1 Samuel 17

1 Now the Philistines gathered together their armies to battle; and they were gathered together at Socoh, which belongs to Judah, and encamped between Socoh and Azekah in Ephesdammim. 2 Saul and the men of Israel were gathered together, and encamped in the valley of Elah, and set the battle in array against the Philistines. 3 The Philistines stood on the mountain on the one side, and Israel stood on the mountain on the other side: and there was a valley between them. 4 A champion out of the camp of the Philistines named Goliath of Gath, whose height was six cubits and a span*17:4 A cubit is the length from the tip of the middle finger to the elbow on a man’s arm, or about 18 inches or 46 centimeters. A span is the length from the tip of a man’s thumb to the tip of his little finger when his hand is stretched out (about half a cubit, or 9 inches, or 22.8 cm.) Therefore, Goliath was about 9 feet and 9 inches or 2.97 meters tall. went out. 5 He had a helmet of bronze on his head, and he wore a coat of mail; and the weight of the coat was five thousand shekels*17:5 A shekel is about 10 grams or about 0.35 ounces, so 5000 shekels is about 50 kilograms or 110 pounds. of bronze. 6 He had bronze shin armor on his legs and a bronze javelin between his shoulders. 7 The staff of his spear was like a weaver’s beam; and his spear’s head weighed six hundred shekels of iron.*17:7 A shekel is about 10 grams or about 0.35 ounces, so 600 shekels is about 6 kilograms or about 13 pounds. His shield bearer went before him. 8 He stood and cried to the armies of Israel, and said to them, "Why have you come out to set your battle in array? Am I not a Philistine, and you servants to Saul? Choose a man for yourselves, and let him come down to me. 9 If he is able to fight with me and kill me, then will we be your servants; but if I prevail against him and kill him, then you will be our servants and serve us." 10 The Philistine said, "I defy the armies of Israel today! Give me a man, that we may fight together!"

11 When Saul and all Israel heard those words of the Philistine, they were dismayed and greatly afraid. 12 Now David was the son of that Ephrathite of Bethlehem Judah, whose name was Jesse; and he had eight sons. The man was an elderly old man in the days of Saul. 13 The three oldest sons of Jesse had gone after Saul to the battle; and the names of his three sons who went to the battle were Eliab the firstborn, and next to him Abinadab, and the third Shammah. 14 David was the youngest; and the three oldest followed Saul. 15 Now David went back and forth from Saul to feed his father’s sheep at Bethlehem.

16 The Philistine came near morning and evening, and presented himself forty days.

17 Jesse said to David his son, "Now take for your brothers an ephah*17:17 1 ephah is about 22 liters or about 2/3 of a bushel of this parched grain and these ten loaves, and carry them quickly to the camp to your brothers; 18 and bring these ten cheeses to the captain of their thousand; and see how your brothers are doing, and bring back news." 19 Now Saul, and they, and all the men of Israel were in the valley of Elah, fighting with the Philistines.

20 David rose up early in the morning and left the sheep with a keeper, and took the provisions and went, as Jesse had commanded him. He came to the place of the wagons as the army which was going out to the fight shouted for the battle. 21 Israel and the Philistines put the battle in array, army against army. 22 David left his baggage in the hand of the keeper of the baggage and ran to the army, and came and greeted his brothers. 23 As he talked with them, behold, the champion, the Philistine of Gath, Goliath by name, came up out of the ranks of the Philistines, and said the same words; and David heard them. 24 All the men of Israel, when they saw the man, fled from him and were terrified. 25 The men of Israel said, "Have you seen this man who has come up? He has surely come up to defy Israel. The king will give great riches to the man who kills him, and will give him his daughter, and will make his father’s house tax-free in Israel."

26 David spoke to the men who stood by him, saying, "What shall be done to the man who kills this Philistine and takes away the reproach from Israel? For who is this uncircumcised Philistine, that he should defy the armies of the living God?"

27 The people answered him in this way, saying, "So shall it be done to the man who kills him."

28 Eliab his oldest brother heard when he spoke to the men; and Eliab’s anger burned against David, and he said, "Why have you come down? With whom have you left those few sheep in the wilderness? I know your pride and the evil of your heart; for you have come down that you might see the battle."

