1 Nā, ko te kawenata tuatahi he tikanga karakia anō ōna, me tētahi wāhi tapu, he mea nō te ao nei. 2 I hangā hoki tētahi tapenākara, te tuatahi, i reira te tūranga rama, me te tēpu, me te taro aroaro, tōna ingoa ko te Wāhi Tapu. 3 I tua atu hoki o te rua o ngā ārai, ko te tapenākara, e huaina ana ko te Wāhi Tino Tapu. 4 He tahu kakara kōura i reira me te āka o te kawenata, he mea whakakikorua ngā wāhi katoa ki te kōura, i roto anō i taua mea ko te oko kōura i te mana, ko te tokotoko o Ārona i pihi rā, ko ngā papa o te kawenata. 5 I runga atu i tēnei ko ngā Kerupima o te korōria, e whakamarumaru ana i te taumata o te whakamārietanga. E kore aua mea e taea te kōrero takitahi ināianei.

6 Heoi, ka āta rite nei ēnei mea, ka hāereere ngā tohunga i ngā wā katoa ki te tapenākara tuatahi, i a rātou e mahi ana i ngā ritenga karakia; 7 ki te tuarua ia kotahi anō te haerenga atu i te tau, o te tohunga nui anake, kīhai anō i mahue ngā toto; i tāpaea atu hoki mōna, mō ngā hē anō o te iwi. 8 Ko tā te Wairua Tapu hoki tēnei i whakaatu ai, kīanō te huarahi ki te Wāhi Tino Tapu i whakakitea mai, i te mea e tū ana anō te tapenākara tuatahi. 9 He āhua tērā mō tēnei wā nei, e tāpaea ai ngā whakahere me ngā patunga tapu, kāhore nei e tau hei mea i te tangata nāna tērā mahi kia tino tika te hinengaro; 10 heoi anō o ērā he kainga, he inumanga, he horoinga maha, he tikanga nā te kikokiko, he mea whakarite mai, ā taea noatia te wā whakatikatika.

11 I te taenga mai ia o te Karaiti hei tohunga nui mō ngā mea pai e whai mai ana i muri, he nui atu anō hoki, he tino tika te tapenākara, ehara i te mea hangā nā te ringaringa, arā ehara i te mea nō tēnei hanganga. 12 Ehara anō hoki i te mea nō ngā koati ngā toto, nō ngā kūao kau rānei, engari nōna ake ngā toto i haere atu ai ia, kotahi tonu te haerenga, ki roto ki te Wāhi Tino Tapu, i te mea ka whiwhi ki tāna mea hei hoko mai i a tātou mō ake tonu atu. 13 Ki te mea hoki mā ngā toto o ngā pūru, o ngā koati, mā ngā pungarehu rānei o te kūao kau, he mea tāuhiuhi ki te hunga kua poke, ka tapu ai, ka mā ai te kikokiko. 14 Tērā atu tō ngā toto o te Karaiti, nāna nei i tāpae atu a ia anō, he mea kohakore, ki te Atua, i runga i tā te Wairua ora tonu; mā ērā e mā ai ō koutou hinengaro i ngā mahi mate, e mahi ai koutou ki te Atua ora.

15 Mō konei anō ia i meinga ai hei Takawaenga mō te kawenata hou, kia mate ai ia hei utu mō ngā hē i raro i te kawenata tuatahi, kia riro ai i te hunga e karangatia ana te wāhi tūturu mō rātou i kōrerotia i mua.

16 He ōhākī hoki, ko te mea e whai tikanga ai ko te matenga o te tangata nāna i whakatakoto. 17 Kia mate hoki te tangata, kātahi ka whai mana te ōhākī; ka ū tonu rānei i te mea e ora ana te tangata nāna i whakatakoto? 18 Koia hoki te mahue ai te toto i te whakatapunga o te kawenata tuatahi. 19 I te mutunga hoki o tā Mohi kōrero i ngā tikanga katoa ki te iwi katoa, hei whakarite i tā te ture, ka mau ia ki ngā toto o ngā kūao kau, o ngā koati, ki te wai, ki te huruhuru whero, ki te hihopa, ā, tāuhiuhia ana e ia te pukapuka, me te iwi katoa; 20 me tāna kī anō, "Ko ngā toto ēnei o te kawenata kua whakaakona mai nei e te Atua ki a koutou." 21 I tāuhiuhia anō hoki e ia ki ngā toto te tapenākara, me ngā oko katoa mō te mahi minita. 22 I runga hoki i te ture, e tata ana ka kīia, e purea ana ngā mea katoa ki te toto; ki te kāhore hoki he ringihanga toto, kāhore he murunga hara.

