1 Kātahi ka nui atu te karanga a te iwi, rātou ko ā rātou wāhine, he whakahē mō ō rātou tuākana, tēina, mō ngā Hūrai. 2 I reira hoki ētahi e mea ana, "Ko mātou, ko ā mātou tama, me ā mātou tamāhine, he tokomaha; tātou ki te hoko wīti, kia kai ai tātou, kia ora ai."

3 I reira hoki ētahi e kī ana, "Kua waiho ō mātou whenua, ā mātou māra wāina, ō mātou whare hei taunaha; tātou ki te hoko wīti mō te matekai."

4 Me ētahi hoki e kī ana, "Kua riro mai he moni tārewa i a mātou hei takoha me te kīngi; ko ō mātou whenua, ko ā mātou māra wāina te tarewatanga. 5 Nā, rite tonu ō mātou kikokiko ki ngā kikokiko o ō mātou tuākana; rite tonu ā mātou tamariki ki ā rātou tamariki. Nanā, e whakaponongatia ana e mātou ā mātou tama me ā mātou tamāhine hei pononga, kua oti anō ētahi o ā mātou tamāhine te mea hei pononga, kāhore hoki ā mātou mea hei whakahoki mai; nō te mea kei ngā tāngata kē ō mātou whenua, ā mātou māra wāina."

6 Nā, nui atu tōku riri i tōku rongonga i tā rātou karanga, i ēnei kupu. 7 Kātahi ka whakaaroaroa e tōku ngākau i roto i ahau, ā, ka totohe ahau ki ngā rangatira me ngā tāngata rarahi; i kī atu hoki ahau ki a rātou, "E tangohia ana e koutou he moni whakatupu i tōna teina, i tōna teina." Nā, tū ana i ahau he hui nui hei whakahē mō rātou; 8 i mea anō ahau ki a rātou, "Kua poto tā mātou hei whakahoki mai i ō tātou tēina, i ngā Hūrai, kua oti nei te hoko ki ngā tauiwi, ā, ka hokona atu anō rānei e koutou ō koutou tuākana, tēina? Ka hokona rānei rātou ki a tātou?" Kātahi ka whakarongo kau rātou, kīhai hoki i kitea he kupu mā rātou.

9 I mea anō ahau, "Ehara tēnā i te mea pai e mea nā koutou. Kaua ianei koutou e haere i runga i te wehi ki tō tātou Atua? Kaua rānei e whakaaro ki te tāwai mai a ō tātou hoariri, a ngā tauiwi? 10 Nā, ko ahau, ko ōku tēina, me āku tāngata, e tuku ana he moni, he wīti ki a rātou mō te moni whakatupu. Tēnā rā, kia whakarērea atu e tātou tēnei mahi tango i te moni whakatupu. 11 Tēnā, whakahokia atu ki a rātou i tēnei rā nei anō ō rātou whenua, ā rātou māra wāina, māra ōriwa, me ō rātou whare, me te wāhi whakarau o te moni, o te wīti, o te wāina, o te hinu, e tangohia nei e koutou i a rātou."

12 Kātahi rātou ka kī mai, "Me whakahoki atu e mātou, e kore anō e tonoa e mātou he mea i a rātou. Ka rite tā mātou e mea ai ki tāu i kī mai nā."

Kātahi ka karangatia e ahau ngā tohunga, ā, ka meinga e ahau kia oati, mō tēnei kupu kia mahia. 13 I ruperupea anō e ahau te uma o tōku, me tāku kī anō, "Ko te tangata e kore e whakamana i tēnei kupu, kia pēnei tā Ihowā ruperupe i a ia i roto i tōna whare, i tāna mahi; kia rite anō ia ki tēnei te ruperupe, te takoto kau."

Ā, ka kī mai te huihui katoa, "Āmine," ka whakamoemiti anō rātou ki a Ihowā. Nā, pērā tonu te mahi a te iwi.

