1 Samuel 28

1 In those days, the Philistines gathered their armies together for warfare, to fight with Israel. Achish said to David, "Know assuredly that you will go out with me in the army, you and your men."

2 David said to Achish, "Therefore you will know what your servant can do."

Achish said to David, "Therefore I will make you my bodyguard forever."

3 Now Samuel was dead, and all Israel had mourned for him and buried him in Ramah, even in his own city. Saul had sent away those who had familiar spirits and the wizards out of the land.

4 The Philistines gathered themselves together, and came and encamped in Shunem; and Saul gathered all Israel together, and they encamped in Gilboa. 5 When Saul saw the army of the Philistines, he was afraid, and his heart trembled greatly. 6 When Saul inquired of Yahweh, Yahweh didn’t answer him by dreams, by Urim, or by prophets. 7 Then Saul said to his servants, "Seek for me a woman who has a familiar spirit, that I may go to her and inquire of her."

His servants said to him, "Behold, there is a woman who has a familiar spirit at Endor."

8 Saul disguised himself and put on other clothing, and went, he and two men with him, and they came to the woman by night. Then he said, "Please consult for me by the familiar spirit, and bring me up whomever I shall name to you."

9 The woman said to him, "Behold, you know what Saul has done, how he has cut off those who have familiar spirits and the wizards out of the land. Why then do you lay a snare for my life, to cause me to die?"

10 Saul swore to her by Yahweh, saying, "As Yahweh lives, no punishment will happen to you for this thing."

11 Then the woman said, "Whom shall I bring up to you?"

He said, "Bring Samuel up for me."

12 When the woman saw Samuel, she cried with a loud voice; and the woman spoke to Saul, saying, "Why have you deceived me? For you are Saul!"

13 The king said to her, "Don’t be afraid! What do you see?"

The woman said to Saul, "I see a god coming up out of the earth."

14 He said to her, "What does he look like?"

She said, "An old man comes up. He is covered with a robe." Saul perceived that it was Samuel, and he bowed with his face to the ground, and showed respect.

15 Samuel said to Saul, "Why have you disturbed me, to bring me up?"

Saul answered, "I am very distressed; for the Philistines make war against me, and God has departed from me, and answers me no more, by prophets, or by dreams. Therefore I have called you, that you may make known to me what I shall do."

16 Samuel said, "Why then do you ask me, since Yahweh has departed from you and has become your adversary? 17 Yahweh has done to you as he spoke by me. Yahweh has torn the kingdom out of your hand and given it to your neighbor, even to David. 18 Because you didn’t obey Yahweh’s voice, and didn’t execute his fierce wrath on Amalek, therefore Yahweh has done this thing to you today. 19 Moreover Yahweh will deliver Israel also with you into the hand of the Philistines; and tomorrow you and your sons will be with me. Yahweh will deliver the army of Israel also into the hand of the Philistines."

20 Then Saul fell immediately his full length on the earth, and was terrified, because of Samuel’s words. There was no strength in him, for he had eaten no bread all day long or all night long.

21 The woman came to Saul and saw that he was very troubled, and said to him, "Behold, your servant has listened to your voice, and I have put my life in my hand, and have listened to your words which you spoke to me. 22 Now therefore, please listen also to the voice of your servant, and let me set a morsel of bread before you. Eat, that you may have strength when you go on your way."

23 But he refused, and said, "I will not eat." But his servants, together with the woman, constrained him; and he listened to their voice. So he arose from the earth and sat on the bed. 24 The woman had a fattened calf in the house. She hurried and killed it; and she took flour and kneaded it, and baked unleavened bread of it. 25 She brought it before Saul and before his servants, and they ate. Then they rose up and went away that night.

David i filisteernas här

1 Vid den tiden samlade filisteerna sina krigshärar för att strida mot Israel. Akish sade till David: "Du vet väl att du och dina män måste dra ut i kriget med mig?" 2 David svarade Akish: "Då ska du själv få se vad din tjänare kan göra." "Då så", svarade Akish, "du ska bli min livvakt*28:2livvaktOrdagrant: "den som vakar över mitt huvud". för alltid."

Andebesvärjerskan i En-Dor

3 *2 Mos 22:18, 3 Mos 19:31, 20:27, 5 Mos 18:10f, 1 Sam 25:1. Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet.

4 Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Shunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa.*28:4Shunem … GilboaSydost om Jisreelslätten i Galileen ligger berget Gilboa, och ca 8 km norr om det låg Shunem vid foten av Morehöjden (Dom 7:1).5 Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan. 6 *2 Mos 28:30, 4 Mos 12:6, 27:21, 1 Sam 14:37. Saul bad Herren om råd, men Herren svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim*28:6urimOrakelstenar (2 Mos 28:30, 4 Mos 27:21) för att söka svar (ja eller nej) från Gud. eller genom profeter. 7 Då sade Saul till sina tjänare: "Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så ska jag gå till henne och fråga henne." Hans tjänare svarade: "Det finns en andebesvärjerska i En-Dor*28:7En-DorLåg norr om Morehöjden, på andra sidan av filisteernas läger.."

8 Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. "Spå mig genom anden*28:8andenHebr. ov, en död vålnad, till skillnad från rúach som används för Guds Ande.", sade han, "och mana fram åt mig den jag säger dig." 9 Men kvinnan sade till honom: "Du vet ju vad Saul har gjort, han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv för att döda mig?" 10 Då gav Saul henne sin ed vid Herren och sade: "Så sant Herren lever, ingen skuld ska drabba dig i denna sak."

11 Kvinnan frågade: "Vem ska jag mana fram åt dig?" Han svarade: "Mana fram Samuel åt mig." 12 Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon med hög röst och sade till Saul: "Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!" 13 Kungen sade till henne: "Var inte rädd. Vad är det du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden." 14 Han frågade henne: "Hur ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, insvept i en mantel." Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.

15 *1 Sam 18:12. Samuel sade till Saul: "Varför har du stört mig och manat fram mig?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har lämnat mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du ska låta mig veta vad jag ska göra." 16 *1 Sam 16:14. Samuel svarade: "Varför frågar du mig, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende? 17 *1 Sam 15:28, 1 Kung 11:11.Herren har gjort vad han sade genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det till en annan, till David. 18 *1 Sam 15:18f. Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte utförde hans brinnande vredesdom över Amalek, har Herren i dag gjort dig detta. 19 *1 Sam 31:6f.Herren ska ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Även Israels läger ska Herren ge i filisteernas hand."

20 Då föll Saul genast raklång till jorden, förfärad över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, för han hade inte ätit något på ett helt dygn. 21 *Dom 12:3, 1 Sam 19:5, Ps 119:109. Kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg hur skräckslagen han var sade hon till honom: "Se, din tjänarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om. 22 Så nu får också du lyssna till vad din tjänarinna har att säga: Låt mig sätta fram lite mat åt dig, så att du kan äta och hämta krafter innan du går din väg." 23 Men han vägrade och sade: "Jag vill inte äta."

Då bad både hans tjänare och kvinnan honom så enträget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp från marken och satte sig på bädden. 24 Kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det. 25 Sedan satte hon fram det åt Saul och hans tjänare, och de åt. Därefter reste de sig och gick samma natt sin väg.