23 Koia, i tika ai kia purea ki ēnei ngā ritenga o ngā mea i te rangi; ko ngā tino mea ia o te rangi ki ngā patunga tapu, pai rawa atu i ēnei. 24 Ehara hoki i te mea kua tomo a te Karaiti ki te wāhi tapu i hanga e te ringaringa, ki te tauira o te tino wāhi; engari ki te tino rangi pū anō, puta ai ki te aroaro o te Atua, mō tātou. 25 Ehara anō i te mea kia maha āna tāpaenga i a ia, kia pērā me te tohunga nui e haere nei ki roto ki te Wāhi Tino Tapu i tēnei tau, i tēnei tau, nō ētahi atu anō hoki ngā toto; 26 pēnei kia maha he mamaetanga mōna, he mea tīmata i te hanganga rā anō o te ao. Tēnā ko tēnei, kotahi tonu tōna whakakitenga mai i te mutunga o ngā wā, hei whakakāhore i te hara, i a ia ka meinga hei patunga tapu. 27 Nā, kua takoto nei te tikanga mō ngā tāngata kia kotahi tonu te matenga, ā muri iho i tēnei ko te whakawā; 28 waihoki ko te Karaiti, kotahi tonu tōna tāpaenga atu hei pīkau i ngā hara o te tini, ā, tēnei ake ko te rua o ōna whakakitenga mai, kāhore anō he hara, hei whakaora i te hunga e tatari ana ki a ia.

1 Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 *2 Mos 25:23f, 31f. Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 *2 Mos 26:31f. Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 *2 Mos 16:33f, 4 Mos 17:8f, 1 Kung 8:9. Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret*9:4Dit hörde det förgyllda rökelsealtaretRökelsealtaret var högheligt (2 Mos 30:10) och hörde till det allra heligaste (1 Kung 6:22) och den stora försoningsdagen (3 Mos 16:12f). Till skillnad från förbundsarken användes det dock i den dagliga tempeltjänsten (2 Mos 30:7f), och det stod därför strax utanför förhänget till det allra heligaste, mitt framför arkens nådastol (2 Mos 30:6, 40:5). och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns*9:4I den fannsUnder ökenvandringen bars krukan med mannat (2 Mos 16:33) och Arons stav (4 Mos 17:8) i förbundsarken. Längre fram, under templets tid, låg endast lagens tavlor i arken (1 Kung 8:9). en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber*9:5keruberHär avbilder av änglaväsen, se 2 Mos 25:18f, 1 Kung 6:23f och även 1 Mos 3:24. som överskuggade nådastolen*9:5nådastolenFörbundsarkens gyllene lock där offerblodet gav försoning (2 Mos 25:17f, 3 Mos 16:14f). Ordagrant: "soningsstället".. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.

6 *4 Mos 18:3f. Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7 *2 Mos 30:10, 3 Mos 16:2f, Hebr 5:3. I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. 8 *Joh 14:6, Hebr 10:19f. Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. 9 *Hebr 10:1f, 11. Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. 10 *3 Mos 11:2f, Kol 2:16f. Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.

11 *Hebr 4:14. Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma*9:11skulle kommaAndra handskrifter: "ska komma".. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 *Hebr 10:10f, 1 Petr 1:18. gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 *4 Mos 19:2f. Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 *Gal 1:4, 2:20, Tit 2:14, 1 Joh 1:7. hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

15 *Rom 3:25, 1 Tim 2:5, Hebr 8:6. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. 16 *Gal 3:15, 17. Där det finns ett testamente*9:15fförbund … testamentePå grekiska samma ord (diathéke). måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 *2 Mos 24:3f. När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 *Matt 26:28. Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.*9:20 2 Mos 24:8.21 *3 Mos 8:15, 19. På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 *3 Mos 17:11, Ef 1:7. Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 *Rom 8:34, Hebr 7:25, 1 Joh 2:1. Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.

25 *2 Mos 30:10, Hebr 7:27. Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 *Hebr 1:2, 9:12. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 *1 Mos 3:19. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 *Rom 5:6, 8, 1 Petr 3:18. så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas*9:28mångasAnspelning på Jes 53:12, i betydelsen "alla människors" (jfr även Matt 20:28). synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.