1 Nā, ko te whakapono, he whakapūmautanga i ngā mea e tūmanakohia atu ana, he whakakitenga i ngā mea kāhore nei e kitea. 2 Nā konei hoki ngā kaumātua i kōrerotia paitia ai.
3 Nā te whakapono i mātau ai tātou he mea hanga ngā ao e te kupu a te Atua, ā, ko ngā mea e tirohia atu nei kīhai i puta ake i roto i ngā mea e kitea ana.
4 Nā te whakapono i pai ake ai i tā Kaina te patunga tapu i tāpaea e Āpera ki te Atua, nā tēnā hoki i whakaatu tōna tika, i whakaatu hoki te Atua mō āna whakahere; nā tēnā anō ia i whai kupu ai, ahakoa mate.
5 Nā te whakapono a Ēnoka i kawea kētia ai, tē kite i te mate. Nā, kāhore ia i kitea, nō te mea kua kawea kētia ia e te Atua; i mua atu hoki i tōna kawenga kētanga i whakaaturia mai ia, e āhuareka ana te Atua ki a ia. 6 Ki te kāhore hoki he whakapono, e kore e taea he mea e āhuareka mai ai ia. Ki te haere hoki tētahi ki te Atua, me whakapono ko ia anō tēnei ko te Atua, e hōmai ana e ia he utu ki te hunga e āta rapu ana i a ia.
7 Nā te whakapono a Noa, i tōna whakamaharatanga e te Atua ki ngā mea kāhore i kitea noatia, i oho ai, he wehi ki te Atua, ā, hangā ana e ia te āka hei whakaora mō tōna whare; he whakataunga tēnā nāna i te hē ki te ao, ā, uru ana ki te tika o te whakapono.
8 Nā te whakapono a Āperahama i ngohengohe ai, i tōna karangatanga kia haere ki te wāhi meāke riro i a ia hei kāinga; ā, haere ana ia, tē mātau ki te wāhi e haere ai ia. 9 Nā te whakapono ia i noho manene ai ki te whenua i whakaaria mai, he whenua tangata kē anō ki a ia, ā, noho tēneti ana ia, rātou ko Īhaka, ko Hākopa, ōna hoa kua uru tahi nei rātou ki taua mea i whakaaria mai rā. 10 I tatari hoki ia ki te pā whai tūranga, ko te Atua nei te kaihanga, te kaimahi.
11 Me Hera anō hoki, nā te whakapono ia i whai kaha ai, i hapū ai, ā, whānau ana tāna tama i te mea kua taka kē ōna tau; i mahara hoki ia he pono tā te kaiwhakaari mai. 12 Nā, whānau ake i te kotahi, he tangata anō hoki ia kua whakatūpāpakutia ki ēnei mea, me te mea ko ngā whetū o te rangi te tini, koia anō kei te onepū i te taha o te moana e kore nei e taea te tatau.
13 I mate katoa ēnei i runga i te whakapono, kīhai i whiwhi ki ngā mea i whakaaria mai rā, engari he mea kite atu nā rātou i tawhiti, ā, whakaponohia atu ana e rātou, awhitia atu ana, whakaae ana rātou he manene rātou, he noho noa iho i runga i te whenua. 14 Ko te hunga hoki he pēnei ā rātou kōrero, e whakakite pū ana rātou he whenua tupu tā rātou e rapu nei. 15 Me i mahara hoki rātou ki taua kāinga i haere mai nei rātou i reira, pēnei kua ātea he hokinga atu mō rātou. 16 Tēnā ko tēnei, e hiahia ana rātou ki tētahi kāinga pai ake, ki tērā i te rangi. Koia te Atua tē whakamā ai ki a rātou, kia kīia ko tō rātou Atua; kua rite hoki i a ia tētahi pā mō rātou.
17 Nā te whakapono a Āperahama i tāpae ai i a Īhaka, i tōna whakamātautauranga; āe rā, ko te tangata i a ia nei ngā kupu whakaari, tāpaea ana e ia tāna huatahi, 18 mōna nei te kupu, "Kei a Īhaka he huānga mō tāu whānau." 19 I whakaaro hoki ia, ahakoa i roto nei anō i te hunga mate, e taea ia e te Atua te whakaara ake; ā, riro mai ana ia i reira, he mea whakaahua.
