1 I te mea ko tō te ture he ātārangi nō ngā mea pai e puta ana mai i muri, ehara i te āhua pū o aua mea, e kore e whai mana i aua patunga tapu e whakaeketia tonutia ana e rātou i tēnei tau, i tēnei tau, e tino tika ai te hunga e whakatata ana. 2 Pēnei e kore rānei e mutu te whakaeke? Me i oti hoki te hunga nāna taua karakia te mea kia mā, kua kore ō rātou mahara ki ngā hara? 3 I aua patunga tapu ia e hokihoki ana te mahara ki ngā hara i ia tau, i ia tau. 4 E kore hoki e tau mā ngā toto o ngā pūru, o ngā koati e whakakāhore ngā hara.

5 Nā reira i a ia e haere mai ana ki te ao, ka mea ia:

"Kīhai i matenuitia e koe te patunga tapu me te whakahere,

kua rite mai i a koe he tinana mōku.

6 Kīhai koe i āhuareka ki ngā tahunga tinana,

ki ngā whakahere hara.

7 Kātahi ahau ka mea atu, ‘Tēnei ahau te haere atu nei,

kei roto i te upoko o te pukapuka te tuhituhinga mōku,

ki te mea i tāu i pai ai, e te Atua.’ "

8 I tāna meatanga i mua ake, "Kīhai koe i matenui ki te patunga tapu, ki te whakahere, ki ngā tahunga tinana, ki ngā whakahere hara, kāhore anō hoki ōu āhuareka mai," he mea nei e tāpaea ana i runga i te ture. 9 Kātahi ia ka mea, "Tēnei ahau te haere atu nei ki te mea i tāu i pai ai, e te Atua." E tangohia ana e ia te tuatahi, kia whakatūria ai e ia te tuarua. 10 Nā taua pai nei i oti ai tātou te whakatapu, he meatanga nā te tāpaenga atu kotahi o te tinana o Īhu Karaiti.

11 Nā, ko ngā tohunga katoa, e tū ana rātou, e minita ana i tēnei rā, i tēnei rā, he maha anō hoki ā rātou whakaekenga atu i aua patunga tapu rā anō, e kore rawa nei e tau hei tango i ngā hara. 12 Ko tēnei ia, kotahi nei tāna patunga tapu i whakaeke atu ai mō ngā hara, noho tonu atu i te ringa matau o te Atua 13 i muri nei he tatari tāna kia waiho rā anō ōna hoariri hei takahanga mō ōna waewae. 14 Kotahi nei hoki tāna whakahere, ā, tika tonu i a ia ake ake te hunga ka oti te whakatapu.

15 Hei kaiwhakaatu anō te Wairua Tapu mō tēnei ki a tātou; i muri mai i tāna kīanga mai,

16 "Ko te kawenata tēnei e whakaritea e ahau

ki a rātou i muri i aua rā, e kī ana te Ariki:

Ka hoatu e ahau āku ture ki ō rātou ngākau,

ka tuhituhia hoki e ahau ki ō rātou hinengaro,"

ā, ka mea anō ia,

17 "E kore hoki e maharatia e ahau ō rātou hara,

ō rātou kino ā mua ake."

18 Nā, ki te murua ēnei, kāhore he whakahere mō ngā hara i muri iho.

19 Nā, e ōku tēina, ka ai nei ngā toto o Īhu hei take e māia ai tātou te tomo ki te Tino Wāhi Tapu, 20 hei ara hou mō tātou, arā hei ara ora, he mea whakatapu nāna, e tika atu ana nā te ārai, arā nā tōna kikokiko. 21 Ā, i te mea he nui tō tātou tohunga mō te whare o te Atua, 22 kia whakatata atu tātou, i runga i te ngākau pono, i te whakapono e tino ū ana, he mea tāuhiuhi te ngākau, kia kore ai te hinengaro kino, he mea horoi anō hoki te tinana ki te wai mārama. 23 Kia mau tā tātou whakaae ki te mea e tūmanakohia atu nei, kei ngāueue; he pono hoki tā te kaiwhakaari mai. 24 Kia whai whakaaro anō tātou tētahi ki tētahi, kia whakaohokia te aroha me ngā mahi pai, 25 kei mahue te huihui i a tātou anō, kei pērā me te hanga a ētahi. Engari me whakahauhau tētahi i tētahi, kia nui rawa anō hoki i te mea ka kite koutou ka tata te rā.

