Jó 30

1 "But now those who are younger than I have me in derision,

whose fathers I considered unworthy to put with my sheep dogs.

2 Of what use is the strength of their hands to me,

men in whom ripe age has perished?

3 They are gaunt from lack and famine.

They gnaw the dry ground, in the gloom of waste and desolation.

4 They pluck salt herbs by the bushes.

The roots of the broom tree are their food.

5 They are driven out from among men.

They cry after them as after a thief,

6 so that they live in frightful valleys,

and in holes of the earth and of the rocks.

7 They bray among the bushes.

They are gathered together under the nettles.

8 They are children of fools, yes, children of wicked men.

They were flogged out of the land.

9 "Now I have become their song.

Yes, I am a byword to them.

10 They abhor me, they stand aloof from me,

and don’t hesitate to spit in my face.

11 For he has untied his cord, and afflicted me;

and they have thrown off restraint before me.

12 On my right hand rise the rabble.

They thrust aside my feet.

They cast their ways of destruction up against me.

13 They mar my path.

They promote my destruction

without anyone’s help.

14 As through a wide breach they come.

They roll themselves in amid the ruin.

15 Terrors have turned on me.

They chase my honor as the wind.

My welfare has passed away as a cloud.

16 "Now my soul is poured out within me.

Days of affliction have taken hold of me.

17 In the night season my bones are pierced in me,

and the pains that gnaw me take no rest.

18 My garment is disfigured by great force.

It binds me about as the collar of my tunic.

19 He has cast me into the mire.

I have become like dust and ashes.

20 I cry to you, and you do not answer me.

I stand up, and you gaze at me.

21 You have turned to be cruel to me.

With the might of your hand you persecute me.

22 You lift me up to the wind, and drive me with it.

You dissolve me in the storm.

23 For I know that you will bring me to death,

to the house appointed for all living.

24 "However doesn’t one stretch out a hand in his fall?

Or in his calamity therefore cry for help?

25 Didn’t I weep for him who was in trouble?

Wasn’t my soul grieved for the needy?

26 When I looked for good, then evil came.

When I waited for light, darkness came.

27 My heart is troubled, and doesn’t rest.

Days of affliction have come on me.

28 I go mourning without the sun.

I stand up in the assembly, and cry for help.

29 I am a brother to jackals,

and a companion to ostriches.

30 My skin grows black and peels from me.

My bones are burned with heat.

31 Therefore my harp has turned to mourning,

and my pipe into the voice of those who weep.

1 Nu skrattar de åt mig,

dessa som är yngre än jag,

medan jag inte hade satt deras fäder

ens bland mina vallhundar.

2 Vilken hjälp kunde

deras händer ge mig,

de som saknar all livskraft?

3 De är utmärglade av nöd och hunger,

de gnager den torra marken

som redan förut var öde

och ödslig.

4 De plockar saltörter*30:4saltörterNämns i Talmud som fattigmanskost och nödmat. bland snåren

och ginströtter*30:4ginströtterOätliga men utmärkta som bränsle (jfr Ps 120:4). är deras mat.

5 De drivs ut från gemenskapen,

man ropar efter dem som tjuvar.

6 De måste bo i otäcka raviner,

i jordhålor och bergsskrevor.

7 De skriker bland snåren,

de kryper ihop under nässlor.

8 De är uslingar och ärelösa,

utjagade ur landet.

9 *Job 12:4, 17:6, Ps 69:12f, Klag 3:14. Nu har jag blivit deras nidvisa,

jag har blivit ett ordspråk

bland dem.

10 *4 Mos 12:14, Job 17:6, 19:19, Ps 31:12, 44:14, Matt 26:67. De avskyr mig

och håller sig borta från mig,

de tvekar inte att spotta mig

i ansiktet.

11 *Job 16:11f. Gud har lossat min bågsträng

och plågat mig,

därför släpper de sina hämningar

inför mina ögon.

12 Vid min högra sida reser sig slöddret,

de slår undan mina fötter

och banar sig väg

för att fördärva mig.

13 De river upp min stig,

de arbetar på mitt fördärv,

men de får ingen hjälp.

14 De bryter fram

som genom en bred rämna,

de vältrar sig fram mellan ruinerna.

15 Fasor väller över mig,

min ära rycks bort som en storm

och min räddning har försvunnit

som ett moln.

16 *Ps 42:5. Nu utgjuter sig min själ inom mig,

och plågans dagar håller mig fast.

17 Natten borrar i mina ben,

den gnagande pinan tar ingen vila.

18 Med stor kraft griper han min mantel,

han fattar mig i min livklädnad.

19 *Ps 7:6. Han har vräkt mig ner i dyn,

och jag liknar stoft och aska.

20 *Job 19:7, Ps 13:2, 22:3, Klag 3:8, Hab 1:2. Jag ropar till dig,

men du svarar mig inte.

Jag reser mig upp,

men du bara ser på mig.

21 Du har blivit grym mot mig,

med din starka hand

ansätter du mig.

22 Du lyfter upp mig till vinden

och för mig bort,

du skakar mig i stormen.

23 *Ps 90:3. Jag vet att du vill föra mig till döden,

till den boning där allt levande

samlas.

24 Men räcker man inte ut handen

när man faller,

ropar man inte efter hjälp

när olyckan kommer?

25 *Ps 35:13f, Rom 12:15. Grät jag inte över den

som hade hårda dagar,

led inte min själ med den fattige?

26 *Jer 8:15, 14:19. Men när jag sökte det goda

kom det onda,

när jag väntade på ljus kom mörker.

27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,

dagar av plåga har mött mig.

28 Mörk går jag omkring,

men inte av solen*30:28men inte av solenAnnan översättning: "utan sol"..

Jag reser mig bland folket

och ropar på hjälp.

29 *Ps 44:20, 102:7, Mika 1:8. Jag har blivit en bror till schakalerna,

en vän till strutsarna*30:29strutsarnaAnnan översättning: "ugglorna"..

30 Min hud svartnar och faller av mig,

mina ben brinner av hetta.

31 *Ps 6:7, Jes 24:8, Klag 5:15. Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,

mitt flöjtspel i högljudd gråt.