Jó 7

1 "Isn’t a man forced to labor on earth?

Aren’t his days like the days of a hired hand?

2 As a servant who earnestly desires the shadow,

as a hireling who looks for his wages,

3 so I am made to possess months of misery,

wearisome nights are appointed to me.

4 When I lie down, I say,

‘When will I arise, and the night be gone?’

I toss and turn until the dawning of the day.

5 My flesh is clothed with worms and clods of dust.

My skin closes up, and breaks out afresh.

6 My days are swifter than a weaver’s shuttle,

and are spent without hope.

7 Oh remember that my life is a breath.

My eye will no more see good.

8 The eye of him who sees me will see me no more.

Your eyes will be on me, but I will not be.

9 As the cloud is consumed and vanishes away,

so he who goes down to Sheol*7:9 Sheol is the place of the dead. will come up no more.

10 He will return no more to his house,

neither will his place know him any more.

11 "Therefore I will not keep silent.

I will speak in the anguish of my spirit.

I will complain in the bitterness of my soul.

12 Am I a sea, or a sea monster,

that you put a guard over me?

13 When I say, ‘My bed will comfort me.

My couch will ease my complaint,’

14 then you scare me with dreams

and terrify me through visions,

15 so that my soul chooses strangling,

death rather than my bones.

16 I loathe my life.

I don’t want to live forever.

Leave me alone, for my days are but a breath.

17 What is man, that you should magnify him,

that you should set your mind on him,

18 that you should visit him every morning,

and test him every moment?

19 How long will you not look away from me,

nor leave me alone until I swallow down my spittle?

20 If I have sinned, what do I do to you, you watcher of men?

Why have you set me as a mark for you,

so that I am a burden to myself?

21 Why do you not pardon my disobedience, and take away my iniquity?

For now will I lie down in the dust.

You will seek me diligently, but I will not be."

1 *Pred 1:1f, 2:1f, 3:1f, 4:1f, 6:1f, 7:1f. Har inte människan

ett slitsamt liv på jorden?

Är inte hennes dagar

som daglönarens dagar?

2 Hon är som en slav

som flämtar efter skugga,

som en daglönare

som väntar på sin lön.

3 Månader av elände

har jag fått till arvedel,

nätter av vedermöda

har blivit min lott.

4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:

"När ska jag stiga upp?

När ska natten ta slut?"

Jag mättas av oro

ända till morgonen.

5 *Job 2:7, 19:26. Min kropp täcks av maskar

och med en skorpa som av jord,

min hud skrumpnar och faller av.

6 *Job 17:11, 15f, 19:10, Ps 90:9, 102:12, Jes 38:12. Mina dagar flyr snabbare

än vävarens spole,

de försvinner utan hopp.

7 *Job 8:9, 9:25, Ps 78:39, 90:9f, Jak 4:14. Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,

att mitt öga inte längre

får se det goda.

8 Det öga som ser mig

ska inte mer iaktta mig,

om din blick söker mig

finns jag inte längre.

9 Ett moln löses upp och är borta,

den som farit ner i dödsriket

kommer inte upp igen.

10 *Job 8:18, 20:9, Ps 103:16. Aldrig mer återvänder han

till sitt hus,

hans plats känner honom inte längre.

11 *Job 10:1. Därför vill jag inte lägga band

på min mun,

jag vill tala i min andes ångest,

jag vill klaga i min själs

bedrövelse.

12 Jag är väl inte ett hav

eller ett havsodjur,

så att du måste sätta ut vakt

mot mig?

13 När jag säger:

"Min bädd ska trösta mig,

min viloplats ska lindra min oro",

14 då skrämmer du mig med drömmar

och skräckslår mig med syner.

15 Hellre vill jag bli kvävd,

hellre dö än vara ett benrangel.

16 *Job 9:21, 10:1, 1 Kung 19:4, Jona 4:3. Jag är trött på det här,

jag kommer inte att leva för evigt.

Låt mig vara,

för mina dagar är en vindfläkt.

17 *Ps 8:5, 144:3, Hebr 2:6. Vad är då en människa,

att du gör så stor sak av henne,

ger akt på henne så noga,

18 synar henne var morgon,

prövar henne vart ögonblick?

19 *Job 14:6, Ps 39:14. När ska du vända din blick

ifrån mig,

ge mig tid att svälja min saliv?

20 Har jag syndat, vad gör det dig,

du människornas bevakare?

Varför har du gjort mig

till din måltavla

och låtit mig bli en börda

för mig själv*7:20för mig självAndra handskrifter (Septuaginta): "för dig".?

21 Varför förlåter du inte min synd

och tar bort min skuld?

Snart ska jag ligga i stoftet,

du kommer att söka efter mig

men jag finns inte mer.