1 Then Job answered,
2 "How long will you torment me,
and crush me with words?
3 You have reproached me ten times.
You aren’t ashamed that you attack me.
4 If it is true that I have erred,
my error remains with myself.
5 If indeed you will magnify yourselves against me,
and plead against me my reproach,
6 know now that God has subverted me,
and has surrounded me with his net.
7 "Behold, I cry out of wrong, but I am not heard.
I cry for help, but there is no justice.
8 He has walled up my way so that I can’t pass,
and has set darkness in my paths.
9 He has stripped me of my glory,
and taken the crown from my head.
10 He has broken me down on every side, and I am gone.
He has plucked my hope up like a tree.
11 He has also kindled his wrath against me.
He counts me among his adversaries.
12 His troops come on together,
build a siege ramp against me,
and encamp around my tent.
13 "He has put my brothers far from me.
My acquaintances are wholly estranged from me.
14 My relatives have gone away.
My familiar friends have forgotten me.
15 Those who dwell in my house and my maids consider me a stranger.
I am an alien in their sight.
16 I call to my servant, and he gives me no answer.
I beg him with my mouth.
17 My breath is offensive to my wife.
I am loathsome to the children of my own mother.
18 Even young children despise me.
If I arise, they speak against me.
19 All my familiar friends abhor me.
They whom I loved have turned against me.
20 My bones stick to my skin and to my flesh.
I have escaped by the skin of my teeth.
21 "Have pity on me. Have pity on me, you my friends,
for the hand of God has touched me.
22 Why do you persecute me as God,
and are not satisfied with my flesh?
23 "Oh that my words were now written!
Oh that they were inscribed in a book!
24 That with an iron pen and lead
they were engraved in the rock forever!
25 But as for me, I know that my Redeemer lives.
In the end, he will stand upon the earth.
26 After my skin is destroyed,
then I will see God in my flesh,
27 whom I, even I, will see on my side.
My eyes will see, and not as a stranger.
"My heart is consumed within me.
28 If you say, ‘How we will persecute him!’
because the root of the matter is found in me,
29 be afraid of the sword,
for wrath brings the punishments of the sword,
that you may know there is a judgment."
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
Jobs svar på Bildads andra tal
1 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 Job 16:20. Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 Job 30:20. Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 Job 3:23, Klag 3:5f. Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 Job 13:24, 16:9, 33:10, Klag 2:5. Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19. Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.19:17min egen familjOrdagrant: "min mages barn". Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).
18 Job 30:1. Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 Ps 41:10, 55:13f, 88:9. För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 Job 16:8, 30:30, 33:21, Ps 102:6. Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 Job 1:11, Ps 32:4. Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly!19:24blyAnvändes för att fylla i en inskrift i sten.
25 Job 16:19, Ps 78:35, 110:1, Jes 41:14, 47:4, Hos 13:14, 1 Kor 15:25f, Upp 1:18. Men jag vet att min återlösare lever19:25min återlösare leverMöjlig profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).,
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 Jes 26:19, Dan 12:2, Joh 5:28f, 1 Kor 13:12. När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 Ps 17:15, 73:26, 2 Kor 5:2, 1 Joh 3:2. Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
"Hur ska vi förfölja honom?"
Roten till olyckan
har ni funnit hos mig19:28har ni funnit hos migAndra handskrifter (så Septuaginta): "finns hos honom"..
29 Ps 58:12, Pred 12:14, Matt 5:22. Var rädda för svärdet,
för vrede hör till synder
som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
att det kommer en dom.