Jó 29

1 Job again took up his parable, and said,

2 "Oh that I were as in the months of old,

as in the days when God watched over me;

3 when his lamp shone on my head,

and by his light I walked through darkness,

4 as I was in my prime,

when the friendship of God was in my tent,

5 when the Almighty was yet with me,

and my children were around me,

6 when my steps were washed with butter,

and the rock poured out streams of oil for me,

7 when I went out to the city gate,

when I prepared my seat in the street.

8 The young men saw me and hid themselves.

The aged rose up and stood.

9 The princes refrained from talking,

and laid their hand on their mouth.

10 The voice of the nobles was hushed,

and their tongue stuck to the roof of their mouth.

11 For when the ear heard me, then it blessed me,

and when the eye saw me, it commended me,

12 because I delivered the poor who cried,

and the fatherless also, who had no one to help him,

13 the blessing of him who was ready to perish came on me,

and I caused the widow’s heart to sing for joy.

14 I put on righteousness, and it clothed me.

My justice was as a robe and a diadem.

15 I was eyes to the blind,

and feet to the lame.

16 I was a father to the needy.

I researched the cause of him whom I didn’t know.

17 I broke the jaws of the unrighteous

and plucked the prey out of his teeth.

18 Then I said, ‘I will die in my own house,

I will count my days as the sand.

19 My root is spread out to the waters.

The dew lies all night on my branch.

20 My glory is fresh in me.

My bow is renewed in my hand.’

21 "Men listened to me, waited,

and kept silence for my counsel.

22 After my words they didn’t speak again.

My speech fell on them.

23 They waited for me as for the rain.

Their mouths drank as with the spring rain.

24 I smiled on them when they had no confidence.

They didn’t reject the light of my face.

25 I chose out their way, and sat as chief.

I lived as a king in the army,

as one who comforts the mourners.

1 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:

2 O, att jag var som i gångna månader,

som i dagarna då Gud vakade

över mig,

3 då hans lykta sken över mitt huvud

och jag gick i hans ljus

genom mörkret,

4 då jag var i min krafts dagar,

då Guds godhet vilade

över mitt hus,

5 då den Allsmäktige

ännu var med mig

och mina barn fanns

runt omkring mig,

6 då mina fötter badade i gräddmjölk

och det rann bäckar av olja

ur klippan för mig.

7 När jag gick till porten*29:7portenDär de äldste möttes och beslutade om samhällets frågor (jfr Rut 4:1, Ords 31:23). i staden

och intog min plats på torget,

8 då drog sig de unga undan

när de såg mig,

och de gamla reste sig och stod.

9 Stormännen höll tillbaka sina ord

och lade handen på munnen.

10 Furstarnas röst tystnade,

tungan fastnade vid deras gom.

11 Varje öra som hörde mig prisade mig,

varje öga som såg mig

lovordade mig,

12 *2 Mos 22:22, Job 31:17, 21, Ps 72:12. för jag räddade den fattige

som ropade

och den faderlöse

som ingen hjälpare hade.

13 Den döende välsignade mig,

änkans hjärta fick jag att jubla.

14 *Jes 59:17, Ef 6:14. Jag klädde mig i rättfärdighet

och den var min klädnad,

rättvisan var min mantel

och huvudbonad.

15 *4 Mos 10:31. Jag var ögon åt den blinde

och fötter åt den halte.

16 *Job 31:16f. Jag var en far för de fattiga

och redde ut den okändes sak.

17 *Ps 58:7. Jag krossade

den orättfärdiges käkar

och ryckte rovet från hans tänder.

18 Jag tänkte då:

"I mitt eget bo ska jag dö,

mina dagar blir många

som sanden.

19 Min rot sträcker sig till vattnet,

nattens dagg vilar i mina grenar.

20 Min ära är ständigt ny,

och min båge förnyas*29:20min båge förnyasSymbol för god vigör (jfr 30:11). En gammal båge tappade sin spänst. i min hand."

21 De lyssnade på mig och väntade,

de var tysta inför mitt råd.

22 Efter mig talade ingen,

och mina ord vederkvickte dem.

23 De väntade på mig som på regn,

de öppnade sin mun

som efter vårregn.

24 Jag log mot dem när de misströstade,

och de tog emot mitt ansiktes ljus.

25 Jag valde väg åt dem

och satt som hövding,

jag tronade som en kung

bland sina män,

som en som tröstar de sörjande.