Deuteronômio 1

1 These are the words which Moses spoke to all Israel beyond the Jordan in the wilderness, in the Arabah opposite Suf, between Paran, Tophel, Laban, Hazeroth, and Dizahab. 2 It is eleven days’ journey from Horeb by the way of Mount Seir to Kadesh Barnea. 3 In the fortieth year, in the eleventh month, on the first day of the month, Moses spoke to the children of Israel according to all that Yahweh*1:3 "Yahweh" is God’s proper Name, sometimes rendered "LORD" (all caps) in other translations. had given him in commandment to them, 4 after he had struck Sihon the king of the Amorites who lived in Heshbon, and Og the king of Bashan who lived in Ashtaroth, at Edrei. 5 Beyond the Jordan, in the land of Moab, Moses began to declare this law, saying, 6 "Yahweh our God*1:6 The Hebrew word rendered "God" is "אֱלֹהִ֑ים" (Elohim). spoke to us in Horeb, saying, ‘You have lived long enough at this mountain. 7 Turn, and take your journey, and go to the hill country of the Amorites and to all the places near there: in the Arabah, in the hill country, in the lowland, in the South, by the seashore, in the land of the Canaanites, and in Lebanon as far as the great river, the river Euphrates. 8 Behold,*1:8 "Behold", from "הִנֵּה", means look at, take notice, observe, see, or gaze at. It is often used as an interjection. I have set the land before you. Go in and possess the land which Yahweh swore to your fathers—to Abraham, to Isaac, and to Jacob—to give to them and to their offspring*1:8 or, seed after them.’"

9 I spoke to you at that time, saying, "I am not able to bear you myself alone. 10 Yahweh your God has multiplied you, and behold, you are today as the stars of the sky for multitude. 11 May Yahweh, the God of your fathers, make you a thousand times as many as you are and bless you, as he has promised you! 12 How can I myself alone bear your problems, your burdens, and your strife? 13 Take wise men of understanding who are respected among your tribes, and I will make them heads over you."

14 You answered me, and said, "The thing which you have spoken is good to do." 15 So I took the heads of your tribes, wise and respected men, and made them heads over you, captains of thousands, captains of hundreds, captains of fifties, captains of tens, and officers, according to your tribes. 16 I commanded your judges at that time, saying, "Hear cases between your brothers and judge righteously between a man and his brother, and the foreigner who is living with him. 17 You shall not show partiality in judgment; you shall hear the small and the great alike. You shall not be afraid of the face of man, for the judgment is God’s. The case that is too hard for you, you shall bring to me, and I will hear it." 18 I commanded you at that time all the things which you should do. 19 We traveled from Horeb and went through all that great and terrible wilderness which you saw, by the way to the hill country of the Amorites, as Yahweh our God commanded us; and we came to Kadesh Barnea. 20 I said to you, "You have come to the hill country of the Amorites, which Yahweh our God gives to us. 21 Behold, Yahweh your God has set the land before you. Go up, take possession, as Yahweh the God of your fathers has spoken to you. Don’t be afraid, neither be dismayed."

22 You came near to me, everyone of you, and said, "Let’s send men before us, that they may search the land for us, and bring back to us word of the way by which we must go up, and the cities to which we shall come."

23 The thing pleased me well. I took twelve of your men, one man for every tribe. 24 They turned and went up into the hill country, and came to the valley of Eshcol, and spied it out. 25 They took some of the fruit of the land in their hands and brought it down to us, and brought us word again, and said, "It is a good land which Yahweh our God gives to us."

26 Yet you wouldn’t go up, but rebelled against the commandment of Yahweh your God. 27 You murmured in your tents, and said, "Because Yahweh hated us, he has brought us out of the land of Egypt, to deliver us into the hand of the Amorites to destroy us. 28 Where are we going up? Our brothers have made our heart melt, saying, ‘The people are greater and taller than we. The cities are great and fortified up to the sky. Moreover we have seen the sons of the Anakim there!’"