20 Nā te whakapono tā Īhaka kupu manaaki mō Hākopa rāua ko Ēhau; he meatanga ki ngā mea ō muri nei.
21 Nā te whakapono a Hākopa, i a ia ka tata te mate, i manaaki ai i ngā tama tokorua a Hōhepa; ā, koropiko ana i runga i tāna tokotoko.
22 Nā te whakapono a Hōhepa, i a ia e whakahemohemo ana i whakahua ai i te haerenga mai o ngā tamariki a Īharaira; i whakatakoto tikanga ai anō mō ōna wheua.
23 Nā te whakapono a Mohi, i tōna whānautanga, i hunā ai e ōna mātua e toru ngā marama, i kite hoki rāua he tamaiti ātaahua ia; kīhai hoki rāua i mataku ki te ture a te kīngi.
24 Nā te whakapono a Mohi, i tōna kaumātuatanga, kīhai i pai kia kīia he tama nā te tamāhine a Parao; 25 ki tāna hoki, ko te mamae tahi me tā te Atua iwi, he mea pai kē atu i ngā āhuareka o te hara kia riro mō tētahi wā. 26 Ki tōna whakaaro, ko te tāwainga mō te Karaiti, he taonga nui kē atu i ngā taonga o Īhipa; i titiro atu hoki ia ki te utu ka hōmai.
27 Nā te whakapono ia i haere atu ai i Īhipa, kīhai hoki i mataku i te riri a te kīngi; i ū tonu hoki ia, he titiro nōna ki te Atua e kore nei e kitea. 28 Nā te whakapono ia i whakarite ai i te Kapenga, i te ringihanga toto, kei pā ki a rātou te kaiwhakamate i ngā whānau mātāmua.
29 Nā te whakapono rātou i haere ai rā te Moana Whero me te mea e nā runga ana i te whenua maroke; ā, i te whakamātauranga a ngā Īhipiana, ki te pērā horomia ake rātou.
30 Nā te whakapono ngā taiepa o Heriko i whenuku ai, i te mea e whitu ngā rā e taiāwhiotia ana. 31 Nā te whakapono a Rahapa, te wahine kairau, i kore ai e whakangaromia ngātahitia me te hunga whakapono kore, mōna i whakamanuhiri i ngā tūtei i runga i te rangimārie.
32 Kia pēhea ake anō hoki āku kōrero? E kore hoki e ranea te tāima hei kōrerotanga māku i ngā mea a Kiriona, a Paraka, a Hamahona, a Iepeta, a Rāwiri, a Hamuera, a ngā poropiti. 33 Nā te whakapono nei i hinga ai i a rātou ngā rangatiratanga, i mahia ai e rātou te tika, i whiwhi ai rātou ki ngā mea i whakaaria mai i mua, i tūtakina ai e rātou ngā waha o ngā raiona, 34 i tineia ai e rātou te kaha o te ahi, i mawhiti ai i te mata o te hoari, i haere atu ai i te ngoikore ki te kaha, i meinga ai kia kaha i te whawhaitanga, whati ana i a rātou ngā taua a ngā tauiwi. 35 Riro ana i ngā wāhine ā rātou tūpāpaku, he mea whakaara ake.
Ko ētahi i whakamamaetia, kīhai anō i whakaae atu kia whakaorangia; kia whiwhi ai rātou ki te whakaarahanga pai kē atu. 36 Ko ētahi i whakamātau i ngā tāwainga, i ngā whiunga, i ngā mekameka anō hoki, i te whare herehere. 37 I ākina rātou ki te kōhatu, i wāhia ki te kani, i whakawaia, i mate i te patunga a te hoari. I hāereere rātou, he hiako hipi te kākahu, he hiako koati; he hunga rawakore rātou, e tūkinotia ana, e whakatupuria kinotia ana; 38 kīhai nei te ao i pai mō rātou! Ātiutiu noa ana rātou i waenga tahora, i ngā maunga, i ngā ana, i ngā poka o te whenua.