29 David said, "What have I now done? Is there not a cause?" 30 He turned away from him toward another, and spoke like that again; and the people answered him again the same way. 31 When the words were heard which David spoke, they rehearsed them before Saul; and he sent for him. 32 David said to Saul, "Let no man’s heart fail because of him. Your servant will go and fight with this Philistine."

33 Saul said to David, "You are not able to go against this Philistine to fight with him; for you are but a youth, and he a man of war from his youth."

34 David said to Saul, "Your servant was keeping his father’s sheep; and when a lion or a bear came and took a lamb out of the flock, 35 I went out after him, struck him, and rescued it out of his mouth. When he arose against me, I caught him by his beard, struck him, and killed him. 36 Your servant struck both the lion and the bear. This uncircumcised Philistine shall be as one of them, since he has defied the armies of the living God." 37 David said, "Yahweh, who delivered me out of the paw of the lion and out of the paw of the bear, will deliver me out of the hand of this Philistine."

Saul said to David, "Go! Yahweh will be with you."

38 Saul dressed David with his clothing. He put a helmet of bronze on his head, and he clad him with a coat of mail. 39 David strapped his sword on his clothing and he tried to move, for he had not tested it. David said to Saul, "I can’t go with these, for I have not tested them." Then David took them off.

40 He took his staff in his hand, and chose for himself five smooth stones out of the brook, and put them in the pouch of his shepherd’s bag which he had. His sling was in his hand; and he came near to the Philistine. 41 The Philistine walked and came near to David; and the man who bore the shield went before him. 42 When the Philistine looked around and saw David, he disdained him; for he was but a youth, and ruddy, and had a good looking face. 43 The Philistine said to David, "Am I a dog, that you come to me with sticks?" The Philistine cursed David by his gods. 44 The Philistine said to David, "Come to me, and I will give your flesh to the birds of the sky and to the animals of the field."

45 Then David said to the Philistine, "You come to me with a sword, with a spear, and with a javelin; but I come to you in the name of Yahweh of Armies, the God of the armies of Israel, whom you have defied. 46 Today, Yahweh will deliver you into my hand. I will strike you and take your head from off you. I will give the dead bodies of the army of the Philistines today to the birds of the sky and to the wild animals of the earth, that all the earth may know that there is a God in Israel, 47 and that all this assembly may know that Yahweh doesn’t save with sword and spear; for the battle is Yahweh’s, and he will give you into our hand."

48 When the Philistine arose, and walked and came near to meet David, David hurried and ran toward the army to meet the Philistine. 49 David put his hand in his bag, took a stone and slung it, and struck the Philistine in his forehead. The stone sank into his forehead, and he fell on his face to the earth. 50 So David prevailed over the Philistine with a sling and with a stone, and struck the Philistine and killed him; but there was no sword in David’s hand. 51 Then David ran, stood over the Philistine, took his sword, drew it out of its sheath, killed him, and cut off his head with it.

When the Philistines saw that their champion was dead, they fled. 52 The men of Israel and of Judah arose and shouted, and pursued the Philistines as far as Gai and to the gates of Ekron. The wounded of the Philistines fell down by the way to Shaaraim, even to Gath and to Ekron. 53 The children of Israel returned from chasing after the Philistines, and they plundered their camp. 54 David took the head of the Philistine and brought it to Jerusalem, but he put his armor in his tent. 55 When Saul saw David go out against the Philistine, he said to Abner, the captain of the army, "Abner, whose son is this youth?"

Abner said, "As your soul lives, O king, I can’t tell."

56 The king said, "Inquire whose son the young man is!"

57 As David returned from the slaughter of the Philistine, Abner took him and brought him before Saul with the head of the Philistine in his hand. 58 Saul said to him, "Whose son are you, you young man?"

David answered, "I am the son of your servant Jesse the Bethlehemite."

David och Goliat

1 Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka,*17:1Soko och AsekaGränsby mot Filisteen drygt 2 mil väster om Betlehem, samt strategisk fästning en halvmil norr om Soko. Terebintdalen (vers 2) låg ca 3 km öster om Soko. vid Efes-Dammin. 2 Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3 Filisteerna stod på det ena berget och israeliterna stod på det andra berget, med dalen mellan sig.

