1 För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;2 ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.3 När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»4 HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.5 HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.6 Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.7 Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.

1 Til sangmesteren; av David. Til Herren tar jeg min tilflukt; hvorledes kan I da si til min sjel: Fly til eders fjell som en fugl?2 For se, de ugudelige spenner buen, de legger sin pil på strengen for å skyte i mørket på de opriktige av hjertet.3 Når grunnvollene nedbrytes, hvad makter da den rettferdige?4 Herren er i sitt hellige tempel, Herrens trone er i himmelen, hans øine skuer, hans blikk prøver menneskenes barn.5 Herren prøver den rettferdige; men den ugudelige og den som elsker vold, hater hans sjel.6 Han lar snarer regne ned over de ugudelige; ild og svovel og glødende vind er deres begers del.7 For Herren er rettferdig, elsker rettferdighet; på den opriktige ser hans åsyn.