29 Then I said to you, "Don’t be terrified. Don’t be afraid of them. 30 Yahweh your God, who goes before you, he will fight for you, according to all that he did for you in Egypt before your eyes, 31 and in the wilderness where you have seen how that Yahweh your God carried you, as a man carries his son, in all the way that you went, until you came to this place."

32 Yet in this thing you didn’t believe Yahweh your God, 33 who went before you on the way, to seek out a place for you to pitch your tents in: in fire by night, to show you by what way you should go, and in the cloud by day. 34 Yahweh heard the voice of your words and was angry, and swore, saying, 35 "Surely not one of these men of this evil generation shall see the good land which I swore to give to your fathers, 36 except Caleb the son of Jephunneh. He shall see it. I will give the land that he has trodden on to him and to his children, because he has wholly followed Yahweh."

37 Also Yahweh was angry with me for your sakes, saying, "You also shall not go in there. 38 Joshua the son of Nun, who stands before you, shall go in there. Encourage him, for he shall cause Israel to inherit it. 39 Moreover your little ones, whom you said would be captured or killed, your children, who today have no knowledge of good or evil, shall go in there. I will give it to them, and they shall possess it. 40 But as for you, turn, and take your journey into the wilderness by the way to the Red Sea."

41 Then you answered and said to me, "We have sinned against Yahweh. We will go up and fight, according to all that Yahweh our God commanded us." Every man of you put on his weapons of war, and presumed to go up into the hill country.

42 Yahweh said to me, "Tell them, ‘Don’t go up and don’t fight; for I am not among you, lest you be struck before your enemies.’"

43 So I spoke to you, and you didn’t listen; but you rebelled against the commandment of Yahweh, and were presumptuous, and went up into the hill country. 44 The Amorites, who lived in that hill country, came out against you and chased you as bees do, and beat you down in Seir, even to Hormah. 45 You returned and wept before Yahweh, but Yahweh didn’t listen to your voice, nor turn his ear to you. 46 So you stayed in Kadesh many days, according to the days that you remained.

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken*1:1hedmarkenMoabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33). mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb*1:2elva dagsresor från HorebCa 20 mil från berget Sinai. längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden*1:3fyrtionde året … elfte månadenJan-feb, kanske 1406 f Kr., talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 *4 Mos 21:23f, 33f. Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og*1:4slagit Sichon … OgKungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f., Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: "Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd*1:7amoreernas bergsbygdHär troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20). och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land*1:7kananeernas landHär troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30). och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 *1 Mos 12:7, 15:18f, 17:8. Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

Domare utses

9 *2 Mos 18:17f. På den tiden sade jag till er: "Jag kan inte bära er ensam. 10 *1 Mos 15:5, 22:17, 5 Mos 10:22.Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän*1:13sätta dem till huvudmänSe 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f). över er." 14 Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."

15 *2 Mos 18:24f. Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 *2 Mos 23:3, 3 Mos 19:15, 5 Mos 16:19, 2 Krön 19:6, Ords 24:23f, Jak 2:9f. När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det." 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös."

22 *4 Mos 13:2f. Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män*1:22sända i väg några mänSe avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14. framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till." 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss."

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 *4 Mos 14:2f. Ni klagade i era tält och sade: "Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter*1:28anakiterBerömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. där."

29 Då svarade jag er: "Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 *2 Mos 14:14, 24f, Jos 10:14, 42.Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 *5 Mos 32:10f. Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."

32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 *2 Mos 13:21f, 4 Mos 10:33f. som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 *4 Mos 14:21f, 26:64f, 32:11f, 5 Mos 2:14f, Ps 95:11. "Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

37 *4 Mos 20:12, 27:13f, 5 Mos 3:26f, 4:21, 34:4f. Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 *4 Mos 14:3, 31. Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

41 *4 Mos 14:40f. Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er." 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.