1 Heoi, i te marama Nihana i te rua tekau o ngā tau o Kīngi Arataherehe, i te mea he wāina i tōna aroaro, ka hāpainga ake e ahau te wāina, hoatu ana ki te kīngi. Kāhore hoki ahau i pōuri i mua atu i tōna aroaro. 2 Nā, ka mea te kīngi ki ahau, "He aha tōu kanohi i pōuri ai, kāhore nei hoki ōu mate? Ehara tēnei i te mea kē atu i te pōuri o te ngākau."

Nā, nui atu tōku wehi. 3 Anō rā ko ahau ki te kīngi, "Kia ora tonu te kīngi; he aha tōku mata i kore ai e pōuri, i te mea kua ururuatia te pā, te whare o ngā tanumanga o ōku mātua, ā, kua pau ōna kēti i te ahi?"

4 Anō rā ko te kīngi ki ahau, "He aha te mea ka tonoa nei e koe?"

Heoi, ko tāku īnoinga ki te Atua o te rangi. 5 Nā, ka kī atu ahau ki te kīngi, "Ki te pai te kīngi, ki te mea hoki e paingia ana tāu pononga i tōu aroaro, kia ungā ahau e koe ki Hūrā, ki te pā o ngā tanumanga o ōku mātua, kia hangā ai e ahau."

6 Nā, ka mea te kīngi ki ahau (i tōna taha anō hoki te kuīni e noho ana), "Kia pēhea te roa ōu ka haere nei, ā, hei āhea koe hoki mai ai?" Nā, kua pai ki te kīngi kia ungā ahau, ā, whakaritea ana e ahau he wā ki a ia.

7 I mea anō ahau ki te kīngi, "Ki te pai te kīngi, me hōmai he pukapuka ki ahau ki ngā kāwana i tāwāhi o te awa, kia tukua ahau e rātou kia puta atu ā tae noa ki Hūrā; 8 he pukapuka anō hoki ki a Āhapa, kaitiaki o te ngahere a te kīngi, kia hōmai e ia ētahi rākau ki ahau hei hanga mō ngā kurupae o ngā kēti o te nohoanga rangatira i te whare, mō te taiepa hoki o te pā, mō te whare hoki e haere atu ai ahau." Nā, ka hōmai e te kīngi ki ahau; i rite tonu ki tā te ringa pai o tōku Atua i runga i ahau.

9 Kātahi ka haere ahau ki ngā kāwana i tērā taha o te awa, hoatu ana e ahau ngā pukapuka a te kīngi ki a rātou. I ungā anō e te kīngi ētahi rangatira hōia, me ētahi hōia eke hōiho hei hoa mōku. 10 Ā, nō te rongonga o Hanaparata Horoni rāua ko te pononga, ko Tōpia Āmoni, nui rawa te kino i kino ai ki a rāua, nō te mea kua tae he tangata hei rapu i te pai mō ngā tama a Īharaira.

11 Heoi, kua tae ahau ki Hiruhārama, ā, e toru ōku rā ki reira. 12 Nā, ka maranga ahau i te pō, mātou ko ētahi tāngata torutoru hei hoa mōku; kīhai hoki i kōrerotia e ahau ki tētahi tā tōku Atua i hōmai ai ki tōku ngākau kia meatia ki Hiruhārama. Kāhore hoki ōku kararehe; heoi anō ko te kararehe i eke ai ahau.

13 I haere anō ahau i te pō i te Kūwaha o te Raorao, ki te ritenga o te puna tarakona, ki te Kūwaha Paru anō hoki, ā, tirotirohia iho e ahau ngā taiepa o Hiruhārama kua pakaru nei me ōna kēti kua pau nei i te ahi. 14 Kātahi ahau ka haere ki te Kūwaha o te Puna, ki te poka wai anō a te kīngi; heoi kāhore he wāhi e haere atu ai te kararehe e waha ana i ahau. 15 Nā, piki ana ahau i te awaawa i te pō, tirotirohia ana e ahau te taiepa. Nā, tahuri ana ahau, tomo ana nā te Kūwaha o te Raorao, hoki ana. 16 Heoi, kīhai ngā rangatira i mōhio e haere ana rānei ahau ki hea, he aha rānei tāku e mea nei; kāhore anō kia kōrerotia noatia e ahau ki ngā Hūrai, ki ngā tohunga, ki ngā tino tāngata, ki ngā rangatira, ki tērā atu hunga rānei i mahi nei i ngā mahi.

