1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

1 Die woorde van L,muël, die koning van Massa, waarmee sy moeder hom vermaan het:

2 Wat, my seun, ja wat, seun van my skoot, ja wat, seun van my geloftes, sal ek sê?

3 Gee jou krag nie aan vroue of jou omgang aan die wat konings uitroei nie.

4 Die konings, o L,muël, die konings moet nie wyn drink nie, en die vorste moet nie sterk drank begeer nie;

5 anders drink hy en vergeet die insettinge en verdraai die reg van al die ellendiges.

6 Gee sterk drank aan hom wat wil ondergaan, en wyn aan die wat bitter bedroef is.

7 Laat hy drink en sy armoede vergeet en aan sy moeite nie meer dink nie.

8 Maak jou mond oop vir die stomme, vir die regsaak van almal wat wegkwyn.

9 Maak jou mond oop, oordeel regverdig, en verskaf reg aan die ellendige en die behoeftige.

10 Alef. Wie sal 'n deugsame vrou vind? want haar waarde is ver bo korale.

11 Bet. Die hart van haar man vertrou op haar, en aan wins sal dit hom nie ontbreek nie.

12 Gimel. Sy doen aan hom goed, en nie kwaad nie, al die dae van haar lewe.

13 Dalet. Sy sorg vir wol en vlas, en sy werk met gewillige hande.

14 He. Sy is soos die skepe van 'n handelaar -- van ver af bring sy haar brood in.

15 Wau. En sy staan op as dit nog nag is en gee voedsel aan haar huisgesin en die bestemde deel aan haar diensmeisies.

16 Sajin. Sy dink na oor 'n stuk grond en koop dit, van die vrug van haar hande plant sy 'n wingerd.

17 Get. Sy omgord haar lendene met krag en hou haar arms stewig.

18 Tet. Sy voel dat haar wins goed is, in die nag gaan haar lamp nie dood nie.

19 Jod. Sy steek haar hande uit na die spinstok, en haar handpalms hou die spoel vas.

20 Kaf. Sy brei haar handpalm uit na die ellendige, en sy steek haar hande uit na die behoeftige.

21 Lamed. Sy is nie bevrees vir haar huisgesin vanweë die sneeu nie, want haar hele huisgesin dra skarlaken stof.

22 Mem. Sy maak vir haarself dekens, haar tabberd is van fyn linne en purper.

23 Noen. Haar man is bekend in die poorte as hy saam met die oudstes van die land sit.

24 Samek. Sy maak hemde en verkoop dit, en gordels lewer sy aan die handelaars.

25 Ajin. Sterkte en eer is haar kleed, en sy lag oor die dag wat kom.

26 Pe. Haar mond maak sy oop met wysheid, en vriendelike onderrigting is op haar tong.

27 Sade. Opmerksaam gaan sy die werksaamhede van haar huis na, en die brood van luiheid eet sy nie.

28 Kof. Haar seuns tree op en noem haar gelukkig, haar man ook, en hy prys haar:

29 Resj. Baie dogters het hulle knap gedra, maar jy oortref hulle almal.

30 Sjin. Die bevalligheid is bedrog, en die skoonheid is nietigheid; 'n vrou wat die HERE vrees, sy moet geprys word.

31 Tau. Gee haar van die vrug van haar hande, en laat haar werke haar prys in die poorte.