La Pasqua celebrata nel deserto del Sinai
1 L’Eterno parlò ancora a Mosè, nel deserto del Sinai, il primo mese del secondo anno da quando furono usciti dal paese d’Egitto, dicendo: 2 "I figli d’Israele celebreranno la pasqua nel tempo stabilito. 3 La celebrerete nel tempo stabilito, il quattordicesimo giorno di questo mese, sull’imbrunire; la celebrerete secondo tutte le leggi e secondo tutte le prescrizioni che vi si riferiscono". 4 E Mosè parlò ai figli d’Israele perché celebrassero la pasqua. 5 Ed essi celebrarono la pasqua il quattordicesimo giorno del primo mese, sull’imbrunire, nel deserto del Sinai; i figli d’Israele si conformarono a tutti gli ordini che l’Eterno aveva dato a Mosè. 6 Ora vi erano degli uomini che, essendo impuri per aver toccato un morto, non potevano celebrare la pasqua in quel giorno. Si presentarono in quello stesso giorno davanti a Mosè e davanti ad Aaronne; 7 e quegli uomini dissero a Mosè: "Noi siamo impuri per aver toccato un morto; perché ci sarebbe impedito di poter presentare l’offerta dell’Eterno, al tempo stabilito, in mezzo ai figli d’Israele?". 8 E Mosè rispose loro: "Aspettate, e sentirò ciò che l’Eterno ordinerà a vostro riguardo". 9 E l’Eterno parlò a Mosè, dicendo: 10 "Parla ai figli d’Israele, e di’ loro: ‘Se uno di voi o dei vostri discendenti sarà impuro per il contatto con un morto o sarà lontano in viaggio, celebrerà lo stesso la pasqua in onore dell’Eterno. 11 La celebreranno il quattordicesimo giorno del secondo mese, al tramonto; la mangeranno con del pane senza lievito e con delle erbe amare; 12 non ne lasceranno nulla di avanzo fino al mattino e non ne spezzeranno nessun osso. La celebreranno secondo tutte le leggi della pasqua. 13 Ma colui che è puro e che non è in viaggio, se si astiene dal celebrare la pasqua, quel tale sarà eliminato dal suo popolo; siccome non ha presentato l’offerta all’Eterno nel tempo stabilito, quel tale porterà la pena del suo peccato. 14 E se uno straniero che soggiorna tra voi celebra la pasqua dell’Eterno, si conformerà alle leggi e alle prescrizioni della pasqua. Avrete un’unica legge, per lo straniero e per il nativo del paese’".
La nuvola
15 Ora il giorno in cui il tabernacolo fu eretto, la nuvola coprì il tabernacolo, la tenda della testimonianza e, dalla sera fino alla mattina, appariva sul tabernacolo come un fuoco. 16 Così avveniva sempre: la nuvola copriva il tabernacolo, e di notte appariva come un fuoco. 17 E tutte le volte che la nuvola si alzava dalla tenda, i figli d’Israele si mettevano in cammino; e dove la nuvola si fermava, lì i figli d’Israele si accampavano. 18 I figli d’Israele si mettevano in cammino all’ordine dell’Eterno, e all’ordine dell’Eterno si accampavano; rimanevano accampati tutto il tempo che la nuvola restava sul tabernacolo. 19 E quando la nuvola rimaneva per molti giorni sul tabernacolo, i figli d’Israele osservavano la prescrizione dell’Eterno e non si muovevano. 20 E se avveniva che la nuvola rimanesse pochi giorni sul tabernacolo, all’ordine dell’Eterno rimanevano accampati, e all’ordine dell’Eterno si mettevano in cammino. 21 E se la nuvola si fermava dalla sera alla mattina, e si alzava la mattina, si mettevano in cammino; o se dopo un giorno e una notte la nuvola si alzava, si mettevano in cammino. 22 Se la nuvola rimaneva ferma sul tabernacolo due giorni o un mese o un anno, i figli d’Israele rimanevano accampati e non si muovevano; ma, quando si alzava, si mettevano in cammino. 23 All’ordine dell’Eterno si accampavano, e all’ordine dell’Eterno si mettevano in cammino; osservavano le prescrizioni dell’Eterno, secondo l’ordine trasmesso dall’Eterno per mezzo di Mosè.
Påskhögtiden
1 Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året9:1första månaden av det andra åretMars-april, kanske 1445 f Kr. efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: 2 "Israels barn ska fira påskhögtid9:2påskhögtidHebr. pésach betyder "passera, skona" (se 2 Mos 12:11f). Högtiden kretsar kring påskalammet (2 Mos 12:21f, Luk 22:7f, 1 Kor 5:7) och befrielsen från Egypten. på den bestämda tiden. 3 2 Mos 12:18, 3 Mos 23:5, 4 Mos 28:16, 5 Mos 16:1. På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, ska ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter ska ni fira den."
4 Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. 5 De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.
6 4 Mos 19:11. Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron 7 och sade till Mose: "Vi har blivit orena genom en död människa. Ska vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?" 8 3 Mos 24:12. Mose svarade dem: "Stanna här, så ska jag höra vad Herren befaller om er."
9 Herren talade till Mose. Han sade: 10 "Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. 11 2 Mos 12:8, 2 Krön 30:2, 15. De ska då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter ska de äta påskalammet. 12 2 Mos 12:10, 46, Joh 19:36. Inget av det ska lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det ska krossas9:12inget ben på det ska krossasCiteras i Joh 19:36 som profetia om Kristi korsfästelse.. De ska fira påskhögtiden enligt alla dess föreskrifter. 13 Men den som är ren och inte är på resa men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han ska utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.
14 2 Mos 12:49. Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, ska han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni ska ha en och samma stadga för främlingen och för den infödde i landet."
Molnskyn över tabernaklet
15 2 Mos 40:34, 38, 1 Kung 8:10f. På den dag då tabernaklet sattes upp täckte molnskyn9:15molnskynEtt moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig (2 Mos 13:21, 1 Kung 8:10, Ps 97:2, Matt 17:5, Luk 21:27, Apg 1:9). tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. 16 4 Mos 10:34. Så var det alltid: Molnskyn täckte det, och om natten såg den ut som eld. 17 2 Mos 40:36f, 1 Kor 10:1. Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. 18 På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. 19 Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. 20 Ibland stannade molnskyn över tabernaklet bara några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. 21 Ibland stannade molnskyn bara från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. 22 Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. 23 På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.