17 Kātahi ka mea ahau ki a rātou, "Ka kite koutou i te nui o tō tātou aituā, ko Hiruhārama kua ururuatia, ko ōna kēti kua wera i te ahi. Haere mai, tātou ka hanga i te taiepa o Hiruhārama; kei waiho tonu tātou hei tāwainga." 18 Nā, ka kōrerotia e ahau ki a rātou te ringa o tōku Atua i pai nei ki runga i ahau, me ngā kupu a te kīngi i kōrerotia ki ahau.

Nā, ka mea rātou, "Tātou ka whakatika, ka hanga." Heoi, kei te whakakaha rātou i ō rātou ringa mō tēnei mahi pai.

19 I te rongonga ia o Hanaparata Horoni, rātou ko te pononga, ko Tōpia Āmoni, ko Keheme Ārapi, ka whakahī mai rātou ki a mātou, ka whakahāwea ki a mātou, ka mea, "He aha tēnei mea ka meatia nei e koutou? Ka whakakeke rānei koutou ki te kīngi?"

20 Kātahi ka whakahoki ahau ki a rātou, ka mea ki a rātou, "Ko te Atua o te rangi, māna e tika ai tā mātou. Nā, ka whakatika mātou, āna tāngata, ka hanga. Ko koutou ia, kāhore he wāhi, he tikanga, he maharatanga rānei, i Hiruhārama."

1 Detta hände i månaden Nisan,*2:1månadenNisanMars-april år 445 f Kr, ca fyra månader efter Nehemjas bön (1:1, 4f). i Artashastas*2:1ArtashastaBetyder "sann härskare", av grekerna kallad Artaxerxes. Kung av Persien 465-424 f Kr och son till Ahasveros som skildras i Esters bok (se not till Est 1:9, 10:3). Hans drottning (vers 6) hette Damaspia. tjugonde regeringsår. Vin stod framdukat inför kungen, och jag tog vinet och gav det åt honom. Jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom.

2 Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon sorg i hjärtat." Då blev jag mycket rädd, 3 *Neh 1:3, Dan 2:4, 3:9, 5:10, 6:21. och jag sade till honom: "Må kungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när staden där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?" 4 Kungen sade till mig: "Så vad önskar du?"

Då bad jag till himlens Gud 5 och svarade sedan kungen: "Om det behagar kungen*2:5om det behagar kungenArtashasta hade i början av sin regim motarbetat Jerusalem (Esra 4:21), men sedan bekostat Esras expedition 458 f Kr (Esra 7:8f), tretton år före detta samtal. och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, staden där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen." 6 Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa*2:6Hur länge varar din resaResvägen från Susa till Jerusalem är ca 150 mil. För Esra tog en liknande resa fyra månader enkel väg (Esra 7:1)., och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända i väg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom. 7 Jag sade till honom: "Om kungen finner för gott, så låt mig få brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden så att de låter mig passera deras land tills jag når Juda, 8 och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken*2:8den kungliga skogsparkenTroligen i Libanon, som hade gett virket till templet (1 Kung 5:9, Esra 3:7). Grekiska historiker vittnar om persernas kontroll över sina skogsområden., så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv ska bo." Och kungen gav mig det, eftersom min Guds goda hand var över mig. 9 När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden gav jag dem kungens brev.

Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare. 10 Men när horoniten Sanballat*2:10horoniten SanballatBetyder "född av månguden". Ståthållare i Samarien, troligen från moabitiska Horonajim (Jes 15:5). Hans dotter var gift med översteprästens sonson (Neh 13:28). I ett brev från egyptiska Elefantine vädjade judarna där om hans hjälp att återuppbygga templet. och den ammonitiske tjänstemannen Tobia*2:10TobiaBetyder "Herren är god". Ammonit från nuvarande Jordanien, genom sina barn ingift bland judarna (6:18). Senare vräkt från templet (13:4f). hörde det, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

11 Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar. 12 Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Djuret jag red på var det enda jag hade med mig. 13 *Neh 3:13. I natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nedrivna och portarna var förtärda av eld. 14 Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där kunde inte djuret ta sig fram med mig. 15 Så fortsatte jag uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.

16 Föreståndarna*2:16Föreståndarnarepresenterade troligen perserrikets intressen i Judeen. visste inte var jag hade varit eller vad jag gjorde, för jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, stormännen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet. 17 Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur så att vi inte behöver bli föraktade mer." 18 Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda verket.

19 *Neh 4:1. Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Geshem*2:19araben GeshemBetyder "regn". Kung eller hövding för kedariterna i arabiska öknen (jfr Ps 120:5, Jer 49:28). Omnämnd i inskriptioner från saudiarabiska al-Ula och på en silverskål från Egypten. hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?" 20 Då svarade jag dem: "Himlens Gud ska låta det gå oss väl, och vi hans tjänare ska börja bygga. Men ni har varken någon del, rätt eller historia i Jerusalem."