1 Och profeten Elisa kallade till sig en av profetsönerna och sa till honom: Spänn bältet om livet och ta med dig denna oljeflaska och gå till Ramot i Gilead. 2 Och när du kommer dit så sök upp Jehu, son till Josafat, Nimsis son, och gå in där och be honom stå upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i det innersta rummet. 3 Ta sedan oljeflaskan och häll den över hans huvud och säg: Så säger HERREN: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja. 4 Så gick den unge mannen, profetens tjänare, i väg till Ramot i Gilead. 5 Och när han kom fram, se, då satt befälhavarna för hären där, och han sa: Befälhavare, jag har ett meddelande till dig. Då frågade Jehu: Till vem av oss alla? Och han svarade: Till dig, befälhavare. 6 ✝ Då reste han sig och gick in i huset och han hällde oljan över hans huvud och sa till honom: Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till kung över HERRENS folk, över Israel. 7 ✝ Och du ska förgöra Ahabs, din herres, hus, så att jag kan hämnas blodet från mina tjänare profeterna och blodet från alla HERRENS tjänare ur Isebels hand. 8 För hela Ahabs hus ska utrotas, och jag ska utrota alla av mankön i Ahabs hus, både bunden och fri. 9 ✝ Och jag ska göra med Ahabs hus som med Jerobeams, Nebats sons, hus och som med Baesas, Ahias sons, hus. 10 Och hundarna ska äta upp Isebel på Jisreels mark, och ingen ska begrava henne. Och han öppnade dörren och flydde. 11 Sedan gick Jehu ut till sin herres tjänare, och en av dem sa till honom: Är allt väl? Varför kom denne galning till dig? Och han sa till dem: Ni känner ju den mannen och hur han pratar. 12 Men de sa: Det är inte sant, berätta för oss nu. Då sa han: Så och så talade han till mig och sa: Så säger HERREN: Jag har smort dig till kung över Israel. 13 ✝ Då skyndade de sig och tog var och en sin mantel och lade den under honom på översta trappsteget. Och de blåste i basunen och sa: Jehu är kung. 14 Så Jehu, son till Josafat, Nimsis son, gjorde en sammansvärjning mot Joram. Joram hade försvarat Ramot i Gilead, han och hela Israel, mot Syriens kung Hasael. 15 Men kung Joram hade återvänt till Jisreel för att få de sår läkta som syrierna hade tillfogat honom när han stred mot den syriske kungen Hasael. Och Jehu sa: Om ni vill det, så låt ingen slippa ut eller fly ut ur staden som kan gå och berätta det i Jisreel. 16 Sedan steg Jehu upp i sin vagn och for till Jisreel eftersom Joram låg sjuk där och Juda kung Ahasja hade rest ner dit för att besöka Joram. 17 Och en väktare som stod i tornet i Jisreel fick se Jehus skara komma och sa: Jag ser en skara. Och Joram sa: Hämta en ryttare och sänd honom för att möta dem och fråga: Är det frid? 18 Ryttaren red då för att möta honom och sa: Så säger kungen: Är det frid? Och Jehu sa: Vad har du med friden att göra? Vänd om och följ efter mig. Och väktaren rapporterade och sa: Sändebudet har nått fram till dem men han kommer inte tillbaka. 19 Då sände han en annan ryttare. Och när denne kom fram till dem sa han: Så säger kungen: Är det frid? Och Jehu svarade: Vad har du med friden att göra? Vänd om och följ efter mig. 20 Och väktaren rapporterade och sa: Han har kommit fram till dem men kommer inte tillbaka. Och han kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör i raseri. 21 ✝ Och Joram sa: Spänn för. Och de spände för hans vagn. Och Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut i var sin vagn. Och de for ut för att möta Jehu, och de mötte honom på jisreeliten Nabots åker. 22 ✝ Och det hände när Joram såg Jehu att han sa: Är det frid, Jehu? Och han svarade: Hur kan det vara frid så länge din mor Isebels horerier och hennes trolldomskonster är så många? 23 Då vände Joram om och flydde och ropade till Ahasja: Förräderi, Ahasja! 24 Men Jehu spände sin båge med sin fulla kraft och sköt Joram mellan skuldrorna, så att pilen gick ut genom hjärtat och han sjönk ner i sin vagn. 25 ✝ Då sa Jehu till sin adjutant Bidkar: Ta och kasta honom på jisreeliten Nabots åkerstycke. För kom ihåg hur du och jag red bredvid varandra bakom hans far Ahab då HERREN uttalade denna profetia om honom: 26 Sannerligen, i går såg jag Nabots blod och hans söners blod, säger HERREN, och jag ska vedergälla dig på denna åker, säger HERREN. Ta honom därför nu och kasta honom på åkern enligt HERRENS ord. 27 Men när Juda kung Ahasja såg det, flydde han i riktning mot Bet Haggan. Men Jehu satte efter honom och ropade: Skjut honom också i vagnen! Och de gjorde så i Gurbacken som ligger vid Jibleam. Och han flydde till Megiddo och dog där. 28 Och hans tjänare förde honom i en vagn till Jerusalem och begravde honom i hans grav hos hans fäder i Davids stad. 29 Och Ahasja hade blivit kung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsår. 30 ✝ Och när Jehu kom till Jisreel och Isebel fick veta det, målade hon sina ögon och smyckade sitt huvud och tittade ut genom fönstret. 31 ✝ Och när Jehu kom in igenom porten ropade hon: Gick det bra för Simri, som mördade sin herre? 32 Då tittade han upp mot fönstret och sa: Vem står på min sida? Vem? Då tittade två eller tre hovmän ner på honom. 33 Och han ropade: Kasta ner henne! Då kastade de ner henne, och en del av hennes blod stänkte på väggen och på hästarna, och han trampade henne under fötterna. 34 ✝ Och sedan han hade gått in och hade ätit och druckit, sa han: Gå nu och ta rätt på denna förbannade kvinna och begrav henne, för hon är en kungadotter. 35 Och när de gick iväg för att begrava henne, fann de ingenting annat än skallen av henne och fötterna och handflatorna. 36 ✝ Därför kom de tillbaka och berättade detta för honom. Då sa han: Detta är HERRENS ord som han talade genom sin tjänare tisbiten Elia när han sa: På Jisreels åker ska hundarna äta upp Isebels kött, 37 och Isebels lik ska ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen ska kunna säga: Detta är Isebel.