1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
1 Soos sneeu in die somer en soos reën in die oestyd, so pas eer nie by 'n dwaas nie.
2 Soos die voëltjie wegfladder, soos die swaweltjie wegvlieg, so is 'n vervloeking sonder oorsaak: dit kom nie uit nie.
3 'n Sweep is vir die perd, 'n toom vir die esel en 'n roede vir die rug van die dwase.
4 Antwoord 'n dwaas nie na sy sotheid nie, sodat jy ook nie net soos hy word nie.
5 Antwoord 'n dwaas na sy sotheid, sodat hy nie wys is in sy eie oë nie.
6 Hy kap sy voete af, hy ly onreg, wat 'n boodskap stuur deur middel van 'n dwaas.
7 Soos die bene van 'n lamme slap afhang, so is 'n spreuk in die mond van die dwase.
8 Soos een wat 'n klip in 'n slinger vasbind, so is hy wat eer gee aan 'n dwaas.
9 Soos 'n doring wat in die hand van 'n dronkaard geraak het, so is 'n spreuk in die mond van die dwase.
10 Soos 'n skutter wat alles in gevaar bring, is hy wat 'n dwaas huur, sowel as hy wat verbygangers huur.
11 Soos 'n hond wat na sy uitbraaksel teruggaan, is 'n dwaas wat sy sotheid weer ophaal.
12 Het jy 'n man gesien wat wys is in sy eie oë? Daar is meer hoop vir 'n dwaas as vir hom.
13 Die luiaard sê: Daar is 'n leeu op die pad, 'n leeu op die pleine.
14 'n Deur draai rond op sy skarniere, so die luiaard op sy bed.
15 Het die luiaard sy hand in die skottel gesteek, hy is te moeg om dit na sy mond terug te bring.
16 Die luiaard is wyser in sy eie oë as sewe wat verstandig antwoord.
17 Hy wat 'n verbylopende hond aan die ore gryp, is een wat hom vererg oor 'n twis wat hom nie aangaan nie.
18 Soos een wat onverskillig vuurpyle, dodelike pyle afskiet,
19 so is die man wat sy naaste bedrieg en sê: Ek speel somaar.
20 Deur gebrek aan hout gaan die vuur dood, en as daar geen kwaadstoker is nie, bedaar die twis.
21 Soos kole die gloed en hout die vuur laat opvlam, so is 'n twisgierige man om 'n twis aan te hits.
22 Die woorde van 'n kwaadstoker is soos lekkernye, en dit gly af na die kamers van die binneste.
23 Silwerskuim waarmee 'n potskerf oorgetrek is -- so is gloeiende lippe en 'n slegte hart.
24 Die hater veins met sy lippe, maar in sy binneste koester hy bedrog.
25 As hy sy stem lieflik maak, vertrou hom nie; want sewe gruwels is in sy hart.
26 Al verberg die haat homself in bedrog, sy boosheid word in die vergadering openbaar.
27 Wie 'n kuil grawe, sal daarin val; en hy wat 'n klip rol, dit sal na hom terugkom.
28 'n Valse tong haat die wat hy verbrysel het, en 'n gladde mond bewerk ondergang.