1 I te rua tekau mā whā o ngā rā o tēnei marama ka huihui ngā tama a Īharaira, nohopuku ana, he taratara anō ngā kākahu, he oneone kei runga i a rātou. 2 Nā, ka wehea ngā uri o Īharaira i roto i ngā tāngata kē katoa; tū ana rātou, whākina ana e rātou ō rātou hara, me ngā kino o ō rātou mātua. 3 Tū ana rātou i tō rātou wāhi, ā, i tētahi o ngā wehenga e whā o te rā ka kōrerotia te Pukapuka o te Ture a Ihowā, a tō rātou Atua; ā, i tētahi o ngā wehenga e whā o te rā ka whāki, ka koropiko ki a Ihowā, ki tō rātou Atua.

4 Nā, ka tū ki runga ki te pikinga o ngā Rīwaiti, a Hehua, a Pani, a Karamiēre, a Hepania, a Puni, a Herepia, a Pani, a Kenani; nui atu tō rātou reo ki te karanga ki a Ihowā, ki tō rātou Atua. 5 Kātahi ka mea ngā Rīwaiti, a Hehua, a Karamiēre, a Pani, a Hahapania, a Herepia, a Horīa, a Hepania, a Petahia: "Whakatika, whakapai ki a Ihowā, ki tō koutou Atua ā ake ake."

"Kia whakapaingia anō tōu ingoa korōria e whakanuia nei ki runga ake i ngā whakapai, i ngā whakamoemiti katoa." 6 Ko koe, inā, ko koe anake a Ihowā; nāu i hanga te rangi, te rangi o ngā rangi, me ō reira tini mea, te whenua me ngā mea katoa i runga, ngā moana; me ngā mea katoa i roto. Ko koe hoki te kaiwhakaora o aua mea katoa; e koropiko ana hoki te ope o te rangi ki a koe. 7 Ko Ihowā koe, ko te Atua; nāu i whiriwhiri a Āperama, ā, kawea mai ana e koe i Uru o ngā Karari, huaina iho e koe tōna ingoa ko Āperahama. 8 I kitea hoki e koe he ngākau pono tōna ki tōu aroaro, nā, whakaritea ana e koe he kawenata ki a ia, he mea kia hōmai te whenua o ngā Kanaani, o ngā Hiti, o ngā Amori, o ngā Perihi, o ngā Iepuhi, o ngā Kirikahi, kia hōmai ki ōna uri. Nā, kua mana nei i a koe āu kupu; he tika hoki koe.

9 "I kitea anō e koe te tūkinotanga o ō mātou mātua i Īhipa, i rongo anō ki tā rātou karanga i te Moana Whero. 10 Nā, hōmai ana e koe he tohu, he merekara, ki a Parao, ki āna tāngata katoa, ki te iwi katoa o tōna whenua; i mōhio hoki koe ki tā rātou whakakake ki a rātou. Nā, kua whai ingoa koe; koia anō tēnei ināianei. 11 I wāhia anō e koe te moana ki tō rātou aroaro, ā, whiti ana rātou i te wāhi maroke, i waenganui o te moana. Tēnā ko ngā kaiaru i a rātou, makā ana e koe ki ngā rire, ānō he kōhatu ki roto ki ngā wai kaha. 12 Ā, ārahina ana rātou e koe ki te pou kapua i te awatea; ki te pou ahi i te pō, hei whakamārama i tō rātou ara e haere ai rātou.

13 "I heke iho anō koe ki Maunga Hinai, ā, kōrero ana ki a rātou i runga i te rangi; hōmai ana e koe ki a rātou he whakaritenga tika, he ture pono, he tikanga pai, he whakahau. 14 Ko tōu hāpati tapu nāu i whakaatu ki a rātou; me ngā whakahau, me ngā tikanga, me te ture, nāu i whakahau ki a rātou, arā nā tāu pononga, nā Mohi. 15 I hōmai anō e koe he taro i te rangi mō tō rātou matekai; i whakaputaina he wai i te kōhatu mō tō rātou matewai; i kī anō ki a rātou kia haere ki te tango i te whenua i oati ai koe ka hoatu ki a rātou.

16 "Otiia, ka whakakake rātou ko ō mātou mātua, ka whakapakeke i ō rātou kakī, kīhai hoki i rongo ki āu whakahau. 17 Kīhai i whakaae kia rongo, kīhai i mahara ki āu merekara i mahia e koe i roto i a rātou; otiia kua pakeke ō rātou kakī, whakakeke ana rātou, whakaritea ana e rātou he rangatira, kia hoki ai rātou ki tā rātou mahi pononga. Ko koe ia he Atua muru hara he tohu tangata, he atawhai, he pūhoi ki te riri, he nui te aroha, ā, kīhai i whakarere i a rātou. 18 Āe rā, i tā rātou hanganga anō i te kūao kau, i te mea whakarewa, i tā rātou kīanga, ‘Ko tōu Atua tēnei i kawea mai ai koe i Īhipa,’ ā, nui atu ā rātou whakapātaritaringa.

