1 Nā, kāti tātou te kōrero i ngā tīmatanga o tā te Karaiti ako, hoake tātou ki te tino tikanga; kaua e tuaruatia te whakatakoto i te tūranga, arā i te rīpenetā ki ngā mahi mate, i te whakapono hoki ki te Atua, 2 i te whakaako ki ngā iriiri, ki te whakapānga o ngā ringaringa, ki te aranga o ngā tāngata mate, ki te whakawākanga mutungakore. 3 Ā, ka meatia anō tēnei e tātou ki te tukua e te Atua.

4 Ko te hunga hoki kua oti te whakamārama, kua pā ki te mea i hōmai i runga i te rangi, kua whiwhi ki te Wairua Tapu, 5 kua kitea anō te pai o tā te Atua kupu, me ngā mea kaha o te ao meāke nei puta; 6 ki te taka atu rātou, e kore rātou e taea te whakahou ake ki te rīpenetā; ka rīpekatia houtia hoki te Tama a te Atua e rātou nei anō, ka meinga hoki kia tāwaia nuitia.

7 Ko te whenua hoki e inu nei i te ua honohono te heke ki runga ki a ia, ā, e mea ana i te otaota pai kia tupu ake mā te hunga i mahia ai, ka whiwhi ki tā te Atua manaaki. 8 Ki te tupuria ia e te tātarāmoa, e te tūmatakuru, ka whakakinoa, ka tata ki te kanga: ko tōna whakamutunga ka tahuna.

9 Otiia, ahakoa pēnei noa tā mātou kōrero, e ū ana anō tō mātou whakaaro, e ōku hoa aroha, ki ngā mea pai kē atu kei a koutou, he mea hoki mō te whakaoranga. 10 E kore hoki te Atua e hē, e wareware ki tā koutou mahi, ki te uaua o tō koutou aroha, i whakakitea mai e koutou ki tōna ingoa, i a koutou i atawhai i te hunga tapu, ā, ka atawhai nei anō. 11 Otiia, e hiahia ana mātou kia whakakitea taua uaua nā anō e tēnei, e tēnei o koutou, kia taea rawatia te pūmautanga o te whakaaro i tūmanako ai koutou ā te mutunga rā anō. 12 Kia kaua e pūhoi, engari kia rite ki tā te hunga i whakapono, i whakamanawanui, ā, riro mai ana i a rātou ngā mea i whakaaria mai.

13 I tā te Atua whakaaringa mea ki a Āperahama, i te mea kāhore tētahi i nui ake hei oatitanga, ka oatitia e ia a ia ake anō, 14 ka mea, "Inā, ka manaakitia rawatia koe e ahau, ka whakanuia rawatia anō hoki koe." 15 Heoi, whakamanawanui ana ia, ā, riro ana i a ia te kupu whakaari.

16 Ko te mea nui ake hoki tā ngā tāngata e waiho ai hei oati; ā, ki a rātou hei mutunga mō ngā whakahokihoki kupu katoa te oati whakaū. 17 Nō reira, i te mahara o te Atua kia tino whakakitea ki te hunga mō rātou nei te kupu whakaari te pūmau o tōna whakaaro, ka whakaurua mai e ia he oati, 18 kia rua ai ngā mea pūmau, he mea e kore ai e āhei kia teka te Atua. Mā reira ka kaha ai he whakamārie mō tātou, mō te hunga kua rere ki te pupuri i te mea e takoto mai nei i te aroaro, e tūmanakohia atu nei. 19 Hei punga anō tēnei mā tātou mō te wairua, he tūmanako mau tonu, ū tonu, tae tonu atu anō hoki ki te mea i roto i te ārai; 20 ki te wāhi kua tapoko atu nei a Īhu ki reira, hei mātāmua mō tātou, i a ia i meinga hei tohunga nui mō ā mua tonu atu, i runga i te ritenga o Merekihereke.

1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om dop*6:2dopAnnan översättning: "reningar" (jfr 9:10 samt Joh 3:25 med not). och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.

4 *Hebr 10:26, 29, 1 Joh 5:16. De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 *1 Petr 2:3. och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter 6 *2 Petr 2:20. men sedan avfallit*6:6men sedan avfallitHär varnas för ett avfall som går så djupt att det blir slutgiltigt. Varje avfall är dock inte slutgiltigt, se Luk 22:31f, Jak 5:19f., dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 7 En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 *Matt 13:7, 21:19. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.

9 Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. 10 *Matt 10:42, Joh 13:20, 1 Kor 15:58. Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. 11 *Hebr 3:6, 14. Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, 12 *Hebr 5:11, Upp 13:10. så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.

13 *1 Mos 22:16, Ps 105:8f, Luk 1:73. När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.*6:14 1 Mos 22:17 (eden nämns i 22:16).15 *Hebr 10:36. Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 *2 Mos 22:10f. Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.

18 *4 Mos 23:19, Tit 1:2. Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden*6:18två orubbliga uttalandenTroligen Guds ed (1 Mos 22:16) och löfte (1 Mos 22:17)., där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget*6:19förhängetEtt tio meter högt draperi som skilde den yttre tempelsalen från "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).. 20 *Ps 110:4, Hebr 5:6. Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.