1 Ā, i mea ahau:
"Whakarongo mai, e ngā upoko o Hākopa,
e ngā ariki o te whare o Īharaira!
He teka ianei mō koutou te mātauranga ki te whakawā?
2 E kino nā ki te pai, e aroha nā ki te kino;
e tīhore nā i tō rātou kiri i ō rātou tinana,
i tō rātou kikokiko i ō rātou wheua;
3 e kai nā hoki i ngā kikokiko o tāku iwi;
e tīhore nā i tō rātou kiri i ō rātou tinana,
e wāwāhi nā i ō rātou wheua;
āe rā, e tapatapahia rawatia ana e rātou,
ānō he mea mō te kōhua,
ānō he kikokiko i roto i te kōhua nui."
4 Ko reira rātou karanga ai ki a Ihowā,
heoi e kore ia e whakahoki kupu ki a rātou.
Āe rā, ka hunā e ia tōna mata ki a rātou i taua wā,
ka rite ki tō rātou kino i mahia e rātou.
5 Ko te kupu tēnei a Ihowā:
"Mō ngā poropiti e whakapōhēhē nei i tāku iwi,
e ngau nei ō rātou niho,
me te karanga, ‘He rongo māu’;
ā, ki te kāhore e komotia e tētahi he mea ki ō rātou māngai,
ka tino anga rātou ki te whakataka whawhai ki a ia.
6 Mō reira ko te pō mō koutou,
e kore ai he kite ki a koutou;
ā, ka pōuri ki a koutou,
e kore ai koutou e kite tikanga;
ā, ka tō te rā ki ngā poropiti,
ā, ka mangu te awatea ki runga ki a rātou.
7 Ā, tērā e whakamā ngā matakite,
e numinumi hoki ngā tohunga tūāhu;
āe rā, tērā rātou katoa e ārai i ō rātou ngutu;
nō te mea kāhore he kupu whakahoki a te Atua."
8 Otiia, he pono, kua kī ahau i te kaha,
he mea nā te Wairua o Ihowā,
i te whakawā hoki, i te mana,
kia whakaaturia ai e ahau ki a Hākopa tōna poka kē,
ki a Īharaira tōna hara.
9 Tēnā rā, whakarongo ki tēnei,
e ngā upoko o te whare o Hākopa,
e ngā ariki hoki o te whare o Īharaira,
e whakarihariha nā ki te whakawā,
e whakapeau kē nā i te tika katoa.
10 E hanga ana rātou i Hiona ki te toto,
i Hiruhārama ki te hē.
11 E whakawā ana ōna upoko, he mea nā te patipati,
e whakaako ana ōna tohunga, he mea nā te utu;
ko ōna poropiti nā te hiriwa i kite tikanga ai;
otiia kei te whakawhirinaki rātou ki a Ihowā, kei te mea,
"He teka ianei kei roto a Ihowā i a tātou?
E kore tētahi hē e pā ki a tātou."
12 Mō reira ka parautia a Hiona,
ānō he māra, he mea mō koutou,
ā, ka waiho a Hiruhārama hei pūranga,
ka rite hoki te maunga o te whare
ki ngā wāhi tiketike o te ngahere.
1 Jer 5:4f. Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak
att veta vad som är rätt?
2 Amos 5:14f. Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 Ps 14:4, Hes 11:7. Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och krossar deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
som kött i kitteln.
4 5 Mos 31:18, Ords 1:28, Jes 1:15, Jer 11:11, 14:12, Hes 8:18, Sak 7:13. När de då ropar till Herren
ska han inte svara dem.
För det onda de gjort
ska han dölja sitt ansikte för dem.
5 Jes 56:11, Jer 6:14, Hes 13:10, 16f, Mika 2:11, Sef 3:4. Så säger Herren om profeterna
som vilseleder mitt folk,
som ropar: "Allt är väl!"
när de får något att tugga
med sina tänder.
Men mot den som inte
ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 Amos 8:9. Därför ska ni få en natt utan syner
och mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 3 Mos 13:45, Ps 74:9, Sak 13:4. Siarna ska stå med skam
och spåmännen blygas.
De ska alla täcka sitt skägg,
för inget svar kommer från Gud.
8 Jes 58:1, Sak 4:6, 1 Kor 2:4. Men jag är full av kraft,
av Herrens Ande
och rätt och styrka,
för att förkunna för Jakob hans brott
och för Israel hans synd.
9 Jes 1:23, Amos 5:7. Hör nu detta,
ni hövdingar över Jakobs hus
och furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt
och förvrider allt som är rakt,
10 Jer 22:13, Hab 2:12. ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 Jer 5:12, 7:4f, Hes 22:26f, Sef 3:3f. Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren
och säger:
"Är inte Herren mitt ibland oss?
Olycka ska inte drabba oss."
12 Ps 79:1, Jer 9:11, 26:18, Matt 24:2. Därför ska Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop3:12Jerusalem bli en stenhopMikas förutsägelse om Jerusalems fall var allmänt känd (Jer 26:18) fram till stadens undergång 587 f Kr (se 2 Kung 25).
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.