Atos 27

保罗启程往罗马

1 他们决定要我们坐船往意大利去，就把保罗和别的囚犯，交给皇家军营里的一个百夫长，名叫犹流。2 有一艘亚大米田来的船，要开往亚西亚沿岸一带的地方，我们上去，船就开了。跟我们在一起的，还有马其顿的帖撒罗尼迦人亚里达古。3 第二天到了西顿，犹流宽待保罗，准他去看看朋友，接受他们的招待。4 我们又从那里开船，因为逆风，就沿着塞浦路斯背风而行。5 渡过基利家和旁非利亚一带的海面，就到了吕家的每拉。6 百夫长在那里找到一艘亚历山太来的船，要开往意大利去，就叫我们上了那船。7 一连几天，船都走得很慢，好不容易才到了革尼土的对面。因为有风阻挡着我们，就沿着克里特背风而行，从撒摩尼对面经过，8 沿着海岸行驶，航程很艰难，后来才到了靠近拉西亚城一个名叫美港的地方。

9 过了相当的时候，连禁食节也过去了，所以航行很危险，保罗就劝告他们，10 说："各位，我看这次航行，不单货物和船只要遭到损失，大受破坏，连我们的性命也难保。"11 但百夫长宁愿相信船长和船主的话，却不相信保罗所说的。12 而且这港口不适宜过冬，所以大多数人主张离开那里，也许可以到非尼基去过冬。非尼基是克里特的一个港口，一面向西南，一面向西北。

船在海上遇暴风

13 这时南风徐徐地吹来，他们以为风势有利，就起锚沿着克里特航行。14 可是过了不久，有一股名叫"友拉革罗"*"友拉革罗"意即"东北风"的飓风，向岛上吹袭。15 船给风困住了，不能迎风前行，只好随着风向飘流。16 有一个小岛名叫高达，我们就在这岛的背风岸急航，好不容易才把救生艇拉住。17 水手把艇拉上来，用缆索绕过船身捆好。他们怕船在赛耳底搁浅，就收下船帆，任船飘流。18 风浪把我们颠簸得很厉害，第二天他们就把货物拋在海里，19 第三天又亲手把船上的用具扔掉。20 好几天，都看不见星星和太阳，狂风大浪催逼着我们，这样看来，我们连生还的希望都没有了。

21 大家很久没有吃饭了，保罗就站在他们中间，说："各位，你们本来应该听我的话不离开克里特，就不会遭受这场损失和破坏了。22 现在我劝你们放心。除了这艘船以外，你们没有一个人会丧命的。23 因为我所归属所事奉的　神，他的使者昨天夜里站在我的旁边，说：24 ‘保罗，不要怕。你必定可以站在凯撒面前；　神已经把那些和你同船的人赐给你了。’25 所以，各位请放心。我相信　神对我怎样说，也必怎样成就。26 不过我们必会搁浅在一个海岛上。"

27 到了第十四天的晚上，我们在亚得里亚海飘来飘去。约在半夜的时候，水手以为接近了陆地，28 就探测一下，深三十六公尺；稍往前行，再探测一下，深二十七公尺。29 他们怕我们会在乱石上搁浅，就从船尾拋下四个锚，期待着天亮。30 水手们想要离船逃走，就把救生艇放在海上，假装要从船头拋锚的样子。31 保罗对百夫长和士兵说："这些人若不留在船上，你们就性命难保！"32 于是士兵砍断救生艇的绳子，任它掉下去。

33 天快亮的时候，保罗劝大家吃饭，说："你们一直不吃东西，挨饿苦候，到今天已经十四天了！34 所以，我劝你们吃点饭，这可以维持你们的性命！因为你们没有人会失掉一根头发。"35 保罗说了这话，就拿起饼来，在众人面前感谢　神，然后擘开来吃。36 于是大家都安心吃饭了。37 我们在船上的共有二百七十六人，38 大家吃饱了，把麦子拋在海里，好减轻船的负荷。

船只搁浅、众人脱险

39 天亮的时候，他们不认得那个地方，只看见一个可以登岸的海湾，就有意尽可能把船拢岸。40 于是把锚砍掉，丢在海里，同时又松开舵绳，拉起前帆，顺风向岸驶去。41 但在海水夹流的地方，船就搁了浅，船头胶着不动，船尾被海浪冲击，就损坏了。42 士兵想把囚犯都杀掉，免得有人游泳逃脱。43 但百夫长想要救保罗，就阻止他们这样行。他吩咐会游泳的跳下水去，先到岸上，44 其余的人可以用木板，或船上的器具上岸。这样，大家都安全地上岸了。

Paulus resa till Rom

1 *Apg 25:12. När det var bestämt att vi skulle avsegla mot Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius och som tillhörde den kejserliga vakten. 2 *Apg 19:29, 20:4, Kol 4:10. Vi gick ombord på ett skepp från Adramyttium som skulle gå till hamnarna längs Asiens kust och lade ut. Aristarchus, en makedonier från Tessalonike, var med oss. 3 *Apg 24:23. Dagen därpå lade vi till i Sidon. Julius, som behandlade Paulus väl, lät honom gå till sina vänner och ta emot deras omsorg.

