1 Nā, i te whitu o ngā tau ka whakanuia e Iehoiara he kaha mōna; i riro hoki i a ia ngā rangatira rau, a Atāria tama a Ierohama, a Ihimaera tama a Iehohanana, a Atāria tama a Ōpere, a Maaheia tama a Araia, a Erihapata tama a Tīkiri, hei hoa mōna, mea rawa ki te kawenata. 2 Nā, hāereerea ana e rātou a Hūrā ā taka noa, huihuia ana e rātou ngā Rīwaiti i roto i ngā pā katoa o Hūrā, rātou ko ngā upoko o ngā whare o ngā mātua o Īharaira, ā, haere ana rātou ki Hiruhārama. 3 Nā, ka whakarite kawenata te whakaminenga katoa ki te kīngi i roto i te whare o te Atua.

I mea anō ia ki a rātou, "Nanā, hei kīngi te tama a te kīngi, hei pērā me tā Ihowā i kōrero ai mō ngā tama a Rāwiri. 4 Ko tēnei tā koutou e mea ai: ko te tuatoru o ngā wehenga o koutou e haere mai ana i te hāpati, arā o ngā tohunga, o ngā Rīwaiti, hei kaitiaki mō ngā kūwaha; 5 ko tētahi o ngā wehenga e toru hei te whare o te kīngi; ko tētahi o ngā wehenga e toru hei te Kūwaha o te Tūranga; ko te iwi katoa hoki hei ngā marae o te whare o Ihowā. 6 Kaua ia tētahi e tomo ki te whare o Ihowā, ko ngā tohunga anake, rātou ko te hunga o ngā Rīwaiti e minita ana; ko rātou e haere ki roto, nō te mea he tapu rātou. Ko te iwi katoa ia hei tiaki i ngā mea a Ihowā. 7 Nā, me karapoti te kīngi e ngā Rīwaiti ā tawhio noa; hei tōna ringa anō te patu a tēnei, a tēnei; ā, ki te tomo tētahi ki te whare, me whakamate. Hei te taha tonu koutou o te kīngi i tōna haerenga mai, i tōna haerenga atu."

8 Nā, ka meatia e ngā Rīwaiti, e Hūrā katoa ngā mea katoa i whakahaua e Iehoiara tohunga; ā, ka mau rātou ki āna tāngata, ki āna tāngata, ki ngā mea e haere ana ki roto i te hāpati, ki te hunga anō e haere atu ana ki waho i te hāpati; kīhai hoki a Iehoiara tohunga i tuku i ngā wehenga kia haere. 9 Ā, i hōmai e Iehoiara tohunga ki ngā rangatira rau ngā tao, ngā pukupuku, me ngā whakapuru tao a Kīngi Rāwiri; i roto hoki ērā i te whare o te Atua. 10 I whakatūria anō e ia te iwi katoa, me ā rātou patu i te ringa o tēnei, o tēnei, i te koki ki matau o te whare, tae noa ki te koki ki mauī o te whare, ki ngā taha o te āta, o te whare, hei karapoti mō te kīngi.

11 Kātahi ka whakaputaina e rātou te tama a te kīngi, pōtaea iho ki a ia te karauna; ā, hōmai ana te whakaaturanga ki a ia, nā, whakakīngitia ana ia e rātou; ā, nā Iehoiara rātou ko āna tama ia i whakawahi, me tā rātou karanga, "Kia ora te kīngi!"

12 Ā, nō te rongonga o Atāria i te ngē o te iwi e rere ana, e whakamoemiti ana ki te kīngi, ka haere ia ki te iwi, ki te whare o Ihowā. 13 Ā, ka titiro ia, nā, ko te kīngi e tū ana i te taha o tōna pou i te tomokanga ko ngā rangatira anō me ngā tētere i te taha o te kīngi; ā, ko te iwi katoa o te whenua e koa ana, e whakatangi ana i ngā tētere; ko ngā kaiwaiata hoki e whakatangi ana i ngā mea rangi waiata, e ārahi ana i te waiata whakamoemiti. Kātahi ka haehae a Atāria i ōna kākahu, ka karanga, "He hē, he hē, te whakatakotoria nei!"

14 Nā, ka whakaputaina e Iehoiara tohunga ngā rangatira rau, ngā kaitohutohu ope ki waho, ā, ka mea ia ki a rātou, "Mauria mai ia ki waenganui i ngā rārangi; ā, ko te tangata e whai i muri i a ia, whakamatea ki te hoari." I mea hoki te tohunga, "Kaua ia e whakamatea i roto i te whare o Ihowā." 15 Heoi, whakawāteatia ana he haerenga mōna; nā, ka tae ia ki te tomokanga o te Kūwaha Hōiho i te taha o te whare o te kīngi, whakamatea iho ki reira.

16 Nā, ka whakaritea e Iehoiara he kawenata, he mea nāna, nā te iwi katoa rātou ko te kīngi, kia meinga rātou hei iwi mā Ihowā. 17 Nā, haere ana te iwi katoa ki te whare o Paara, wāhia iho e rātou; mongamonga noa i a rātou āna āta, ōna āhua; patua iho hoki e rātou a Matana tohunga o Paara ki mua i ngā āta.

18 I whakarite kaitirotiro anō a Iehoiara mō te whare o Ihowā, he mea tuku ki ngā tohunga, ki ngā Rīwaiti, i wehea nei e Rāwiri ki roto ki te whare o Ihowā hei whakaeke i ngā tahunga tinana a Ihowā, ko te mea hoki ia i tuhituhia i roto i te ture a Mohi; me te koa anō rātou, me te waiata; ko tā Rāwiri hoki ia i whakarite ai. 19 I whakatūria anō e ia he kaitiaki kūwaha mō ngā kūwaha o te whare o Ihowā, kei haere ki roto te tangata e poke ana i tētahi mea.

20 Nā, tīkina ana e ia ngā rangatira rau, ngā tāngata nunui, rātou ko ngā kāwana o te iwi, ko te iwi katoa anō hoki o te whenua, ā mauria iho ana e rātou te kīngi i te whare o Ihowā ki raro. Nā, haere ana rātou nā tō Runga Kūwaha ki te whare o te kīngi, ā, whakanohoia ana te kīngi ki te torōna o te kīngitanga. 21 Heoi, koa tonu te iwi katoa o te whenua, ā, mārire noa iho te pā; ā, patua ana e rātou a Atāria ki te hoari.

1 *2 Kung 11:4f. I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.

2 Dessa reste sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem, 3 *2 Sam 7:12f, 2 Krön 21:7. slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: "Kungens son ska nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner. 4 Detta är vad ni ska göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, ska stå på vakt vid trösklarna. 5 En tredjedel ska vara vid kungapalatset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket ska vara på förgårdarna till Herrens hus. 6 Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna ska gå in i Herrens hus. De får gå in, för de är heliga. Men allt det övriga folket ska hålla vad Herren har befallt dem att hålla. 7 Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset ska han dödas. Ni ska följa kungen, både när han går in och går ut."

8 Leviterna och hela Juda gjorde allt som prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring. 9 Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. 10 Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. 11 *5 Mos 17:18f, 1 Sam 10:24, 1 Kung 1:25, 39. Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet*23:11vittnesbördetBokrulle med antingen Guds bud (5 Mos 17:18f) eller kungadömets regler (1 Sam 10:25). Annan översättning: "regalierna" (kungliga smycken). och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve kungen!"

12 När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket. 13 *4 Mos 10:10, 2 Kung 23:3, 1 Krön 25:1f. Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"

14 Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: "För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus. 15 Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungapalatset dödade de henne där.

16 Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. 17 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. 18 *3 Mos 1:3f, 1 Krön 23:27f, 24:3f. Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter. 19 Och han ställde dörrvakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle komma in. 20 Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungapalatset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen.

21 Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.