1 ✝ Kungen sände bud och till honom församlades alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 ✝ Och kungen gick upp till HERRENS hus, tillsammans med alla Juda män, alla invånarna i Jerusalem, prästerna, profeterna och allt folket, både små och stora, och han läste högt så att de hörde allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i HERRENS tempel. 3 ✝ Kungen ställde sig sedan vid pelaren och slöt inför HERREN ett förbund, att de skulle vandra efter HERREN och hålla hans bud och hans vittnesbörd och hans stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och fullgöra detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet. 4 ✝ Och kungen befallde översteprästen Hilkia och prästerna närmast under honom och dem som höll vakt vid ingången, att de skulle föra ut ur HERRENS tempel alla de föremål som var gjorda åt Baal och åt Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, och askan efter dem lät han föra till Betel. 5 Sedan avsatte han de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och på platserna runt omkring Jerusalem, likaså dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 Och han lät föra Aseran ut ur HERRENS tempel till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den i Kidrons dal och stampade sönder den till stoft och kastade stoftet på folkets gravar. 7 ✝ Och han rev ner husen för de manliga prostituerade som låg vid HERRENS tempel där kvinnorna vävde tyger åt Aseran. 8 Och han förde alla prästerna ut ur Juda städer och orenade offerhöjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba till Beer-Seba, och bröt ner offerhöjderna vid portarna som fanns vid stadsfogden Josuas port som låg till vänster, när man går in genom stadsporten. 9 ✝ Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem, utan de åt av det osyrade brödet bland sina bröder. 10 ✝ Och han orenade Tofet, som ligger i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle låta sin son eller sin dotter gå igenom eld åt Molok. 11 ✝ Och han tog bort de hästar, vilka Juda kungar hade invigt åt solen vid ingången till HERRENS tempel vid hovmannen Netan-Meleks kammare som låg i Parvarimkvarteret. Och solens vagnar brände han upp i eld. 12 ✝ Och de altaren som fanns på taket över Ahas sal som Juda kungar hade gjort, och de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till HERRENS tempel, dem bröt kungen ner och krossade och kastade stoftet från dem i Kidrons dal. 13 ✝ Och kungen orenade de offerhöjder som låg framför Jerusalem, som låg till höger om Fördärvets berg, som Israels kung Salomo hade låtit bygga åt Astarte, sidoniernas styggelse, och åt Kemos, moabiternas styggelse, och åt Milkom, ammoniternas styggelse. 14 Och han slog sönder bildstoderna och högg ner offerlundarna och fyllde platsen där de stått med människoben. 15 ✝ Han bröt också ner altaret som låg i Betel med dess offerhöjd. Det var Jerobeam, Nebats son, som hade byggt upp både altaret och offerhöjden, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stampade sönder den till stoft och brände upp offerlunden. 16 ✝ Och när Josia vände sig om, såg han gravarna som fanns där på berget. Och han sände och lät hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med det HERRENS ord, som hade blivit förkunnat av gudsmannen, som förkunnade dessa ord. 17 ✝ Och han sa: Vad är det för en gravvård jag ser där? Då sa folket i staden till honom: Det är den gudsmannens grav, som kom från Juda och förkunnade detta som du har gjort med altaret i Betel. 18 Och han sa: Låt honom vara, låt ingen röra hans ben. Så lät de hans ben vara i fred tillsammans med den profetens ben som kom från Samaria. 19 Josia tog också bort alla offerhöjdshus i Samarias städer, som Israels kungar hade gjort och väckt HERRENS vrede. Och han gjorde med dem på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 ✝ Och alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Sedan återvände han till Jerusalem. 21 ✝ Kungen befallde allt folket och sa: Håll påskhögtiden åt HERREN, er Gud, så som det är skrivet i denna förbundsbok. 22 Ty en sådan påskhögtid hade inte hållits från den tid då domare dömde i Israel, inte heller under hela den tid som det hade varit kungar i Israel och i Juda, 23 utan först i Josias artonde regeringsår hölls en sådan påskhögtid åt HERREN i Jerusalem. 24 ✝ Dessutom utrotade Josia andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem, för att han skulle fullfölja lagens ord som var skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i HERRENS tempel. 25 ✝ Och det hade inte funnits någon kung före honom som var som han, som vände sig till HERREN av hela sitt hjärta och av hela sin själ och av hela sin kraft i enlighet med hela Mose lag. Och inte heller efter honom kom någon som han. 26 ✝ Dock vände inte HERREN sig från sin stora vredes glöd, som hade blivit upptänd mot Juda på grund av alla de provokationer som Manasse hade väckt hans vrede med. 27 ✝ Och HERREN sa: Jag kommer också driva bort Juda från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Och jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag har utvalt, och det tempel om vilket jag har sagt: Mitt namn ska vara där. 28 Och vad som mer finns att säga om Josia och allt som han gjorde, är de inte nedtecknade i Juda kungars krönikebok? 29 ✝ Under hans tid drog farao Neko, kungen i Egypten, upp mot kungen i Assyrien vid floden Eufrat. Och kung Josia drog ut emot honom, men när de stod öga mot öga vid Megiddo blev han dödad. 30 ✝ Och hans tjänare flyttade hans döda kropp på en vagn bort från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Och folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. 31 ✝ Joahas var 23 år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Och hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter från Libna. 32 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, alldeles som hans fäder hade gjort. 33 Men farao Neko lät fängsla honom i Ribla i Hamats land för att han inte skulle regera i Jerusalem, och pålade landet en skatt på 100 talenter silver och en talent guld. 34 Och farao Neko gjorde Josias son Eljakim till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig och han kom till Egypten och där dog han. 35 ✝ Jojakim gav silvret och guldet åt farao, men han beskattade landet för att kunna ge de pengar som farao gett befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, drev han in silvret och guldet från dem för att ge det åt farao Neko. 36 Jojakim var 25 år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mor hette Sebida, Pedajas dotter från Ruma. 37 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, alldeles som hans fäder hade gjort.