19 "Otiia, i te maha o āu mahi aroha, kīhai koe i whakarere i a rātou i te koraha; kīhai rātou i mahue i te pou kapua i te awatea, hei ārahi i a rātou i te ara, i te pou ahi i te pō, hei whakamārama i a rātou, i te ara anō e haere ai rātou. 20 I hōmai anō e koe tōu wairua pai hei whakaako i a rātou, kīhai hoki tāu mana i kaiponuhia ki ō rātou māngai; i hōmai anō e koe he wai ki a rātou mō tō rātou matewai. 21 Āe rā, e whā tekau ngā tau i atawhaitia ai rātou e koe i te koraha, ā, kīhai i hapa ki tētahi mea. Kīhai ō rātou kākahu i tawhitotia, kīhai anō ō rātou waewae i pupuhi.

22 "I hōmai anō e koe ngā kīngitanga me ngā iwi ki a rātou, ā, wehewehea ana rātou ki ngā wāhi mō rātou. Heoi, kua riro i a rātou te whenua o Hihona, te whenua o te kīngi o Hehepona, me te whenua o Oka kīngi o Pahana. 23 I whakanuia anō e koe ā rātou tamariki kia rite ki ngā whetū o te rangi, ā, kawea mai ana rātou ki te whenua i kī ai koe ki ō rātou mātua ka haere rātou ki reira tango ai. 24 Heoi, haere ana ngā tamariki, riro ana te whenua i a rātou, ā, pēhia ana e koe ki tō rātou aroaro ngā tāngata whenua, ngā Kanaani, hōmai ana e koe ki ō rātou ringa, rātou, ō rātou kīngi, me ngā iwi o te whenua, kia meatia ki a rātou tā rātou i pai ai. 25 Nā, kua riro i a rātou ngā pā kaha, me te oneone mōmona, kua whiwhi anō ki ngā whare e kī tonu ana i ngā mea papai katoa, ki ngā poka wai kua oti te keri, ki ngā māra wāina, ōriwa, ki ngā rākau hei kai, tōna tini; ā, kai ana rātou, ka mākona, kua whai kiko, ā, koa ana rātou ki te nui o āu mea pai.

26 "Otiia ka tutū rātou, ā, ka whakakeke ki a koe, makā ana e rātou tāu ture ki muri ki ō rātou tuarā. Patua iho e rātou āu poropiti i whakaatu tikanga nei ki a rātou, kia tahuri ai rātou ki a koe; nui atu ā rātou whakapātaritaringa. 27 Nā reira i hoatu ai rātou e koe ki te ringa o ō rātou hoariri, ā, whakatoia iho rātou e rātou. Heoi, i ngā wā i mate ai rātou, ka karanga rātou ki a koe, ka whakarongo koe i te rangi, ā, i te maha o āu mahi aroha, hōmai ana e koe he kaiwhakaora ki a rātou, i ora ai rātou i te ringa o ō rātou hoariri.

28 "Otiia ka whai tānga manawa nei rātou, kei te mahi anō rātou i te kino ki tōu aroaro. Nā, whakarērea atu ana rātou e koe ki te ringa o ō rātou hoariri, ā, ko ērā hei rangatira mō rātou. Nā, ka hoki rātou, ā, ka karanga ki a koe, ka whakarongo koe i te rangi; he maha ngā wā i whakaorangia ai rātou e koe, rite tonu ki āu mahi aroha.

29 "I whakaatu tikanga anō koe ki a rātou, kia hoki ai ki tāu ture. Otiia whakakake ana rātou, kīhai hoki i rongo ki āu whakahau. Nā, ka hara ki āu whakaritenga, he mea hoki ēnei e ora ai te tangata, ki te mahia e ia. Whakahokia ana e rātou te pokohiwi, whakapakeketia ana ō rātou kakī, kīhai hoki i rongo. 30 He maha anō ngā tau i kukume roa ai koe ki a rātou, i whakaatu tikanga ai ki a rātou, he mea nā tōu wairua i roto i āu poropiti. Heoi, kīhai i tahuri ō rātou taringa; nā, hoatu ana rātou e koe ki te ringa o ngā iwi o ngā whenua. 31 He nui ia nō tōu aroha, tē whakapotoa rawatia ai rātou e koe, tē whakarērea ai rātou; he Atua atawhai hoki koe, he Atua aroha.

