1 When Saul had returned from following the Philistines, he was told, "Behold, David is in the wilderness of En Gedi." 2 Then Saul took three thousand chosen men out of all Israel, and went to seek David and his men on the rocks of the wild goats. 3 He came to the sheep pens by the way, where there was a cave; and Saul went in to relieve himself. Now David and his men were staying in the innermost parts of the cave. 4 David’s men said to him, "Behold, the day of which Yahweh said to you, ‘Behold, I will deliver your enemy into your hand, and you shall do to him as it shall seem good to you.’" Then David arose and cut off the skirt of Saul’s robe secretly. 5 Afterward, David’s heart struck him because he had cut off Saul’s skirt. 6 He said to his men, "Yahweh forbid that I should do this thing to my lord, Yahweh’s anointed, to stretch out my hand against him, since he is Yahweh’s anointed." 7 So David checked his men with these words, and didn’t allow them to rise against Saul. Saul rose up out of the cave, and went on his way. 8 David also arose afterward, and went out of the cave and cried after Saul, saying, "My lord the king!"
When Saul looked behind him, David bowed with his face to the earth, and showed respect. 9 David said to Saul, "Why do you listen to men’s words, saying, ‘Behold, David seeks to harm you’? 10 Behold, today your eyes have seen how Yahweh had delivered you today into my hand in the cave. Some urged me to kill you, but I spared you. I said, ‘I will not stretch out my hand against my lord, for he is Yahweh’s anointed.’ 11 Moreover, my father, behold, yes, see the skirt of your robe in my hand; for in that I cut off the skirt of your robe and didn’t kill you, know and see that there is neither evil nor disobedience in my hand. I have not sinned against you, though you hunt for my life to take it. 12 May Yahweh judge between me and you, and may Yahweh avenge me of you; but my hand will not be on you. 13 As the proverb of the ancients says, ‘Out of the wicked comes wickedness;’ but my hand will not be on you. 14 Against whom has the king of Israel come out? Whom do you pursue? A dead dog? A flea? 15 May Yahweh therefore be judge, and give sentence between me and you, and see, and plead my cause, and deliver me out of your hand."
16 It came to pass, when David had finished speaking these words to Saul, that Saul said, "Is that your voice, my son David?" Saul lifted up his voice and wept. 17 He said to David, "You are more righteous than I; for you have done good to me, whereas I have done evil to you. 18 You have declared today how you have dealt well with me, because when Yahweh had delivered me up into your hand, you didn’t kill me. 19 For if a man finds his enemy, will he let him go away unharmed? Therefore may Yahweh reward you good for that which you have done to me today. 20 Now, behold, I know that you will surely be king, and that the kingdom of Israel will be established in your hand. 21 Swear now therefore to me by Yahweh that you will not cut off my offspring after me, and that you will not destroy my name out of my father’s house."
22 David swore to Saul. Saul went home, but David and his men went up to the stronghold.
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
David och Saul i grottan
1 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis24:1En-GediVälkänd oas på Döda havets västra strand. Längre upp i bergen finns många grottor och gömställen. bergfästen. 2 1 Sam 23:27f. När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. 3 1 Sam 26:2. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. 4 Dom 3:24. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 1 Sam 26:8. Davids män sade till honom: "Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel24:5en flik på Sauls mantelEn symbol för kungamakten.. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 2 Sam 1:14f. Han sade till sina män: "Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde24:7HERRENS smordeDen som var smord av Herren stod under hans beskydd (Ps 105:15)., att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde." 8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 9 Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och kung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet24:12i sinnetOrdagrant: "i min hand". och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 3 Mos 19:18, Rom 12:19, 1 Petr 2:23.Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.
15 1 Sam 26:20. Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,24:15En död hundVanligt uttryck för ödmjukhet (t ex i 2 Sam 9:8 och de egyptiska Amarnabreven). en enda loppa! 16 Ps 43:1.Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand."
17 1 Sam 26:17. När David hade sagt detta sade Saul: "Är det din röst, min son David?" Och Saul brast i gråt 18 och sade till David: "Du är mer rättfärdig än jag24:18Du är mer rättfärdig än jagAnnan översättning: "Du har rätt och inte jag"., för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. 19 1 Sam 26:21. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 1 Sam 23:17. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande24:22inte utrotar mina efterkommandeEn vanlig försiktighetsåtgärd för grymma nyblivna regenter var att utplåna den tidigare dynastin (jfr Dom 9:5, 2 Kung 10:6). och inte utplånar mitt namn ur min fars hus."
23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.