1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

1 Daavidin virsi, hänen paetessaan poikaansa Absalomia. (H3:2) Herra, kuinka paljon minulla on vihollisia, paljon niitä, jotka nousevat minua vastaan!3 (H3:4) Mutta sinä, Herra, olet minun kilpeni, sinä olet minun kunniani, sinä kohotat minun pääni.4 (H3:5) Ääneeni minä huudan Herraa, ja hän vastaa minulle pyhältä vuoreltansa. Sela.5 (H3:6) Minä käyn levolle ja nukun; minä herään, sillä Herra minua tukee.6 (H3:7) En pelkää kymmentuhantista joukkoa, joka asettuu yltympäri minua vastaan.7 (H3:8) Nouse, Herra, pelasta minut, minun Jumalani! Sillä sinä lyöt poskelle kaikkia minun vihollisiani, sinä murskaat jumalattomain hampaat.8 (H3:9) Herrassa on pelastus; sinun siunauksesi tulkoon sinun kansallesi. Sela.