4 När vi hade lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind*27:4motvindMot hösten blir medelhavsvinden västlig, en rak motvind för Paulus resa till Rom.. 5 Vi seglade över öppna havet längs kusten av Kilikien och Pamfylien och lade till vid Myra i Lykien.

6 Där fann officeren ett skepp från Alexandria som skulle till Italien, och han tog oss ombord på det. 7 Under åtskilliga dagar gick seglingen långsamt, och då vi knappt nådde fram till Knidos och vinden inte lät oss fortsätta seglade vi ner i lä av Kreta vid Salmone. 8 Vi följde kusten med stor svårighet och kom till en plats som kallas Goda hamnarna, nära staden Lasea.

9 *3 Mos 23:27f. Det hade nu gått lång tid och sjöresan hade blivit farlig, eftersom fastedagen*27:9fastedagenFörsoningsdagen Yom Kippur (se 3 Mos 16:29f), som infaller i september-oktober när höststormarna börjar komma. redan var förbi. Paulus varnade dem därför 10 *2 Kor 11:25f. och sade: "Ni män, jag ser att den här sjöresan kommer att medföra skada och stor förlust inte bara av last och skepp utan också av våra liv." 11 Men officeren litade mer på styrmannen och skeppsägaren*27:11skeppsägarenAnnan översättning: "skepparen". än på vad Paulus sade. 12 Och då hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå Fenix, en hamn på Kreta som vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern.

Stormen

13 När så en svag sydlig vind blåste upp, tänkte de att de skulle lyckas med sin föresats. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust. 14 Men snart därefter svepte en kraftig stormvind*27:14stormvindAnnan översättning: "virvelstorm"., den så kallade Nordosten, ner från ön. 15 Skeppet fångades och kunde inte hålla upp mot vinden, så vi gav efter och lät det driva. 16 Vi kom i lä bakom en liten ö som hette Kauda och lyckades med nöd och näppe bärga skeppsbåten*27:16bärga skeppsbåtenDenna gick normalt på släp efter skeppet.. 17 När de hade fått upp den ombord, använde de nödutrustningen och slog trossar om skrovet. Och eftersom de var rädda för att kastas upp på Syrtenbankarna släppte de ner drivankaret*27:17drivankaretAnnan översättning: "storseglet". och lät skeppet driva.

18 Vi var hårt ansatta av stormen. Dagen därpå började de vräka lasten överbord, 19 och på tredje dagen kastade de med egna händer skeppets utrustning i sjön. 20 Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och den starka stormen låg på så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.

21 Ingen hade nu ätit på länge. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten. 22 Men nu uppmanar jag er: Fatta mod. Inte en enda av er ska mista livet, bara fartyget ska gå under. 23 En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen hos mig i natt, 24 *Apg 23:11, 27:26, Apg 28:1. och han sade: Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför kejsaren, och alla som seglar med dig har Gud skänkt dig. 25 Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig. 26 Vi måste bara stranda på en ö."

Skeppsbrottet

27 När den fjortonde natten kom och vi fortfarande drev omkring på Adriatiska havet*27:27Adriatiska havetUnder antiken omfattades även det sydligare havsområdet mellan Kreta och Sicilien av detta namn., började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land. 28 De lodade och fick tjugo famnars djup. Lite längre fram lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.*27:28tjugo famnars djup … femton famnarKnappt 40 respektive 30 meter.29 De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag.

30 Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet. De firade ner livbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören. 31 Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om inte de stannar kvar ombord kan ni inte bli räddade." 32 Då kapade soldaterna trossarna på skeppsbåten och lät den driva bort.

33 Strax innan det började dagas uppmanade Paulus alla att äta. Han sade: "I fjorton dagar har ni nu väntat och varit utan mat och inte ätit. 34 *Matt 10:30, Luk 21:18. Därför uppmanar jag er att äta. Det behöver ni för att bli räddade, för ingen av er ska mista så mycket som ett hårstrå på sitt huvud." 35 När han hade sagt detta tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. 36 Då fick alla nytt mod och tog sig mat, de också.

37 Vi var allt som allt 276 personer ombord. 38 Efter att ha ätit sig mätta lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i sjön. 39 När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. 40 De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna från styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden. 41 Men de drev emot ett rev där skeppet gick på grund. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, medan aktern började brytas sönder av de kraftiga bränningarna.

42 Soldaternas plan var då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly. 43 Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga skulle hoppa i vattnet först och ta sig i land 44 och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakdelar från skeppet. På det sättet blev alla räddade och kom i land.