32 "Nā, tēnā, e tō mātou Atua, e te Atua nui, e te Atua kaha, e wehingia ana, e pupuri nei i te kawenata, i te mahi tohu kei iti ki tāu titiro te hē katoa i pā mai nei ki a mātou, ki ō mātou kīngi, ki ō mātou rangatira, ki ō mātou tohunga, ki ō mātou poropiti, ki ō mātou mātua, ki tāu iwi katoa, o ngā rā o ngā kīngi o Ahiria ā tae noa mai ki tēnei rā. 33 Otirā, tika tonu tāu i ngā mea katoa i tākina mai nei ki a mātou; he pono hoki tāu mahi, ko tā mātou ia he kino. 34 Ko ō mātou kīngi, ko ō mātou rangatira, ko ō mātou tohunga, ko ō mātou mātua, kīhai i mahia e rātou tāu ture. Kīhai hoki i tahuri ki āu whakahau, ki āu whakaaturanga i whakaaturia e koe ki a rātou. 35 Kīhai rātou i mahi ki a koe i tō rātou kīngitanga, ā, i tāu pai nui i hōmai e koe ki a rātou, me te whenua nui, whenua mōmona, i hōmai e koe ki tō rātou aroaro, kīhai rātou i tahuri i ā rātou mahi kino.

36 "Nanā, he pononga mātou i tēnei rā; nā, ko te whenua i hōmai nei e koe ki ō mātou mātua, kia kainga ōna hua, ōna pai, nanā, he pononga mātou i reira. 37 Nui atu hoki ōna hua mā ngā kīngi i meinga nei e koe hei kīngi mō mātou, nō te mea i hara mātou. Kei tā rātou i pai ai te tikanga mō ō mātou tinana, mō ā mātou kararehe, ā, he nui atu te hē i a mātou nei."

38 "Ahakoa tēnei katoa, ka whakarite mātou i te kawenata pono, tuhituhi rawa; ka hīritia iho e ō mātou rangatira, e ō mātou Rīwaiti, e ō mātou tohunga."

1 På tjugofjärde dagen*9:1tjugofjärde dagenTvå dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum. i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden*9:1jord på sina huvudenFör att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 *Neh 8:7. De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

4 Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

5 Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:

"Res er och prisa Herren er Gud,

från evighet till evighet!

Lovat vare ditt härliga namn,

som är upphöjt

över allt lov och pris.

6 *2 Kung 19:15, Ps 103:21f, Jes 37:16, 20, Apg 4:24, 14:15. Du ensam är Herren.

Du gjorde himlarna

och himlarnas himmel

och hela deras härskara,

jorden och allt som är på den,

haven och allt som är i dem,

och du håller dem alla vid liv.

Himlens härskara tillber dig.

7 *1 Mos 11:31, 12:1, 17:5. Du är Herren Gud

som utvalde Abram

och förde honom ut

från det kaldeiska Ur

och gav honom namnet Abraham.

8 *1 Mos 12:7, 15:18f, Jos 21:43f. Du fann hans hjärta trofast inför dig,

och du slöt förbund

med honom:

att ge åt hans efterkommande

kananeernas, hetiternas,

amoreernas, perisseernas,

jebusiternas och girgasheernas

land.

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,

för du är rättfärdig.

9 *2 Mos 2:25, 3:7f, 14:9f. Du såg våra fäders nöd i Egypten

och hörde deras rop

vid Röda havet.

10 *2 Mos 7:1–12:30. Du gjorde tecken och under

mot farao,

mot alla hans tjänare

och mot allt folket i hans land,

för du visste hur arrogant

egyptierna behandlade dem.

Du gjorde dig ett namn,

som är detsamma än i dag.

11 *2 Mos 14:21f, 15:4f, Ps 106:9f. Du delade havet framför dem,

och de gick genom havet

på torr mark.

Men deras förföljare

sänkte du i djupet,

som en sten i väldiga vatten.

12 *2 Mos 13:21f, Ps 105:39. Du ledde dem

med en molnpelare om dagen

och en eldpelare om natten,

för att lysa dem på vägen

de skulle gå.

13 *2 Mos 19:18f, 20:1f. På Sinai berg steg du ner

och talade till dem från himlen,

du gav dem rättfärdiga föreskrifter

och sanna lagar,

goda stadgar och bud.

14 Du gav dem kunskap

om din heliga sabbat

och gav dem bud,

stadgar och lagar

genom din tjänare Mose.

15 *2 Mos 16:4, 14f, 17:6, 4 Mos 20:8, 11. Du gav dem bröd från himlen

när de hungrade

och lät vatten komma ur klippan

när de törstade.

Du befallde dem att gå

och ta i besittning det land

som du med upplyft hand

hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder blev övermodiga

och hårdnackade

och lyssnade inte

till dina befallningar.

17 *2 Mos 34:6, 4 Mos 14:4, 18, Neh 1:5, Ps 103:8, Joel 2:13. De vägrade lyssna

och tänkte inte på undren

du gjort bland dem.

De var hårdnackade och valde

i sin upproriskhet en ledare

för att vända tillbaka

till sitt slaveri.

