 Och de sa till honom: Se, nu finns det bland dina tjänare femtio tappra män. Låt dem gå, vi ber dig, och söka efter din herre. Kanske har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal. Och han sa: Ni ska inte skicka någon. 17 Men de fortsatte att enträget be honom tills han skämdes, och han sa: Skicka iväg dem. Och de sände iväg femtio män. Och de sökte i tre dagar men fann honom inte. 18 Och de kom tillbaka till honom, för han hade stannat kvar i Jeriko, och han sa till dem: Sade jag inte till er att ni inte skulle gå? 19 ✝ Och männen i staden sa till Elisa: Se, vi ber dig, stadens läge är behagligt, som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ofruktbar. 20 Och han sa: Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den. Och de hämtade en sådan åt honom. 21 Sedan gick han till vattenkällan och kastade saltet i den och sa: Så säger HERREN: Jag har gjort detta vatten friskt. Det ska inte längre komma död eller ofruktsamhet av det. 22 Och vattnet blev friskt och är så än i dag, enligt Elisas ord som han talade. 23 Sedan begav han sig därifrån upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en grupp ungdomar ut ur staden och hånade honom och ropade till honom: Upp med dig, flintskalle! Upp med dig, flintskalle! 24 Och han vände sig om och såg på dem och förbannade dem i HERRENS namn. Då kom två björnar ut ur skogen och rev 42 av ungdomarna. 25 Och han gick därifrån upp till berget Karmel och därifrån återvände han till Samaria.