26 Ki te hara hoki tātou i muri iho i tō tātou whiwhinga ki te mātauranga ki te pono, kāhore atu hoki he patunga tapu i mahue mō ngā hara; 27 engari, ka tatari āhua mataku ki te whakawā, ki te riri kino anō nā te ahi, e whakangaromia ai ngā hoariri. 28 Ko te tangata i takahi i te ture a Mohi kīhai i tohungia, ka mate i runga i te kupu a ngā kaiwhakaatu tokorua, tokotoru rānei. 29 Ki tō koutou whakaaro, e kore rānei e tika kia rahi ake te whiu mō te tangata i takahia ai te Tama a te Atua, i meinga ai hei mea noa ngā toto o te kawenata i whakatapua ai ia, ā, whakaiti ana i te Wairua o te aroha noa? 30 E mātau ana hoki tātou nā wai tēnei kupu, "Māku te rapu utu; māku te hoatu utu, e ai tā te Ariki"; me tēnei anō, "E whakawā te Ariki mō tāna iwi." 31 He mea mataku te taka ki roto ki ngā ringaringa o te Atua ora.

32 Engari, kia mahara ki ngā rā ō mua, i a koutou i whakamāramatia rā, he nui noa atu ngā rauhanga a te mate, i whakaririka kau nā koutou. 33 Ko tētahi wāhi, i a koutou i meinga e ngā tāwainga, e ngā tūkinotanga hei mea mātakitaki; ko tētahi wāhi, i a koutou i meinga hei hoa mō te hunga i pērātia. 34 I mamae tahi hoki koutou me te hunga i te herehere, i hari hoki ki te pāhuatanga o ō koutou taonga, i mahara hoki tērā atu he taonga mō koutou, he mea pai ake, he mea pūmau tonu.

35 Nā, kaua e whakarērea tō koutou māia, he rahi hoki tōna utu. 36 Ko te mea hoki hei matenuitanga mā koutou he manawanui; kia oti ai i a koutou te mahi tā te Atua i pai ai, e riro tonu ai i a koutou ngā mea i whakaaria mai rā.

37 "Potopoto kau ake hoki,

ā, ka tae mai tēnei e haere mai nei,

e kore anō e whakaroa.

38 Mā te whakapono ia e ora ai te tangata tika;

ā, ki te hoki tētahi ki muri,

e kore tōku wairua e āhuareka ki a ia."

39 Otiia, ehara tātou i te hunga e hoki ana ki muri, ki te whakangaromanga, engari nō te hunga e whakapono ana, ā, ora ana te wairua.

1 *Kol 2:17, Hebr 7:19, 8:5. Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. 2 Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 *3 Mos 16:21. Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 *Jes 1:11f, Hebr 9:12f. för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. 5 *Ps 51:18, Jes 1:11, Matt 9:13. Därför säger Kristus när han träder in i världen:

Offer och gåvor ville du inte ha,

men du har berett mig en kropp.

6 Brännoffer och syndoffer

gladde dig inte.

7 Då sade jag:

Se, jag har kommit

för att göra din vilja, Gud.

I bokrullen står det skrivet om mig.*10:5f Ps 40:7f (Septuaginta).

8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. 9 *Joh 4:34, 6:38. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 *Ef 5:2, Hebr 9:28. Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.

11 *2 Mos 29:38, Hebr 10:1. Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 *Ps 110:1, Hebr 1:13. och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter*10:13som en pall under hans fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).. 14 *Hebr 7:25. Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.

15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:

16 *Rom 11:26f, Hebr 8:10, 12.Detta är det förbund

som jag efter denna tid

ska sluta med dem.

Och sedan säger Herren:

Jag ska lägga mina lagar

i deras hjärtan

och skriva dem i deras sinnen,

17 och deras synder och överträdelser

ska jag aldrig mer minnas.*10:16f Jer 31:33f.

18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

19 *Hebr 4:16, 6:20. Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 *Joh 14:6. på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 *Sak 6:12f, Hebr 3:1. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

22 *Ef 5:26, Hebr 12:24, 1 Petr 3:21. Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 *1 Kor 1:9, 1 Tess 5:24. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 *Hebr 13:1. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 *Rom 13:11, Hebr 3:13f. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

26 *4 Mos 15:30, Hebr 6:4f, 2 Petr 2:21. För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 *Jes 26:11, Sef 1:18. utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 *5 Mos 17:6. Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 *Hebr 2:3, 12:25. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar*10:29föraktarOrdagrant: "betraktar som orent". det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 *Rom 12:19. Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.*10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.31 *Matt 10:28. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 *Fil 1:29f, Hebr 6:4. Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp*10:32den första tiden … hård kampKanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2). och mycket lidande. 33 *1 Kor 4:9. Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 *Matt 5:12, 6:20, Hebr 13:3. Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.

35 *Hebr 3:6. Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 *Luk 21:19, Hebr 6:12. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 *Jes 26:20. För:

Ännu en kort liten tid,

så kommer han

som ska komma,

och han ska inte dröja.

38 *Rom 1:17, Gal 3:11.Min rättfärdige ska leva av tro.

Men drar han sig undan,

har min själ ingen glädje

i honom.*10:37f Hab 2:3-4.

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.