Men du är en Gud som förlåter,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och stor i nåd.

Du övergav dem inte,

18 *2 Mos 32:4. fastän de gjorde sig en gjuten kalv

och sade:

"Här är din gud

som har fört dig upp ur Egypten."

Och de gjorde sig skyldiga

till stora hädelser.

19 *2 Mos 13:22, 40:36f. Men i din stora barmhärtighet

övergav du dem ändå inte

i öknen.

Molnpelaren vek inte

från dem om dagen

utan ledde dem på vägen,

och eldpelaren lyste i natten

på vägen de skulle gå.

20 *4 Mos 11:25f, 5 Mos 8:3, 16. Din gode Ande gav du

för att undervisa dem.

Ditt manna nekade du inte

deras mun,

och vatten gav du dem

när de törstade.

21 *5 Mos 2:7, 8:4, 29:5. I fyrtio år försörjde du dem

i öknen,

och de saknade ingenting.

Deras kläder blev inte utslitna,

och deras fötter svullnade inte.

22 *4 Mos 21:21f, 33f. Du gav dem riken och folk

och fördelade olika områden

åt dem.

De intog Sichons land,

kungen av Heshbons land,

och kung Og av Bashans land.

23 *1 Mos 15:5, 22:17. Deras barn gjorde du talrika

som stjärnorna på himlen.

Du förde dem in i det land

som du lovat deras fäder

att få komma till och ta i besittning.

24 *Jos 10:1f. Och deras barn kom

och tog landet i besittning.

Du kuvade landets invånare

kananeerna för dem

och gav dem i deras hand,

både kungarna och landets folk,

och de gjorde som de ville

med dem.

25 *5 Mos 6:10f. De intog befästa städer

och bördig jord

och tog över hus

fyllda med allt gott,

uthuggna brunnar,

vingårdar, olivlundar

och fruktträd i mängd.

De åt och blev mätta och feta

och njöt av din stora godhet.

26 *5 Mos 32:15f. Men de gjorde uppror

och trotsade dig,

de kastade din lag

bakom sin rygg.

De dödade dina profeter

som varnade dem

och ville få dem att vända om

till dig.

De gjorde sig skyldiga

till grova hädelser.

27 *Dom 3:9, 15, Ps 106:40f. Då gav du dem

i deras fienders hand

som förtryckte dem.

Men i sin nöd ropade de till dig,

och du hörde dem från himlen.

I din stora barmhärtighet

gav du dem befriare

som frälste dem

ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,

gjorde de på nytt

det som var ont inför dig.

Då lämnade du dem

i deras fienders hand,

som fick råda över dem.

Men de ropade på nytt till dig,

och du hörde det

från himlen,

du räddade dem många gånger

i din barmhärtighet.

29 *3 Mos 18:5, 2 Kung 17:13, 2 Krön 36:15, Hes 20:11, Sak 7:11, Rom 10:5, Gal 3:12. Du förmanade dem

för att återföra dem

till din undervisning.

Men de var övermodiga

och lyssnade inte på dina bud

utan syndade

mot dina föreskrifter,

trots att den människa

som håller dem

ska leva genom dem.

De var envisa och hårdnackade

och vägrade lyssna.

30 *2 Kung 17:13f, 2 Krön 36:15f. Du hade tålamod med dem

i många år

och förmanade dem

med din Ande

genom dina profeter,

men de lyssnade inte.

Då gav du dem

i de främmande folkens hand.

31 *Jer 30:11, 46:28. Men du som är rik

på barmhärtighet

gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte,

för du är en nådig

och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,

väldige och fruktade Gud,

du som håller förbundet

och nåden:

Låt den inte vara liten i dina ögon,

den plåga som har drabbat oss,

våra kungar, våra furstar,

våra präster, våra profeter,

våra fäder och hela ditt folk –

från de assyriska kungarnas dagar*9:32de assyriska kungarnas dagarFrån 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).

ända till i dag.

33 *Dan 9:7, 14. Du är rättfärdig

i allt det som har drabbat oss,

för du har visat dig trofast

medan vi har varit ogudaktiga.

34 *Dan 9:6, 8. Våra kungar, våra furstar,

våra präster och våra fäder

höll inte din lag

och lyssnade inte till dina bud

och de varningar du gav dem.

35 Trots att de levde i sitt eget rike

med allt det goda

som du gav dem

i det rymliga och bördiga land

som du skänkte dem,

har de ändå inte tjänat dig

eller vänt om

från sina onda gärningar.

36 I dag är vi slavar

i det land som du gav våra fäder

att äta dess frukt och dess goda,

där är vi slavar.

37 Dess rika skörd går till de kungar

du satt över oss

för våra synders skull.

De råder över våra kroppar

och vår boskap som de vill,

och vi är i stor nöd."

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.