1 ✝ Och Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Josafats artonde regeringsår och han regerade i tolv år. 2 ✝ Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, men inte som hans far och hans mor, för han skaffade bort den Baalsstod som hans far hade låtit göra. 3 Men han höll fast vid Jerobeam, Nebats sons, synder, genom vilka han hade förlett Israel till att synda och övergav dem inte. 4 Och Mesa, kung i Moab, var fåruppfödare och betalade till kungen i Israel 100 000 lamm och ull från 100 000 baggar. 5 ✝ Men det hände när Ahab var död att kungen i Moab gjorde uppror mot Israels kung. 6 Och vid samma tid drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 ✝ Och han sände bud till Josafat, kungen i Juda, och lät säga: Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab? Och han svarade: Jag vill dra dit upp, jag som du, mitt folk som ditt folk, och mina hästar som dina hästar. 8 Och han frågade: Vilken väg ska vi dra dit upp? Och han svarade: Vägen genom Edoms öken. 9 Så drog de ut, Israels kung, Juda kung och Edoms kung. Men när de hade vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de hade med sig. 10 Och Israels kung sa: Ack, att HERREN har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand. 11 ✝ Men Josafat sa: Finns det ingen HERRENS profet här, så att vi kan fråga HERREN genom honom? Då svarade en av den israelitiske kungens tjänare och sa: Elisa, Safats son, finns här som hällde vatten över Elias händer. 12 Och Josafat sa: Hos honom är HERRENS ord. Och Israels kung och Josafat och Edoms kung gick ner till honom. 13 Och Elisa sa till Israels kung: Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter och till din mors profeter! Och Israels kung sa till honom: Nej, för HERREN har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand. 14 Och Elisa sa: Så sant HERREN Sebaot lever, inför vilken jag står, sannerligen, om det inte vore av hänsyn till Juda kung Josafats närvaro, skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. 15 ✝ Men hämta nu hit åt mig en harpospelare. Och det hände när harpospelaren spelade att HERRENS hand kom över honom, 16 och han sa: Så säger HERREN: Gräv fullt med diken i denna dal, 17 för så säger HERREN: Ni ska varken se vind eller regn, men ändå ska denna dal bli full med vatten, så att både ni själva, er boskap och era djur får dricka. 18 Men detta är en ringa sak i HERRENS ögon, han ska också ge Moab i er hand. 19 Och ni ska slå ner alla befästa städer och alla viktiga städer, och ni ska hugga ner alla värdefulla träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar. 20 Och det hände på morgonen, när matoffret offrades, se, då kom vatten på vägen från Edom och landet fylldes med vatten. 21 Och när alla moabiterna hörde att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem, samlades alla som var i vapenför ålder och däröver och de ställde sig vid gränsen. 22 Och de steg upp tidigt på morgonen, och när solen sken på vattnet, tyckte moabiterna att vattnet på andra sidan var rött som blod. 23 Och de sa: Det är blod. Kungarna har säkert råkat i strid och har dödat varandra. Nu till plundring Moab! 24 Men när de kom fram till Israels läger, ryckte israeliterna fram och slog moabiterna, och de flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna, 25 och de förstörde städerna och på alla bördiga åkrar kastade de var och en sin sten och fyllde dem så. Och de täppte till alla vattenkällor och högg ner alla värdefulla träd. Endast i Kir-Hareset lämnade de stenarna kvar, men slungkastarna omringade den och gick till angrepp. 26 Och när Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig 700 män beväpnade med svärd för att slå sig igenom till Edoms kung, men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. Då uppstod en stor vrede mot Israel, och de lämnade honom och återvände till sitt land.