4 *Jos 11:22. Då kom det fram en kämpe vid namn Goliat från Gat ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter*17:4sex alnar och ett kvarterCa 3 meter. Andra handskrifter (Qumran, Septuaginta, Josefus): "fyra alnar och ett kvarter" (ca 2 meter). lång. 5 På huvudet bar han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta. Pansaret var av koppar och vägde femtusen siklar.*17:5pansaret av koppar vägde femtusen siklarDrygt 50 kg.6 Han hade benskenor av koppar och ett kastspjut*17:6kastspjutAnnan översättning: "kroksabel" (även i vers 45). av koppar på ryggen. 7 *2 Sam 21:19, 1 Krön 20:5. Hans spjutskaft liknade en vävbom och hans spjutspets var av järn och vägde sexhundra siklar.*17:7hans spjutspets var av järn och vägde sexhundra siklarDrygt 6 kg. Järnvapen var en fruktad teknisk överlägsenhet på filisteernas sida. Hans sköldbärare gick framför honom. 8 Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj er en man som kommer ner hit till mig. 9 Klarar han att strida mot mig och slå mig, så ska vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår honom, så ska ni vara våra slavar och tjäna oss." 10 Filistén fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Ge mig en man så att vi får slåss!" 11 När Saul och hela Israel hörde vad filistén sade, blev de förfärade och skräckslagna.

David i Sauls läger

12 *1 Sam 16:1. David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Ishai och hade åtta söner. Ishai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13 *1 Sam 16:6f. Hans tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. De tre sönerna som drog ut i kriget hette Eliab, den förstfödde, Abinadab, hans andre son, och Shamma, den tredje. 14 *1 Sam 16:11. David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15 Men David gick ibland hem från Saul för att vakta sin fars får i Betlehem.

16 Filistén kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar steg han fram och ställde sig där. 17 Nu sade Ishai en gång till sin son David: "Var snäll och ta en efa rostade ax*17:17en efa rostade axCa 22 liter, vilket räckte ungefär en vecka för tre personer. och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18 De här tio ostarna ska du ta med till deras befälhavare. Se efter om det är väl med dina bröder och ta med något livstecken från dem. 19 Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."

20 David steg upp tidigt nästa morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg*17:20gav sig i vägEn vandring om ca två mil från Betlehem västerut till Terebintdalen., så som Ishai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen*17:20vagnborgenAnnan översättning: "(det runda) lägret". skulle hären just dra ut till strid, och folket höjde härskri. 21 Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22 David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder.

23 Medan han talade med dem, se, då steg kämpen som hette Goliat, filistén från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Och David hörde det.

24 När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. 25 Israels män sade: "Ser ni den mannen som stiger fram där? Han kommer för att håna Israel. Men den som slår honom ska kungen ge stor rikedom. Han ska få kungens dotter, och hans fars hus ska han göra fritt från skatt i Israel." 26 David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad skulle den få som slår ner den där filistén och tar bort skammen från Israel? Vem är den där oomskurne filistén att håna den levande Gudens här?" 27 Då upprepade de för honom vad som hade sagts, och de sade: "Detta får den som slår ner honom."

28 *1 Sam 16:6f. Hans äldste bror Eliab hörde hur han talade med männen, och han blev rasande på David och sade: "Varför har du kommit hit? Till vem har du lämnat bort den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt onda hjärta. Du har kommit för att se på striden." 29 David svarade: "Vad har jag nu gjort? Det var ju bara en fråga." 30 Sedan vände han sig bort från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.

31 Man hörde vad David sade och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32 David sade till Saul: "Låt ingen tappa modet. Din tjänare ska gå och strida mot den där filistén." 33 Saul sade till David: "Inte kan du gå och strida mot den filistén! Du är ju bara en pojke, och han har varit krigare ända från ungdomen." 34 Men David svarade: "Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Kom det ett lejon eller en björn och tog ett får ur hjorden, 35 så följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det. 36 Din tjänare har slagit både lejon och björn. Det ska gå den där oomskurne filistén som det gick vartenda ett av djuren, för han har hånat den levande Gudens här." 37 David sade vidare: "Herren som räddade mig från lejon och björn, han ska också rädda mig från den där filistén." Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren vara med dig."

38 Och Saul klädde David i sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39 David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat något sådant. Men David sade till Saul: "Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det." Så han tog av sig det. 40 Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga*17:40slungaEtt enkelt men dödligt vapen (Dom 20:16, 2 Kung 3:25) som bestod av en läderrem med en ficka. Assyriska slungstenar som hittats i Lakish är knytnävsstora (upp till 7 cm). i handen. Så gick han fram mot filistén.