1 HERREN talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sa: 2 ✝ Befall Israels barn att av den egendom som de har fått som arv ska de ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska även ge åt leviterna betesmarker runt omkring städerna. 3 Städerna ska vara åt dem för att bo i, och betesmarkerna ska vara för deras boskap och deras hjordar och för alla deras djur. 4 Och städernas betesmarker, som ni ska ge åt leviterna, ska sträcka sig 1 000 alnar från stadsmuren utåt runt om. 5 Och ni ska mäta utanför staden, på östra sidan 2 000 alnar lång, och på södra sidan 2 000 alnar lång, och på den västra sidan 2 000 alnar lång, och på den norra sidan 2 000 alnar lång, med staden i mitten. Den ska vara betesmark till deras städer. 6 ✝ Av de städer som ni ska ge åt leviterna ska sex vara fristäder*, som ni ska ge dem, för att dråparen ska kunna fly dit, och utöver dessa ska ni ge dem ytterligare fyrtiotvå städer, 7 så att alla städer som ni ger till leviterna ska bli 48 städer med tillhörande betesmarker. 8 Av städerna som ni ska ge från Israels barns egendom ska ni ta många från dem som har många, och få från dem som har få. Var och en ska ge av sina städer till leviterna i förhållande till sin arvedel, som han har ärvt. 9 HERREN talade till Mose och sa: 10 Tala till Israels barn och säg till dem: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 ✝ ska ni välja ut åt er några städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare ska kunna fly som oavsiktligt har dödat någon. 12 Dessa ska vara era fristäder undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han ställs inför församlingens domstol. 13 Av de städer som ni ska ge ska sex städer vara fristäder åt er. 14 Tre av dessa städer ska ni avskilja på den här sidan om Jordan och tre städer ska ni avskilja i Kanaans land, som ska vara fristäder. 15 Dessa sex städer ska vara en tillflyktsort, både för Israels barn, för främlingen* och för de tillfälligt bosatta bland dem, så att var och en som oavsiktligt har dödat någon ska kunna fly dit. 16 ✝ Om någon slår en annan med ett föremål av järn och han dör, då är han en mördare. Mördaren måste dödas. 17 Om någon slår en annan med en sten i sin hand som kan döda, och den andra dör, så är han en mördare. Mördaren måste dödas. 18 Eller om någon slår en annan med ett handvapen av trä som kan döda, och den andra dör, så är han en mördare. Mördaren måste dödas. 19 Blodshämnaren ska själv döda mördaren. När han stöter på honom ska han döda honom. 20 Om någon av hat knuffar omkull en annan, eller han ligger på lur och kastar något på honom så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom med sin hand, så att han dör, då måste han som slog honom dödas, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda mördaren när han stöter på honom. 22 ✝ Men om någon plötsligt råkar knuffa omkull en annan utan att det finns någon fiendskap, eller kastar på den andra någonting utan att ligga på lur, 23 eller med någon sten som kan döda kastar den på honom utan att han ser den andra så att han dör, men utan att han var hans fiende och inte heller sökte skada honom, 24 då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren efter dessa domar. 25 Församlingen ska rädda dråparen ut ur blodshämnarens hand, och församlingen ska låta honom vända tillbaka till sin fristad, dit han hade flytt, och där ska han stanna tills översteprästen som har blivit smord med den heliga oljan har dött. 26 Men om dråparen någon gång skulle komma utanför gränsen till sin fristad, dit han hade flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför gränserna till hans fristad och blodshämnaren dräper dråparen, då har han ingen blodskuld. 28 För han skulle ha stannat i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till landet där han har sin egendom. 29 Detta ska vara en rättsstadga för er genom alla släktled, var ni än bor: 30 ✝ Vem som än dräper en annan människa, så ska mördaren dödas genom vittnens uppgifter. Men ett vittne räcker inte som vittnesmål för att döma någon till döden. 31 Ni får inte ta lösen för en mördares liv, som är skyldig till döden, utan han måste dödas. 32 Ni ska inte ta lösen för den som har flytt till sin fristad, så att han kan vända tillbaka och bo i landet innan prästen har dött. 33 ✝ Ni ska inte vanhelga landet där ni bor, för blodet vanhelgar landet, och landet kan inte få försoning för blodet som har blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det. 34 ✝ Därför ska ni inte orena landet där ni ska bo, där jag bor, för jag, HERREN, bor mitt ibland Israels barn.