1 Nā, i tēnei kapua nui o ngā kaiwhakaatu e karapoti nei i a tātou, whakarērea e tātou ngā whakataimaha katoa, me te hara whakaeke tata, kia manawanui hoki tātou ki te oma i te omanga e takoto nei i tō tātou aroaro. 2 Me te titiro pū anō ki a Īhu, ki te kaitīmata, ki te kaiwhakaoti i te whakapono; i whakaaro hoki ia ki te hari i tōna aroaro, ā, whakamanawanui ana ki te rīpeka, whakahāwea ana ki te whakamā, nā, kua noho ki matau o te torōna o te Atua.

3 Whakaaroa hoki ia i whakamanawanui nei ki taua totohe nui a te hunga hara ki a ia, kei hōhā ō koutou ngākau, kei ngākaukore koutou. 4 Ko tā koutou pakanga, kāhore anō kia tae noa ki te toto i a koutou e whawhai nā ki te hara. 5 Ā, kua wareware koutou ki te kupu whakahau e kōrero nei ki a koutou, me te mea he tama koutou,

"E tāku tama, kaua e whakahāwea ki tā te Ariki papaki;

kei ngākaukore hoki ina rīria e ia.

6 E papaki ana hoki te Ariki ki tāna e aroha ai,

e whiua ana hoki e ia ngā tama katoa

e whakatamarikitia ana ki a ia."

7 Hei pakinga tā koutou e manawanui ai; e rite ana tā te Atua meatanga ki a koutou ki tāna ki ngā tama tupu. Ko wai hoki te tama e kore e pākia e tōna pāpā? 8 Ki te kāhore ia ō koutou pakinga, te mea e whakawhiwhia ana ki te katoa, he pōriro koutou, ehara i te tama. 9 Tētahi, he mātua anō ō tātou nō te wāhi ki te kikokiko, he mea papaki tātou nā rātou; i hopohopo anō tātou ki a rātou. Kaua ianei e nui noa atu tō tātou ngohengohe ki te Matua o ngā wairua, kia ora ai? 10 Ko tā rātou papaki hoki he torutoru nei ngā rā, he mea anō nā tā rātou ake i whakaaro ai; ko tā tēnei ia hei pai mō tātou, kia whiwhi ai tātou ki tōna tapu. 11 Ko ngā pakinga katoa, e kore e kīia ināianei hei whakahari, engari hei whakapōuri; muri iho ia ka puta mai te hua rangimārie o te tika, ki te hunga e whakamahia ana ki taua mea.

12 Heoi, kia ara ngā ringaringa kua tukua iho, me ngā turi ngoikore, 13 hangā hoki ētahi huarahi tika mō ō koutou waewae, kei whakapeaua kētia atu te kopa; engari kia ora ake i te mate.

14 Whāia te rongo kia mau ki te katoa, me te tapu hoki, ki te kāhore hoki tēnei e kore tētahi tangata e kite i te Ariki. 15 Me te titiro mārie kei hapa tētahi i tō te Atua aroha noa; kei pihi ake tētahi pakiaka o te kawa hei whakararuraru, e poke ai te tokomaha. 16 Kei moepuku tētahi, kei whakarihariha rānei, kei pērā me Ēhau; i hokona rā e ia tōna mātāmuatanga ki te kainga kotahi. 17 E mātau ana hoki koutou ki tōna hiahia i muri kia riro i a ia te manaaki, ā, kapea ana ia. Kīhai hoki i kitea he wāhi mō te rīpenetā; i rapua mārietia anō e ia me te heke anō o ngā roimata.

18 Ehara hoki i te mea kua tae koutou ki te maunga e taea te whakapā atu, ki te ahi e kā ana, ki te pango kerekere, ki te pōuri, ki te tūpuhi, 19 ki te tangi o te tētere, ki te reo e kōrero ana; i īnoi rā te hunga i rangona ai kia kaua he kupu ki a rātou i muri iho. 20 Kīhai hoki rātou i kaha ake ki te mea i whakaritea mai, "Nā, ahakoa he kararehe e pā atu ki te maunga, me āki ki te kōhatu." 21 Koia anō te mataku o te mea i puta mai rā, i mea ai a Mohi, "Mataku rawa ahau, wiri rawa."

