1 Och Elisa sa: Hör HERRENS ord! Så säger HERREN: I morgon vid denna tid ska ett mått fint mjöl säljas för en sikel och två mått korn för en sikel i Samarias port. 2 Officeren, vars hand kungen stödde sig på, svarade då gudsmannen och sa: Se, även om HERREN gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske? Och han sa: Se, du ska få se det med egna ögon, men du ska inte få äta av det. 3 ✝ Och det fanns fyra spetälska män utanför stadsporten och de sa till varandra: Varför ska vi stanna här tills vi dör? 4 Om vi bestämmer oss för att gå in i staden så är det hungersnöd i staden och vi ska dö där. Och om vi stannar här kommer vi också att dö. Kom nu därför, låt oss överlämna oss till syriernas här. Om de låter oss leva så får vi leva, och om de dödar oss så dör vi. 5 Och i skymningen steg de upp för att gå till syriernas läger. Och när de hade kommit till utkanten av det syriska lägret, se, då fanns ingen människa där. 6 ✝ Ty Herren hade låtit syriernas här höra ett dån av vagnar och ett dån av hästar och dånet av en stor här, och de sa till varandra: Se, Israels kung har lejt mot oss hetiternas kungar och egyptiernas kungar för att överfalla oss. 7 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade lämnat sina tält, sina hästar och sina åsnor, och lägret såsom det stod och flytt för livet. 8 Och då de spetälska kom till utkanten av lägret gick de in i ett tält och åt och drack och tog därifrån silver och guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka och gick in i ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. 9 Men därefter sa de till varandra: Vi gör inte rätt. Detta är en dag med goda nyheter. Och om vi håller tyst och väntar tills i morgon bitti drar vi skuld över oss. Kom nu därför, så går vi till kungens palats och berättar det. 10 Och de kom fram till stadsporten och kallade på vakterna och berättade för dem och sa: Vi kom till syriernas läger, och se, där fanns ingen människa, inte heller ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade. 11 Då ropade portvakterna att man skulle berätta det inne i kungapalatset. 12 Då stod kungen upp mitt i natten och sa till sina tjänare: Jag ska nu berätta för er vad syrierna har gjort mot oss. De vet att vi är utsvultna. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och tänker: När de kommer ut ur staden ska vi fånga dem levande och ta oss in i staden. 13 Och en av hans tjänare svarade och sa: Låt några nu ta fem av de återstående hästar som finns kvar i staden. Se, de är som alla de israeliter som är kvar i den. Se, säger jag, de är också som alla de israeliter som har dött. Låt oss skicka iväg dem för att se efter. 14 De tog därför två vagnar med hästar och kungen skickade iväg dem efter den syriska hären och sa: Åk iväg och se efter. 15 Och de följde efter dem ända till Jordan, och se, hela vägen var full med kläder och andra saker, som syrierna hade kastat ifrån sig under sin brådskande flykt. Och sändebuden återvände och berättade det för kungen. 16 Då drog folket ut och plundrade syriernas läger. Och ett mått fint mjöl blev sålt för en sikel och två mått korn för en sikel, enligt HERRENS ord. 17 Och officeren, vars hand kungen stödde sig på, hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ner honom i stadsporten och han dog, såsom gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 Och så blev det, som gudsmannen hade talat till kungen och sagt: I morgon vid denna tid ska man i Samarias port få två mått korn för en sikel och ett mått fint mjöl för en sikel. 19 Och officeren hade svarat gudsmannen och sagt: Se , även om HERREN gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske? Och han hade sagt: Se, du ska få se det med egna ögon, men du ska inte få äta av det. 20 Så gick det honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog.