1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»12 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

1 Til sangmesteren; av Korahs barn; efter Alamot*; en sang. / {* sannsynligvis en toneart, 1KR 15, 20.}2 Gud er vår tilflukt og vår styrke, en hjelp i trengsler, funnet såre stor.3 Derfor frykter vi ikke, om jorden omskiftes, og om fjell rokkes i havets hjerte,4 om dets bølger bruser og skummer, og fjell bever ved dets overmot. Sela.5 En strøm - dens bekker gleder Guds stad, den Høiestes hellige bolig.6 Gud er midt i den, den skal ikke rokkes; Gud hjelper den når morgenen bryter frem.7 Folkeferd bruste, riker blev rokket; han lot sin røst høre, jorden smeltet.8 Herren, hærskarenes Gud, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. Sela.9 Kom, se Herrens gjerninger, som har gjort ødeleggelse på jorden!10 Han gjør ende på krigene over hele jorden, bryter buen sønder og hugger spydet av; vognene brenner han op med ild.11 Hold op og kjenn at jeg er Gud! Jeg er ophøiet iblandt folkene, ophøiet på jorden.12 Herren, hærskarenes Gud, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. Sela.