22 Engari kua tae nei koutou ki Maunga Hiona, ki te pā o te Atua ora, ki Hiruhārama i te rangi, ki ngā mano tini o ngā anahera, 23 ki te huihui nui, ki te hāhi o ngā mātāmua, kua oti te tuhituhi ki te rangi, ki te Atua hoki, ki te kaiwhakawā o ngā tāngata katoa, ki ngā wairua anō o te hunga tika kua oti te mea kia tino tika, 24 ki a Īhu anō hoki, ki te takawaenga o te kawenata hou, ki ngā toto o te tāuhiuhinga, he pai ake nei ngā kōrero i tō Āpera.

25 Kia mahara kei whakarere koutou i tēnei e kōrero mai nei. Ki te mea hoki kīhai i mawhiti te hunga i paopao ki tērā i kōrero rā i runga i te whenua, inā e kore rawa anō tātou, ki te tahuri kē atu i tēnei kua kōrero mai nei i te rangi. 26 Ngāueue ana te whenua i tōna reo i reira; ināianei ia kua puaki tāna kupu whakaari, kua mea ia, "Kia kotahi anō meatanga, ā, ehara i te mea ko te whenua anake, ko te rangi anō hoki tāku e whakangāueue ai." 27 Ko taua kupu nei hoki, "Kia kotahi meatanga," hei whakakite i te putanga kētanga o ngā mea ka whakangāueuetia rā, he mea hanga hoki, mau tonu iho ai ngā mea e kore nei e whakangāueuetia.

28 Nā, ka riro nei i a tātou he kīngitanga e kore e taea te whakangāueue, kia whiwhi tātou ki te aroha noa e manakohia mai ai tā tātou e mahi nei ki te Atua i runga i te hopohopo, i te wehi; 29 he ahi hoki e kai ana tō tātou Atua.

1 *1 Kor 9:24, Fil 3:13f, 1 Petr 2:1. När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 2 *Hebr 1:3, 2:10. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå*12:2För att nåAnnan översättning: "I stället för" (att slippa lidandets väg genom att ta sig jordisk makt, jfr Matt 4:8f). den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 *Luk 2:34, Gal 6:9. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 *Job 5:17, Upp 3:19. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

Min son, förakta inte Herrens fostran

och tappa inte modet

när han tuktar dig,

6 för den Herren älskar tuktar han

och han agar var son

han har kär.*12:5f Ords 3:11f.

7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 *4 Mos 16:22, 27:16, Upp 22:6. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 *2 Kor 4:17, Jak 3:17f. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 *Jes 35:3. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 *Ords 4:26.Gör stigarna raka för era fötter*12:13 Ords 4:26., så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 *Ps 34:15, Matt 5:8f, Rom 12:18, 2 Tim 2:22. Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 *5 Mos 29:18, 2 Kor 6:1, Hebr 3:12. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 *1 Mos 25:33f. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt*12:16förstfödslorättDen äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud. för ett enda mål mat. 17 *1 Mos 27:30f. Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig*12:17ändra sigAnnan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig"., trots att han sökte välsignelsen under tårar.

18 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 4:11, 5:22f. Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 *2 Mos 20:18f, 5 Mos 4:12. till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.*12:20 2 Mos 19:12f.21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.*12:215 Mos 9:19.

22 *2 Sam 5:6f, Jes 2:2f, Gal 4:26, Hebr 11:10, Upp 3:12. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 *Luk 10:20. till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 *2 Mos 24:6f, Hebr 8:6f, 9:17f, 1 Petr 1:2. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet*12:24det renande blodetOrdagrant: "bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f). som talar starkare än Abels blod.

25 *Hebr 3:12, 10:28f. Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.*12:26 Hagg 2:7f.27 *Ps 102:26f, Matt 24:35. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

28 *Fil 2:12. När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 *5 Mos 4:24, 9:3, Jes 33:14. för vår Gud är en förtärande eld.