1 En psalm av David, när han var i Juda öken.2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

1 En salme av David, da han var i Juda ørken.2 Gud! Du er min Gud, jeg søker dig årle; min sjel tørster efter dig, mitt kjød lenges efter dig i et tørt og vansmektende land, hvor det ikke er vann.3 Således har jeg skuet dig i helligdommen, idet jeg så din makt og din herlighet.4 For din miskunnhet er bedre enn livet; mine leber priser dig.5 Således vil jeg love dig mitt liv igjennem; i ditt navn vil jeg opløfte mine hender.6 Min sjel skal bli mettet som av marg og fett, og med jublende leber skal min munn lovprise dig.7 Når jeg kommer dig i hu på mitt leie, tenker jeg på dig gjennem nattevaktene.8 For du har vært min hjelp, og under dine vingers skygge jubler jeg.9 Min sjel henger ved dig; din høire hånd holder mig oppe.10 Og de som står mig efter livet for å ødelegge det, de skal komme til jordens nederste dyp.11 De skal gis sverdet i vold, bli til rov for rever.12 Og kongen skal glede sig i Gud; hver den som sverger ved ham, skal prise sig lykkelig, for løgneres munn skal tilstoppes.