1 He went out from there. He came into his own country, and his disciples followed him. 2 When the Sabbath had come, he began to teach in the synagogue, and many hearing him were astonished, saying, "Where did this man get these things?" and, "What is the wisdom that is given to this man, that such mighty works come about by his hands? 3 Isn’t this the carpenter, the son of Mary and brother of James, Joses, Judah, and Simon? Aren’t his sisters here with us?" So they were offended at him.
4 Jesus said to them, "A prophet is not without honor, except in his own country, and among his own relatives, and in his own house." 5 He could do no mighty work there, except that he laid his hands on a few sick people and healed them. 6 He marveled because of their unbelief.
He went around the villages teaching. 7 He called to himself the twelve, and began to send them out two by two; and he gave them authority over the unclean spirits. 8 He commanded them that they should take nothing for their journey, except a staff only: no bread, no wallet, no money in their purse, 9 but to wear sandals, and not put on two tunics. 10 He said to them, "Wherever you enter into a house, stay there until you depart from there. 11 Whoever will not receive you nor hear you, as you depart from there, shake off the dust that is under your feet for a testimony against them. Assuredly, I tell you, it will be more tolerable for Sodom and Gomorrah in the day of judgment than for that city!"
12 They went out and preached that people should repent. 13 They cast out many demons, and anointed many with oil who were sick and healed them. 14 King Herod heard this, for his name had become known, and he said, "John the Baptizer has risen from the dead, and therefore these powers are at work in him." 15 But others said, "He is Elijah." Others said, "He is a prophet, or like one of the prophets." 16 But Herod, when he heard this, said, "This is John, whom I beheaded. He has risen from the dead." 17 For Herod himself had sent out and arrested John and bound him in prison for the sake of Herodias, his brother Philip’s wife, for he had married her. 18 For John had said to Herod, "It is not lawful for you to have your brother’s wife." 19 Herodias set herself against him and desired to kill him, but she couldn’t, 20 for Herod feared John, knowing that he was a righteous and holy man, and kept him safe. When he heard him, he did many things, and he heard him gladly.
21 Then a convenient day came when Herod on his birthday made a supper for his nobles, the high officers, and the chief men of Galilee. 22 When the daughter of Herodias herself came in and danced, she pleased Herod and those sitting with him. The king said to the young lady, "Ask me whatever you want, and I will give it to you." 23 He swore to her, "Whatever you ask of me, I will give you, up to half of my kingdom."
24 She went out and said to her mother, "What shall I ask?"
She said, "The head of John the Baptizer."
25 She came in immediately with haste to the king and requested, "I want you to give me right now the head of John the Baptizer on a platter."
26 The king was exceedingly sorry, but for the sake of his oaths and of his dinner guests, he didn’t wish to refuse her. 27 Immediately the king sent out a soldier of his guard and commanded to bring John’s head; and he went and beheaded him in the prison, 28 and brought his head on a platter, and gave it to the young lady; and the young lady gave it to her mother.
29 When his disciples heard this, they came and took up his corpse and laid it in a tomb.
30 The apostles gathered themselves together to Jesus, and they told him all things, whatever they had done, and whatever they had taught. 31 He said to them, "Come away into a deserted place, and rest awhile." For there were many coming and going, and they had no leisure so much as to eat. 32 They went away in the boat to a deserted place by themselves. 33 They6:33 TR reads "The multitudes" instead of "They" saw them going, and many recognized him and ran there on foot from all the cities. They arrived before them and came together to him. 34 Jesus came out, saw a great multitude, and he had compassion on them because they were like sheep without a shepherd; and he began to teach them many things. 35 When it was late in the day, his disciples came to him and said, "This place is deserted, and it is late in the day. 36 Send them away, that they may go into the surrounding country and villages and buy themselves bread, for they have nothing to eat."
37 But he answered them, "You give them something to eat."
They asked him, "Shall we go and buy two hundred denarii6:37 200 denarii was about 7 or 8 months wages for an agricultural laborer. worth of bread and give them something to eat?"
38 He said to them, "How many loaves do you have? Go see."
When they knew, they said, "Five, and two fish."
39 He commanded them that everyone should sit down in groups on the green grass. 40 They sat down in ranks, by hundreds and by fifties. 41 He took the five loaves and the two fish; and looking up to heaven, he blessed and broke the loaves, and he gave to his disciples to set before them, and he divided the two fish among them all. 42 They all ate and were filled. 43 They took up twelve baskets full of broken pieces and also of the fish. 44 Those who ate the loaves were6:44 TR adds "about" five thousand men.
45 Immediately he made his disciples get into the boat and go ahead to the other side, to Bethsaida, while he himself sent the multitude away. 46 After he had taken leave of them, he went up the mountain to pray.
