1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»12 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

1 Veisuunjohtajalle; koorahilaisten laulu, korkeassa äänialassa. (H46:2) Jumala on meidän turvamme ja väkevyytemme, apumme hädässä aivan vahva.2 (H46:3) Sentähden emme pelkää, vaikka maa järkkyisi ja vuoret meren pohjaan vajoaisivat,3 (H46:4) vaikka sen vedet pauhaisivat ja kuohuisivat ja vuoret vapisisivat sen raivosta. Sela.4 (H46:5) Virta lähteinensä ilahuttaa Jumalan kaupungin, Korkeimman pyhät asunnot.5 (H46:6) Jumala on sen keskellä, ei se horju, Jumala auttaa sitä jo aamun koittaessa.6 (H46:7) Pakanat pauhaavat, valtakunnat horjuvat; kun hän jylisee, huojuu maa.7 (H46:8) Herra Sebaot on meidän kanssamme, Jaakobin Jumala on meidän linnamme. Sela.8 (H46:9) Tulkaa, katsokaa Herran töitä, hänen, joka tekee hämmästyttäviä tekoja maan päällä:9 (H46:10) hän lopettaa sodat maan ääriin saakka, hän särkee jousen, taittaa keihään, polttaa sotavaunut tulessa.11 (H46:12) Herra Sebaot on meidän kanssamme, Jaakobin Jumala on meidän linnamme. Sela.