Jó 39

1 "Do you know the time when the mountain goats give birth?

Do you watch when the doe bears fawns?

2 Can you count the months that they fulfill?

Or do you know the time when they give birth?

3 They bow themselves. They bear their young.

They end their labor pains.

4 Their young ones become strong.

They grow up in the open field.

They go out, and don’t return again.

5 "Who has set the wild donkey free?

Or who has loosened the bonds of the swift donkey,

6 whose home I have made the wilderness,

and the salt land his dwelling place?

7 He scorns the tumult of the city,

neither does he hear the shouting of the driver.

8 The range of the mountains is his pasture.

He searches after every green thing.

9 "Will the wild ox be content to serve you?

Or will he stay by your feeding trough?

10 Can you hold the wild ox in the furrow with his harness?

Or will he till the valleys after you?

11 Will you trust him, because his strength is great?

Or will you leave to him your labor?

12 Will you confide in him, that he will bring home your seed,

and gather the grain of your threshing floor?

13 "The wings of the ostrich wave proudly,

but are they the feathers and plumage of love?

14 For she leaves her eggs on the earth,

warms them in the dust,

15 and forgets that the foot may crush them,

or that the wild animal may trample them.

16 She deals harshly with her young ones, as if they were not hers.

Though her labor is in vain, she is without fear,

17 because God has deprived her of wisdom,

neither has he imparted to her understanding.

18 When she lifts up herself on high,

she scorns the horse and his rider.

19 "Have you given the horse might?

Have you clothed his neck with a quivering mane?

20 Have you made him to leap as a locust?

The glory of his snorting is awesome.

21 He paws in the valley, and rejoices in his strength.

He goes out to meet the armed men.

22 He mocks at fear, and is not dismayed,

neither does he turn back from the sword.

23 The quiver rattles against him,

the flashing spear and the javelin.

24 He eats up the ground with fierceness and rage,

neither does he stand still at the sound of the trumpet.

25 As often as the trumpet sounds he snorts, ‘Aha!’

He smells the battle afar off,

the thunder of the captains, and the shouting.

26 "Is it by your wisdom that the hawk soars,

and stretches her wings toward the south?

27 Is it at your command that the eagle mounts up,

and makes his nest on high?

28 On the cliff he dwells and makes his home,

on the point of the cliff and the stronghold.

29 From there he spies out the prey.

His eyes see it afar off.

30 His young ones also suck up blood.

Where the slain are, there he is."

1 *Ps 104:21. Jagar du byte

åt lejonhonan?

Stillar du

de unga lejonens hunger

2 *Job 37:8. när de kryper ihop i sina hålor

eller ligger på lur i snåret?

3 *Ps 145:15, 147:9, Matt 6:26, Luk 12:24. Vem skaffar mat åt korpen,

när hans ungar ropar till Gud

och flaxar omkring utan föda?

4 Vet du när stengetterna ska föda,

vakar du över när hindarna

ska kalva?

5 Räknar du månaderna

de går dräktiga,

vet du tiden när de ska föda?

6 De böjer sig ner och föder sina foster

och blir fria från sina värkar.

7 Deras ungar blir starka

och växer upp i det fria,

de springer sin väg

och vänder inte tillbaka.

8 *Job 24:5. Vem släppte vildåsnan fri,

vem lossade hennes band?

9 Jag gav henne stäppen till hem,

saltöknen till sin boning.

10 Hon ler åt bullret i staden

och hör ingen pådrivares rop.

11 Hon söker sitt bete på bergen

och letar efter allt som är grönt.

12 *4 Mos 24:8. Har vildoxen lust att tjäna dig

och stanna vid din krubba

över natten?

13 Kan du tvinga vildoxen

att gå i fåran med töm

och harva markerna efter dig?

14 Kan du lita på hans stora styrka

och anförtro ditt arbete åt honom?

15 Litar du på att han för hem din säd

och samlar den vid din tröskplats?

16 Strutshonans*39:16StrutshonanVar med sina oskyddade ägg på marken en bild för bristande ömhet (Klag 4:3). Strutsar levde i den arabiska öknen under biblisk tid. vingar

flaxar med fröjd,

men visar hennes vingar och fjädrar

ömhet?

17 Hon lämnar sina ägg på marken

och låter dem värmas i sanden,

18 hon glömmer att en fot

kan krossa dem,

att vilda djur kan trampa på dem.

19 *Klag 4:3. Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes.

Hon bryr sig inte om

att hennes möda

kan vara förgäves,

20 för Gud gav henne inte vishet,

han lät henne inte få förstånd.

21 Men när hon piskar sig

upp till språng,

då ler hon åt både häst

och ryttare.

22 Ger du hästen hans styrka,

klär du hans nacke med man?

23 Får du honom att hoppa

som gräshoppan?

Hans stolta frustning sprider skräck.

24 Han skrapar i marken

och gläds över sin styrka,

han rusar fram mot väpnade skaror.

25 Han ler åt fruktan

och känner ingen rädsla,

han ryggar inte tillbaka för svärd.

26 Runt honom rasslar det av koger,

det blänker av spjut och lansar*39:26det blänker av spjut och lansarAnnan översättning: "klingor av spjut och kroksablar"..

27 Han skakar och eggas

när han vinner terräng,

han kan inte stå still

när basunen har ljudit.

28 För varje basunstöt frustar han till,

redan på avstånd vädrar han strid,

kommandorop och härskri.

29 Är det genom din vishet

som höken stiger

och breder ut sina vingar

mot söder?

30 Är det på din befallning

som örnen stiger högt

och bygger sitt näste på höjden?

31 På klippan bor han och vilar,

på klippans topp och bergsfäste.

32 Därifrån spanar han efter byte,

långt i fjärran spejar hans ögon.

33 *Matt 24:28, Luk 17:37. Hans ungar frossar på blod,

och där de slagna ligger,

där finner man honom.

34 Och Herren svarade Job. Han sade:

35 *Jes 45:9. Du som tvistar med den Allsmäktige,

ska du tillrättavisa honom?

Du som anklagar Gud, ge svar!*39:35 Annan översättning: "Vill en kritiker tvista med den Allsmäktige? Du som anklagar...".

Job svarar Herren

36 Job svarade Herren och sade:

37 *Job 21:5, 29:9, Ords 30:32, Mika 7:16. Jag är för liten.

Vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38 En gång har jag talat,

men jag säger inget mer,

två gånger, men jag gör det inte igen.