1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

2 Av dem kan man lära vishet och tukt,

3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

1 Die spreuke van Salomo, die seun van Dawid, die koning van Israel,

2 om wysheid en tug te ken, om woorde van insig te verstaan,

3 om aan te neem tug wat verstandig maak, geregtigheid en reg en regverdigheid;

4 om aan die eenvoudiges skranderheid te gee, aan die jongeling kennis en oorleg;

5 laat die wyse luister, dan sal hy insig vermeerder, en die verstandige sal verstandige gedagtes verkry,

6 om 'n spreuk en beeldspraak te verstaan, die woorde van die wyse manne en hulle raaisels.

7 Die vrees van die HERE is die beginsel van die kennis; sotte verag wysheid en tug.

8 My seun, luister na die tug van jou vader, en verwerp die onderwysing van jou moeder nie;

9 want dit is 'n lieflike krans vir jou hoof en sierlike kettings vir jou hals.

10 My seun, as die sondaars jou wil verlei, moet jy nie inwillig nie;

11 as hulle sê: Gaan saam met ons, laat ons loer op bloed, laat ons die onskuldige voorlê sonder oorsaak,

12 laat ons hulle lewendig verslind soos die doderyk en die gesondes soos die wat in die kuil neerdaal;

13 allerhande kosbare goed sal ons vind, ons huise sal ons vol maak met buit;

14 jy sal jou lot onder ons werp, ons sal almal een beurs hê --

15 my seun, gaan nie met hulle saam op die weg nie, hou jou voet terug van hulle pad;

16 want hulle voete hardloop na die kwaad en haas hulle om bloed te vergiet;

17 want die net word tevergeefs uitgesprei voor die oë van allerhande voëls:

18 so loer hulle op hul eie bloed, hulle lê hulleself voor.

19 So gaan dit met almal wat onregverdige wins maak: dit ontneem sy besitter die lewe.

20 Die Wysheid roep hardop daarbuite, sy verhef haar stem op die pleine,

21 op die hoek van die rumoerige strate roep sy, by die ingange van die poorte, in die stad, spreek sy haar woorde:

22 Hoe lank sal julle, eenvoudiges, die eenvoudigheid liefhê en die spotters lus hê om te spot en die dwase kennis haat?

23 Wend julle tot my teregwysing, dan laat ek my gees vir julle uitstroom, wil ek my woorde aan julle bekend maak.

24 Omdat ek geroep en julle geweier het, ek my hand uitgestrek en niemand geluister het nie,

25 en julle al my raad nie opgevolg en van my teregwysing nie wou geweet het nie,

26 daarom sal ek ook lag by julle ondergang, ek sal spot as julle verskrikking kom;

27 as julle verskrikking kom soos 'n onweer, en julle ondergang soos 'n stormwind aankom, as benoudheid en angs julle oorval.

28 Dan sal hulle na my roep, maar ek sal nie antwoord nie; hulle sal my soek, maar my nie vind nie.

29 Omdat hulle die kennis gehaat en die vrees van die HERE nie verkies het nie,

30 van my raad nie wou weet nie, al my teregwysinge verag het,

31 daarom sal hulle eet van die vrug van hulle wandel en versadig word van hulle planne.

32 Want hulle eie afkerigheid maak die eenvoudiges dood, en hulle eie sorgeloosheid rig die dwase te gronde;

33 maar die wat na my luister, sal veilig woon en gerus wees teen die skrik vir die onheil.