39 Nā, pai tonu te kōrero mō ēnei katoa, he mea nā te whakapono, heoi kīhai rātou i whiwhi ki te mea i whakaaria mai. 40 Kua whakaaroa wawetia hoki e te Atua tētahi mea pai atu mō tātou, kei tino tika rātou i te mea kāhore nei tātou.
1 2 Kor 5:7. Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om11:1en övertygelse om … en visshet omAnnan översättning: "ett förverkligande av … ett bevis för". ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 1 Mos 1:1f, Rom 1:20. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
4 1 Mos 4:4f. Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.
5 1 Mos 5:24. Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom11:5 1 Mos 5:24.. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
7 1 Mos 6:8f. I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.
8 1 Mos 12:1f. I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9 1 Mos 17:8, 23:4, Apg 7:5. I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10 Hebr 12:22, 13:14, Upp 21:2. för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
11 1 Mos 17:19, Rom 4:19. Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.11:11 Annan översättning: "Genom tron fick han också kraft att bli far till en ätt, trots att Sara var ofruktsam och han var överårig. Han tänkte att han som hade gett löftet var trofast."12 1 Mos 15:5, 22:17. Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
13 1 Mos 23:4, 1 Krön 29:15, Joh 8:56, 1 Petr 2:11. I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som säger så visar att de söker ett hemland. 15 Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. 16 2 Mos 3:6, 15, Hebr 11:10. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.
17 1 Mos 22:1f, Jak 2:21. I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena 18 Rom 9:7. och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas.11:18 1 Mos 21:12.19 1 Mos 22:12, Rom 4:17. Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat.11:19bildligt talatAnnan översättning: "som en förebild" (till Kristi uppståndelse).20 1 Mos 27:28f, 39f. I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21 1 Mos 47:31, 48:15f. I tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbadböjd mot änden av sin stav.11:21 1 Mos 47:31 (Septuaginta).22 1 Mos 50:24f. I tron påminde Josef på sin dödsbädd om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle ske med hans ben.
23 2 Mos 2:2, Apg 7:20. I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud.11:23 2 Mos 2:2.24 2 Mos 2:10f. I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. 25 Ps 84:11. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. 26 Ps 89:51f, Hebr 13:13. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. 27 2 Mos 2:15, 14:13. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. 28 2 Mos 12:18f, 1 Kor 10:10. I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren11:28fördärvarenÄngeln som utförde Guds straffdomar (4 Mos 16, jfr 2 Mos 12:23, 2 Sam 24:16). inte skulle röra deras förstfödda.
29 2 Mos 14:21f. I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de. 30 Jos 6:20. Genom tron föll Jerikos murar, efter att man hade gått runt omkring dem i sju dagar. 31 Jos 2:1f, 6:23, Jak 2:25. Genom tron slapp den prostituerade Rahab att gå under med dem som inte trodde, eftersom hon välkomnade spejarna som vänner.
32 Dom 4:1f, 6:1f, 11:1f, 13:1f, 1 Sam 1:1f, 16:1f. Vad mer ska jag säga? Tiden räcker inte för att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Dom 14:5f, 1 Sam 17:34f, Dan 6:22f. Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejons gap, 34 Dan 3:23f. släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. 35 1 Kung 17:17f, 2 Kung 4:18f. Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse.
Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse11:35accepterade ingen befrielsetill priset av att avsäga sig tron (jfr t ex 2 Mack 6-7)., för de ville nå en bättre uppståndelse. 36 Jer 20:1f, 37:15f. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. 37 2 Krön 24:20f. De blev stenade, söndersågade11:37söndersågadeAndra handskrifter: "söndersågade, prövade". Både fornkyrklig och judisk tradition anger att Jesaja blev söndersågad under kung Manasse (jfr 2 Kung 21:16)., dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. 38 1 Kung 18:4. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor.
39 Hebr 11:2, 13. Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. 40 Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.