1 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:
2 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»
3 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,
4 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.
5 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
6 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.
8 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?
9 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»
10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.
13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna
15 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.
16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»
18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»
19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.
21 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»
22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»
23 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.
24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»
26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»
27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
1 And it came to pass, when Jesus finished all these words, he said to his disciples,
2 Ye have known that after two days the passover cometh, and the Son of Man is delivered up to be crucified.
3 Then were gathered together the chief priests, and the scribes, and the elders of the people, to the court of the chief priest who was called Caiaphas;
4 and they consulted together that they might take Jesus by guile, and kill [him],
5 and they said, Not in the feast, that there may not be a tumult among the people.
6 And Jesus having been in Bethany, in the house of Simon the leper,
7 there came to him a woman having an alabaster box of ointment, very precious, and she poured on his head as he is reclining (at meat).
8 And having seen [it], his disciples were much displeased, saying, To what purpose [is] this waste?
9 for this ointment could have been sold for much, and given to the poor.
10 And Jesus having known, said to them, Why do ye give trouble to the woman? for a good work she wrought for me;
11 for the poor always ye have with you, and me ye have not always;
12 for she having put this ointment on my body -- for my burial she did [it].
13 Verily I say to you, Wherever this good news may be proclaimed in the whole world, what this [one] did shall also be spoken of -- for a memorial of her.
14 Then one of the twelve, who is called Judas Iscariot, having gone unto the chief priests, said,
15 What are ye willing to give me, and I will deliver him up to you? and they weighed out to him thirty silverlings,
16 and from that time he was seeking a convenient season to deliver him up.
17 And on the first [day] of the unleavened food came the disciples near to Jesus, saying to him, Where wilt thou [that] we may prepare for thee to eat the passover?
18 and he said, Go away to the city, unto such a one, and say to him, The Teacher saith, My time is nigh; near thee I keep the passover, with my disciples;
19 and the disciples did as Jesus appointed them, and prepared the passover.
20 And evening having come, he was reclining (at meat) with the twelve,
21 and while they are eating, he said, Verily I say to you, that one of you shall deliver me up.
22 And being grieved exceedingly, they began to say to him, each of them, Is it I, Sir?
23 And he answering said, He who did dip with me the hand in the dish, he will deliver me up;
24 the Son of Man doth indeed go, as it hath been written concerning him, but wo to that man through whom the Son of Man is delivered up! good it were for him if that man had not been born.
25 And Judas -- he who delivered him up -- answering said, Is it I, Rabbi? He saith to him, Thou hast said.
26 And while they were eating, Jesus having taken the bread, and having blessed, did brake, and was giving to the disciples, and said, Take, eat, this is my body;
27 and having taken the cup, and having given thanks, he gave to them, saying, Drink ye of it -- all;
28 for this is my blood of the new covenant, that for many is being poured out -- to remission of sins;