Jonas 4

1 But it displeased Jonah exceedingly, and he was angry. 2 He prayed to Yahweh, and said, "Please, Yahweh, wasn’t this what I said when I was still in my own country? Therefore I hurried to flee to Tarshish, for I knew that you are a gracious God and merciful, slow to anger, and abundant in loving kindness, and you relent of doing harm. 3 Therefore now, Yahweh, take, I beg you, my life from me, for it is better for me to die than to live."

4 Yahweh said, "Is it right for you to be angry?"

5 Then Jonah went out of the city and sat on the east side of the city, and there made himself a booth and sat under it in the shade, until he might see what would become of the city. 6 Yahweh God prepared a vine and made it to come up over Jonah, that it might be a shade over his head to deliver him from his discomfort. So Jonah was exceedingly glad because of the vine. 7 But God prepared a worm at dawn the next day, and it chewed on the vine so that it withered. 8 When the sun arose, God prepared a sultry east wind; and the sun beat on Jonah’s head, so that he was faint and requested for himself that he might die. He said, "It is better for me to die than to live."

9 God said to Jonah, "Is it right for you to be angry about the vine?"

He said, "I am right to be angry, even to death."

10 Yahweh said, "You have been concerned for the vine, for which you have not labored, neither made it grow; which came up in a night and perished in a night. 11 Shouldn’t I be concerned for Nineveh, that great city, in which are more than one hundred twenty thousand persons who can’t discern between their right hand and their left hand, and also many animals?"

Jonas otålighet och Herrens svar

1 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. 2 *2 Mos 34:6f, 4 Mos 14:18, 1 Sam 15:29, Neh 9:17, Ps 86:5, 15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Nah 1:3. Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. 3 *1 Kung 19:4, Job 7:16, 10:1. Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." 4 Men Herren sade: "Har du rätt att vara arg?"

5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6 Och Herren Gud lät en ricinbuske*4:6ricinbuskeAnnan översättning (så Septuaginta): "kurbits", en snabbväxande klätterranka. växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.

7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. 8 *Ps 121:6, Jes 49:10. När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö än leva."

9 Men Gud sade till Jona: "Har du rätt att vara arg över ricinbusken?" Han svarade: "Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö." 10 Då sade Herren: "Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 *Ps 36:7, Jona 3:10. Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?"