1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Hvorfor larmer hedningene og grunder folkene på det som fåfengt er?2 Jordens konger reiser sig, og fyrstene rådslår sammen mot Herren og mot hans salvede:3 La oss sprenge deres bånd og kaste deres rep av oss!4 Han som troner i himmelen, ler, Herren spotter dem.5 Så taler han til dem i sin vrede, og i sin harme forferder han dem:6 Og jeg har dog innsatt min konge på Sion, mitt hellige berg!7 Jeg vil kunngjøre hvad fastsatt er: Herren sa til mig: Du er min sønn, jeg har født dig idag.8 Begjær av mig! Så vil jeg gi dig hedningene til arv og jordens ender til eie.9 Du skal knuse dem med jernstav; som en pottemakers kar skal du sønderslå dem.10 Og nu, I konger, gå viselig frem! La eder advare, I dommere på jorden!11 Tjen Herren med frykt og juble med beven!12 Kyss* Sønnen, forat han ikke skal bli vred, og I gå til grunne på veien! For snart kunde hans vrede optendes. Salige er alle de som tar sin tilflukt til ham**. / {* d.e. hyld, 1SA 10, 1.} / {** SLM 34, 9; 84, 13.}