1 ✝ Och Mirjam och Aron talade mot Mose på grund av den kushitiska kvinnan som han hade tagit till hustru, eftersom han hade gift sig med en kvinna från Kush*. 2 De sa: Är Mose den ende som HERREN talar genom? Talar han inte också genom oss? Och HERREN hörde detta. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. 4 Plötsligt sa HERREN till Mose, Aron och Mirjam: Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet. Och de gick dit ut, alla tre. 5 ✝ Då steg HERREN ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam och de gick båda dit. 6 Och han sa: Hör nu mina ord. Om det finns en profet ibland er, ger jag, HERREN, mig till känna för honom i en syn och talar till honom i en dröm. 7 ✝ Men så är det inte med min tjänare Mose, han är trogen i hela mitt hus. 8 ✝ Jag talar med honom ansikte mot ansikte, tydligt och inte genom dunkelt tal, och han får se HERRENS gestalt. Varför har ni då inte fruktat att tala emot min tjänare Mose? 9 Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem. 10 ✝ När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då blev Mirjam vit som snö av spetälska. Och Aron såg på Mirjam, och se, hon var spetälsk. 11 Då sa Aron till Mose: O, min herre, jag ber dig, lägg inte på oss denna synd, därför att vi har varit dåraktiga och därför att vi har försyndat oss. 12 Jag ber dig, låt inte henne bli som en död, vars kött är till hälften förtärt när det kommer ut från moderlivet. 13 Och Mose ropade till HERREN och sa: O Gud, gör henne frisk nu, jag ber dig. 14 ✝ Då sa HERREN till Mose: Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? I sju dagar ska hon hållas utestängd från lägret. Sedan ska hon tas emot igen. 15 Och Mirjam blev utestängd i sju dagar från lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.