1 Samuel 26

1 The Ziphites came to Saul to Gibeah, saying, "Doesn’t David hide himself in the hill of Hachilah, which is before the desert?" 2 Then Saul arose and went down to the wilderness of Ziph, having three thousand chosen men of Israel with him, to seek David in the wilderness of Ziph. 3 Saul encamped in the hill of Hachilah, which is before the desert, by the way. But David stayed in the wilderness, and he saw that Saul came after him into the wilderness. 4 David therefore sent out spies, and understood that Saul had certainly come. 5 Then David arose and came to the place where Saul had encamped; and David saw the place where Saul lay, with Abner the son of Ner, the captain of his army. Saul lay within the place of the wagons, and the people were encamped around him.

6 Then David answered and said to Ahimelech the Hittite, and to Abishai the son of Zeruiah, brother of Joab, saying, "Who will go down with me to Saul to the camp?"

Abishai said, "I will go down with you." 7 So David and Abishai came to the people by night; and, behold, Saul lay sleeping within the place of the wagons, with his spear stuck in the ground at his head; and Abner and the people lay around him. 8 Then Abishai said to David, "God has delivered up your enemy into your hand today. Now therefore please let me strike him with the spear to the earth at one stroke, and I will not strike him the second time."

9 David said to Abishai, "Don’t destroy him, for who can stretch out his hand against Yahweh’s anointed, and be guiltless?" 10 David said, "As Yahweh lives, Yahweh will strike him; or his day shall come to die, or he shall go down into battle and perish. 11 Yahweh forbid that I should stretch out my hand against Yahweh’s anointed; but now please take the spear that is at his head and the jar of water, and let’s go."

12 So David took the spear and the jar of water from Saul’s head, and they went away. No man saw it, or knew it, nor did any awake; for they were all asleep, because a deep sleep from Yahweh had fallen on them. 13 Then David went over to the other side, and stood on the top of the mountain far away, a great space being between them; 14 and David cried to the people, and to Abner the son of Ner, saying, "Don’t you answer, Abner?"

Then Abner answered, "Who are you who calls to the king?"

15 David said to Abner, "Aren’t you a man? Who is like you in Israel? Why then have you not kept watch over your lord the king? For one of the people came in to destroy your lord the king. 16 This thing isn’t good that you have done. As Yahweh lives, you are worthy to die, because you have not kept watch over your lord, Yahweh’s anointed. Now see where the king’s spear is, and the jar of water that was at his head."

17 Saul recognized David’s voice, and said, "Is this your voice, my son David?"

David said, "It is my voice, my lord, O king." 18 He said, "Why does my lord pursue his servant? For what have I done? What evil is in my hand? 19 Now therefore, please let my lord the king hear the words of his servant. If it is so that Yahweh has stirred you up against me, let him accept an offering. But if it is the children of men, they are cursed before Yahweh; for they have driven me out today that I shouldn’t cling to Yahweh’s inheritance, saying, ‘Go, serve other gods!’ 20 Now therefore, don’t let my blood fall to the earth away from the presence of Yahweh; for the king of Israel has come out to seek a flea, as when one hunts a partridge in the mountains."

21 Then Saul said, "I have sinned. Return, my son David; for I will no more do you harm, because my life was precious in your eyes today. Behold, I have played the fool, and have erred exceedingly."

22 David answered, "Behold the spear, O king! Let one of the young men come over and get it. 23 Yahweh will give to every man his righteousness and his faithfulness; because Yahweh delivered you into my hand today, and I wouldn’t stretch out my hand against Yahweh’s anointed. 24 Behold, as your life was respected today in my eyes, so let my life be respected in Yahweh’s eyes, and let him deliver me out of all oppression."

25 Then Saul said to David, "You are blessed, my son David. You will both do mightily, and will surely prevail."

So David went his way, and Saul returned to his place.

David skonar på nytt Sauls liv

1 *1 Sam 23:19, Ps 54:1f. Sifiterna kom till Saul i Gibea och sade: "David håller sig nu gömd på Hakilahöjden mitt emot Jeshimon." 2 *1 Sam 24:3. Då bröt Saul upp och drog ner till öknen Sif med tretusen utvalda män ur Israel för att söka efter David där i öknen. 3 Saul slog läger på Hakilahöjden som ligger vid vägen mitt emot Jeshimon. David, som höll till i öknen, märkte att Saul hade kommit efter honom in i öknen. 4 Då sände han ut spejare och förvissade sig om att Saul hade kommit. 5 Sedan bröt David upp och gav sig i väg till stället där Saul hade slagit läger. David såg platsen där Saul och hans överbefälhavare Abner, Ners son, hade lagt sig. Saul låg nämligen i vagnborgen och folket hade slagit läger runt omkring honom.