14 Nō te rā anō i kīia ai ahau hei kāwana mō rātou ki te whenua o Hūrā, nō te rua tekau o ngā tau, ā tae noa ki te toru tekau mā rua o ngā tau o Kīngi Arataherehe, arā kotahi tekau mā rua tau, kāhore ahau, ōku tēina rānei, i kai i te taro kāwana. 15 Otiia ko ngā kāwana ō mua, ko ērā i mua i ahau, he taimaha tā rātou ki te iwi; i tangohia hoki e rātou he taro, he wāina, i a rātou, me ētahi hekere hiriwa e whā tekau. Āe rā, i whakatupu rangatira anō ā rātou tāngata ki te iwi. Kīhai ia ahau i pērā, i wehi hoki ki te Atua. 16 I uaua tonu anō ahau ki te mahi i tēnei taiepa, kīhai hoki mātou i hoko whenua mō mātou; i huihuia atu anō hoki āku tāngata katoa ki reira ki te mahi.

17 Nā, kotahi rau e rima tekau i tāku tēpu, nō ngā Hūrai, nō ngā rangatira, hāunga ērā atu i haere mai nei ki a mātou i roto i ngā iwi i tētahi taha o mātou, i tētahi taha. 18 Nā, ko ngā mea i takā māku i te rā kotahi, kotahi pūru, e ono hipi, he mea pai; i takā anō ētahi manu māku, ā, kotahi i roto i ngā rā kotahi tekau, ko ngā tū wāina katoa, tōna nui; ahakoa ko tēnei katoa, kīhai ahau i mea ki te taro kāwana, nō te mea he taimaha rawa te hereherenga o tēnei iwi.

19 Kia mahara mai ki ahau, e tōku Atua, mō te pai, kia rite ki āku mea katoa i mea ai ahau ki tēnei iwi.

1 Men männen och deras hustrur började klaga högt över sina judiska bröder. 2 Några sade: "Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi kan äta och överleva!" 3 Andra sade: "Vi måste pantsätta våra åkrar, vingårdar och hus för att få säd mot svälten." 4 Åter andra sade: "Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att betala skatten till kungen. 5 Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn. Men ändå måste vi lämna bort våra söner och döttrar som slavar*5:5slavarDen skuldsattes sista möjlighet. Efter sex års arbete skulle han friges (5 Mos 15:12f).. Några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer."

6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 *2 Mos 22:25, 3 Mos 25:36f, 5 Mos 23:19, Ps 15:5. Jag överlade med mig själv och tillrättavisade stormännen och föreståndarna och sade till dem: "Ni bedriver ocker mot era bröder!" Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem 8 och sade till dem: "Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder som var sålda åt hednafolken. Ska nu ni sälja era bröder? Eller ska de sälja sig åt oss?" De teg och kunde inte svara ett ord.

9 *Jes 52:5, Hes 36:20f, Rom 2:24. Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Även jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus till dem, och ta inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem." 12 De svarade: "Vi ska ge tillbaka det och inte utkräva något av dem. Vi ska göra som du har sagt." Sedan jag hade kallat till mig prästerna, lät jag dem svära på att de skulle göra som de hade lovat. 13 Dessutom skakade jag framstycket på min mantel och sade: "Var och en som inte håller sitt löfte, honom må Gud skaka bort från hans hem och allt han äger. Ja, han ska bli utskakad och berövad allt." Och hela församlingen sade: "Amen!", och de prisade Herren. Sedan gjorde folket som de hade lovat.

14 Ända från den dag då jag utsågs till deras ståthållare i Juda land, från kung Artashastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år*5:14tolv årFrån ca 445 till 433 f Kr, då Nehemja återvände till kungen för en tid (13:6)., åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till. 15 Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver*5:15fyrtio siklar silverDrygt 400 gram.. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud. 16 *Neh 4:23. Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare deltog i arbetet där.

17 Och vid mitt bord åt hundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring. 18 Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt. 19 *Neh 13:14, 22, 31, Hebr 6:10. Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.