1 HERREN talade till Mose i Sinaiöknen i den första månaden av det andra året efter att de hade dragit ut ur Egyptens land och sa: 2 Låt Israels barn hålla påskhögtiden på den bestämda tiden. 3 ✝ På den fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, ska ni hålla den vid den bestämda tiden. I enlighet med alla stadgar och bud ska ni hålla den. 4 Och Mose sa till Israels barn att de skulle hålla påskhögtiden. 5 Och de höll påskhögtiden på den fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinaiöknen. Israels barn gjorde i allt såsom HERREN hade befallt Mose. 6 ✝ Nu fanns det där några män som hade blivit orena genom en död människa, så de kunde inte hålla påskhögtid på den dagen. De kom samma dag inför Mose och Aron. 7 Männen sa till honom: Vi har blivit orena genom en död människa. Varför ska vi hindras bland Israels barn, så att vi inte får bära fram vår offergåva till HERREN vid den bestämda tiden? 8 Mose sa till dem: Stanna här, så ska jag höra vad HERREN befaller i fråga om er. 9 HERREN talade till Mose och sa: 10 Tala till Israels barn och säg: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död kropp eller är ute på en lång resa, ska han ändå hålla HERRENS påskhögtid. 11 De ska hålla den, på den fjortonde dagen i den andra månaden, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter ska de äta det*. 12 ✝ De ska inte lämna något kvar av det till morgonen, inte heller krossa* något ben på det. De ska hålla påskhögtiden i allt såsom det är föreskrivet om den. 13 Men den mannen som är ren, och inte är på resa, och ändå försummar att hålla påskhögtiden, han ska utrotas ur sitt folk, eftersom han inte bar fram HERRENS offergåva på bestämd tid. Den mannen ska bära sin synd. 14 ✝ Om en främling bor ibland er och vill hålla HERRENS påskhögtid, så ska han göra det enligt de stadgar och lagar som gäller för påskhögtiden. Ni ska ha en och samma stadga, både för främlingen och för den som är född i landet. 15 ✝ På den dagen då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält, och från kvällen till morgonen syntes ett eldsken över tabernaklet. 16 Så var det alltid: molnskyn övertäckte det, och om natten syntes det som ett eldsken. 17 Varje gång molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade, där slog Israels barn läger. 18 ✝ På HERRENS befallning bröt Israels barn upp, och på HERRENS befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet förblev de kvar i lägret. 19 När molnskyn låg kvar över tabernaklet en längre tid höll Israels barn fast vid HERRENS påbud och bröt inte upp. 20 Och var det så, att när molnskyn blev kvar över tabernaklet bara några få dagar, så förblev de på HERRENS befallning kvar i lägret, och på HERRENS befallning bröt de upp. 21 Och var det så, att när molnskyn blev kvar bara från kvällen till morgonen, och när molnskyn höjde sig på morgonen då bröt de upp. Oavsett om det var dag eller natt när molnskyn höjde sig, så bröt de upp. 22 ✝ Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnskyn blev kvar över tabernaklet, så förblev Israels barn i lägret och bröt inte upp, men när den höjde sig bröt de upp. 23 På HERRENS befallning slog de läger, och på HERRENS befallning bröt de upp. De höll fast vid HERRENS påbud, efter HERRENS befallning genom Moses hand.