6 *1 Krön 2:16. David sade till hetiten Ahimelek och till Abishaj, Serujas*26:6SerujaBetyder troligen "väldoftande", Davids storasyster (1 Krön 2:16). Abishaj ("Ishai är min far") är alltså Davids systerson. son, Joabs bror: "Vem vill gå med mig ner till Saul i lägret?" Abishaj svarade: "Jag går med dig ner." 7 David och Abishaj kom till folket om natten och såg Saul ligga och sova i vagnborgen med sitt spjut nerstött i marken vid sitt huvud. Abner och folket låg runt omkring honom. 8 *1 Sam 24:5, 2 Sam 16:9. Då sade Abishaj till David: "Gud har i dag överlämnat din fiende i din hand. Låt mig nu spetsa honom mot marken med spjutet. En stöt räcker, jag behöver inte ge honom mer." 9 Men David svarade Abishaj: "Du får inte döda honom! Vem kan ostraffad lyfta sin hand mot Herrens smorde?" 10 *Rom 12:19. David fortsatte: "Så sant Herren lever: Herren själv ska slå honom, antingen när hans dag kommer och han dör eller när han går ut i krig och rycks bort. 11 Aldrig inför Herren att jag skulle lyfta min hand mot Herrens smorde! Men ta nu spjutet där vid hans huvud och vattenkrukan, så går vi vår väg." 12 Så tog David spjutet*26:12spjutetHade kastats mot David vid flera tillfällen (18:11, 19:10). och vattenkrukan vid Sauls huvud, och sedan gick de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller vaknade, utan alla sov, för Herren hade låtit en tung sömn falla över dem.

13 När David hade kommit över på andra sidan ställde han sig på toppen av berget, långt därifrån, med ett stort avstånd mellan dem. 14 David ropade till folket och till Abner, Ners son: "Svarar du inte, Abner?" Abner svarade: "Vem är du som ropar till kungen?" 15 David sade: "Du är en man som inte har sin like i Israel. Varför har du då inte vakat över din herre kungen? En av folket kom för att förgöra kungen, din herre. 16 Det var inte bra, det du gjorde. Så sant Herren lever: ni förtjänar döden, ni som inte har vakat över er herre, Herrens smorde. Se nu efter: Var är kungens spjut och vattenkrukan som stod vid hans huvud?"

17 *1 Sam 24:17. Då kände Saul igen Davids röst och sade: "Är det inte din röst, min son David?" David svarade: "Jo, det är min röst, min herre och kung." 18 Och han fortsatte: "Varför förföljer min herre sin tjänare så? Vad har jag gjort, vad för ont har jag i sinnet*26:18i sinnetOrdagrant: "i min hand".? 19 Må nu min herre och kung höra sin tjänares ord: Om det är Herren som har eggat dig mot mig, så låt honom få känna doften av en offergåva. Men om det är människor, så ska de vara förbannade inför Herren, för de har drivit bort mig från min plats i Herrens arvedel och sagt: Gå bort och tjäna andra gudar! 20 *1 Sam 24:15. Låt nu inte mitt blod falla på jorden fjärran från Herrens ansikte! Israels kung har dragit ut för att leta efter en enda liten loppa, som man jagar rapphöns i bergen*26:20rapphöns i bergenAnnan översättning: "en som ropar på bergen" (en ordlek, jfr vers 13).." 21 *1 Sam 24:18f. Då sade Saul: "Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David. Jag vill inte göra dig något ont mer, eftersom mitt liv var värdefullt i dina ögon i dag. Se, jag har betett mig som en dåre och misstagit mig grovt."

22 David svarade: "Här är kungens spjut. Låt nu en av dina män komma över hit och hämta det. 23 Herren ska löna var och en efter hans rättfärdighet och trofasthet. Herren gav dig i dag i min hand, men jag ville inte lyfta min hand mot Herrens smorde. 24 Liksom ditt liv var värdefullt i mina ögon i dag, så må också mitt liv vara värdefullt i Herrens ögon så att han räddar mig ur all nöd." 25 "Välsignad är du, min son David!" sade Saul till David. "Vad du företar dig ska du också klara." Därefter gick David sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.