47 When evening had come, the boat was in the middle of the sea, and he was alone on the land. 48 Seeing them distressed in rowing, for the wind was contrary to them, about the fourth watch of the night he came to them, walking on the sea;6:48 See Job 9:8 and he would have passed by them, 49 but they, when they saw him walking on the sea, supposed that it was a ghost, and cried out; 50 for they all saw him and were troubled. But he immediately spoke with them and said to them, "Cheer up! It is I!6:50 or, "I AM!" Don’t be afraid." 51 He got into the boat with them; and the wind ceased, and they were very amazed among themselves, and marveled; 52 for they hadn’t understood about the loaves, but their hearts were hardened.
53 When they had crossed over, they came to land at Gennesaret and moored to the shore. 54 When they had come out of the boat, immediately the people recognized him, 55 and ran around that whole region, and began to bring those who were sick on their mats to where they heard he was. 56 Wherever he entered—into villages, or into cities, or into the country—they laid the sick in the marketplaces and begged him that they might just touch the fringe6:56 or, tassel of his garment; and as many as touched him were made well.
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
Jesus förkastas i sin hemstad
1 Matt 13:53f, Luk 4:16f. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 3 Joh 6:42. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob6:3JakobHalvbror till Jesus, troligen troende först efter uppståndelsen (Joh 7:5, 1 Kor 15:7). Han blev sedan ledare för församlingen i Jerusalem (Apg 15:13) och författare till Jakobsbrevet. och Joses och Judas6:3JudasAnnan halvbror till Jesus, längre fram en kristen ledare och författare till Judasbrevet. och Simon? Bor inte hans systrar6:3hans systrarEnligt senare fornkyrklig tradition hette två systrar Maria och Salome. här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 Joh 4:44. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6 Matt 9:35. Och han var förundrad över deras otro.
Jesus sänder ut de tolv
Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. 7 Matt 10:1, Mark 3:13f, Luk 9:1f. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8 Matt 10:9f. Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. 9 Sandaler fick de ha, men inte två tunikor6:9tunikorEn lång- eller kortärmad och knälång skjorta som bars av både män och kvinnor.. 10 Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11 Apg 13:51. Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."
12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 Jak 5:14. och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Johannes Döparens död
14 Matt 14:1f, Luk 9:7f. Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes6:14kung HerodesEgentligen endast lokal härskare över Galileen (se not till Matt 14:1). fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."
17 Luk 3:19f. Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias6:17Herodiasvar brorsdotter till Herodes Antipas och dessutom gift med hans andre halvbror Filippus. Hennes skandalösa relation med Herodes drog landet i krig med nabateerna., hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, 18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet6:18inte tillåtetenligt Mose lag (3 Mos 18:16). att du har din brors hustru." 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 Matt 21:26. eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig6:20blev han många gånger villrådigAndra handskrifter: "gjorde han många saker".. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." 23 Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" 26 Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. 27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.
29 När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Jesus mättar fem tusen
30 Matt 14:13f, Luk 9:10f, Joh 6:5f. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31 Mark 3:20. Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 32 De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33 Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. 34 4 Mos 27:17, Hes 34:5, Matt 9:36. När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35 Matt 15:32f, Mark 8:1f. Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. 36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer6:37tvåhundra denarerMotsvarade åtta månadslöner för den enkle arbetaren. och ge dem att äta?" 38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
39 Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, 40 och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud6:41tackade GudDen judiska bordsbönen som troligen användes redan på Jesu tid lyder än idag: "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden" (jfr Ps 104:14)., bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. 42 Och alla åt och blev mätta, 43 och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44 Det var fem tusen män som hade ätit6:44ätitAndra handskrifter: "ätit av bröden"..
Jesus går på vattnet
45 Matt 14:22f, Joh 6:16f. Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida6:45BetsaidaFiskeby nära det grekisktalande Dekapolis, hemstad för Petrus, Andreas och Filippus (Joh 1:44, 12:21)., medan han själv sände i väg folket. 46 Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.
47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48 Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten6:48Mot slutet av nattenOrdagrant: "vid fjärde nattväkten", nattens sista fjärdedel. kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det ÄrJag6:50 Det Är JagOrdagrant: "Jag Är" (en anspelning på Guds namn Jhvh, jfr Joh 8:24 med not).. Var inte rädda." 51 Mark 4:39. Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.
Jesus botar sjuka i Gennesaret
53 Matt 14:34f. När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. 54 Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, 55 och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen6:56hörntofsenEn symbol för Guds bud som bars på manteln (4 Mos 15:38f). på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska6:56friskaAnnan översättning: "frälsta"..
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)