1 Och en kvinna av profetsönernas hustrur ropade till Elisa och sa: Din tjänare, min man, har dött och du vet att din tjänare fruktade HERREN. Och nu kommer den han var skyldig för att ta båda mina söner till slavar. 2 ✝ Och Elisa sa till henne: Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad har du hemma? Och hon sa: Din tjänarinna har inget annat hemma än en kruka med olja. 3 Då sa han: Gå och låna av alla dina grannar tomma kärl, men inte för få. 4 Gå sedan in och stäng dörren om dig och dina söner och häll upp i alla dessa kärl. Och när ett är fullt så ställ det åt sidan. 5 Och hon lämnade honom och stängde igen dörren om sig och sina söner. De räckte kärlen till henne och hon hällde i. 6 Och det hände när kärlen var fulla att hon sa till sin son: Ge mig ett kärl till. Men han sa till henne: Det finns inte ett kärl till. Då stannade oljeflödet. 7 Sedan kom hon och berättade det för gudsmannen. Och han sa: Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över. 8 ✝ Och det hände en dag då Elisa gick till Sunem, att där fanns en rik kvinna som övertalade honom att äta hos sig. Och det blev så, att så ofta han passerade förbi tog han in där för att äta. 9 Och hon sa till sin man: Se, jag har märkt att han som ständigt passerar förbi oss är en helig gudsman. 10 Låt oss göra ett litet rum på muren, jag ber dig, och låt oss sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom. Så kan han ta in där när han kommer till oss. 11 Och en dag hände det att han kom dit och tog in i rummet och lade sig där, 12 och han sa till sin tjänare Gehasi: Kalla hit sunemitiskan! Och då han hade kallat henne, infann hon sig hos honom, 13 ✝ och han sa till honom: Säg nu till henne: Se, du har varit mån om oss med all denna omsorg. Vad kan jag göra för dig? Vill du att jag ska tala på dina vägnar till kungen eller till befälhavaren för hären? Men hon svarade: Jag bor ju mitt ibland mitt eget folk. 14 Och han sa: Vad kan man då göra för henne? Faktum är, sa Gehasi, att hon inte har någon son och hennes man är gammal. 15 Och han sa: Kalla på henne. Och när han hade kallat på henne infann hon sig i dörröppningen. 16 ✝ Och han sa: Nästa år vid denna tid ska du ha en son i famnen. Och hon sa: Nej, min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna. 17 Men kvinnan blev havande och födde en son på den bestämda tiden det följande året, som Elisa hade sagt till henne. 18 Och när pojken hade växt upp, hände det en dag, att han gick ut till sin far, till skördemännen. 19 Och han sa till sin far: Mitt huvud, mitt huvud! Och han sa till en tjänare: Bär honom till hans mor. 20 Och när han tagit honom och fört honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden, och sedan dog han. 21 Och hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde igen dörren om honom och gick ut. 22 Sedan kallade hon på sin man och sa: Sänd mig, jag ber dig, en av tjänarna och en av åsnorna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen och komma tillbaka. 23 Och han sa: Varför vill du ge dig av till honom idag? Det är varken nymånad eller sabbat? Och hon sa: Det kommer att gå bra. 24 Sedan lät hon sadla åsnan och sa till sin tjänare: Driv på framåt och sänk inte farten förrän jag ber dig. 25 ✝ Så gav hon sig iväg och kom till gudsmannen på Karmels berg. Och när gudsmannen fick se henne på avstånd, sa han till sin tjänare Gehasi: Se, där är sunemitiskan. 26 Skynda nu, jag ber dig, för att möta henne och fråga henne: Är det väl med dig och med din man och med pojken? Och hon svarade: Det är väl. 27 Och när hon kom upp till gudsmannen på berget tog hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram för att få bort henne därifrån. Men gudsmannen sa: Låt henne vara, för hennes själ är i djup nöd. Och HERREN har dolt detta för mig och har inte sagt något till mig. 28 Då sa hon: Har jag bett om en son av min herre? Sa jag inte: Bedra mig inte? 29 ✝ Då sa han till Gehasi: Spänn bältet om dig och ta min stav i din hand och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara honom inte. Och lägg min stav på pojkens ansikte. 30 Men pojkens mor sa: Så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, jag släpper dig inte. Då reste han sig och följde med henne. 31 Och Gehasi hade gått före dem och hade lagt staven på pojkens ansikte. Men inget ljud hördes eller svar. Därför gick han tillbaka för att möta honom och berättade för honom och sa: Pojken har inte vaknat. 32 Och när Elisa kom in i huset, se, då låg pojken död på hans säng. 33 ✝ Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. 34 ✝ Och han steg upp och lade sig över pojken så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. Och han sträckte sig över pojken och pojkens kropp blev varm. 35 Sedan vände han tillbaka och gick fram och tillbaka i huset, och steg så upp igen och sträckte sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog pojken upp sina ögon. 36 ✝ Sedan kallade han på Gehasi och sa: Kalla på sunemitiskan. Då kallade han på henne och när hon kom in till honom sa han: Ta emot din son. 37 Och hon kom och föll ner för hans fötter och bugade sig mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut. 38 ✝ Och Elisa kom än en gång till Gilgal och hungersnöd rådde i landet, och profetsönerna satt framför honom. Och han sa till sin tjänare: Sätt på den stora grytan och koka soppa åt profetsönerna. 39 Och en av dem gick ut på marken för att plocka växter och han fann en vild slingerväxt och av den plockade han sin mantel full av vildgurkor. Och när han kom in strimlade han ner dem i soppgrytan, trots att ingen kände till dem. 40 Så öste de upp åt männen för att de skulle äta. Och det inträffade så snart de hade börjat äta av soppan att de skrek till och sa: Döden är i grytan, du gudsman. Och de kunde inte äta. 41 Då sa han: Hämta hit mjöl. Och han kastade det i grytan och sa: Ös upp åt folket så att de kan äta. Och det fanns inte längre något skadligt i grytan. 42 ✝ Och en man kom från Baal-Salisa och hade med sig förstlingsbröd till gudsmannen, tjugo kornbröd, och ax av grönskuren säd i sin säck. Och han sa: Ge det åt folket så att de kan äta. 43 Men hans tjänare sa: Hur ska jag kunna sätta fram detta till hundra män? Han sa ännu en gång: Ge det åt folket så att de kan äta, för så säger HERREN: De ska äta och få över. 44 Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över så som HERREN hade sagt.