1 Nā, ka mahia e Hōhia te Kapenga ki Hiruhārama hei mea ki a Ihowā; patua ana e rātou te Kapenga i te tekau mā whā o te marama tuatahi. 2 I whakatūria anō e ia ngā tohunga ki tā rātou mahi, i whakatenatena anō i a rātou ki ngā mahi o te whare o Ihowā. 3 Ā, i mea ia ki ngā Rīwaiti, ki ngā kaiwhakaako o Īharaira katoa, arā ki te hunga i tapu ki a Ihowā: "Whakatakotoria te āka tapu ki te whare i hangā e Horomona tama a Rāwiri, kīngi o Īharaira; ā, kore ake e tau he pīkaunga ki runga ki ō koutou pokohiwi; me mahi koutou āianei ki a Ihowā, ki tō koutou Atua, ki tāna iwi anō, ki a Īharaira. 4 Kia āta rite koutou, tēnei whare, tēnei whare o ō koutou mātua, i ō koutou wehenga, kia rite ki te mea i tuhituhia e Rāwiri kīngi o Īharaira, ki te mea anō i tuhituhia e tāna tama, e Horomona.

5 "Me tū hoki ki te wāhi tapu; kia rite anō ngā wehenga o ngā whare o ngā mātua o ō koutou tuākana, tēina, o ngā tama a te iwi, ā, mā tēnei, mā tēnei, he wehenga o tētahi o ngā whare mātua o ngā Rīwaiti. 6 Ka patu ai i te Kapenga, ka whakatapu ai i a koutou, ka whakapai anō i ō koutou tuākana, tēina, kia rite ai tā rātou mahi ki tā Ihowā kupu, i kōrerotia rā e Mohi."

7 I hōmai anō e Hōhia ki ngā tama a te iwi ētahi reme, ētahi kūao koati i te kāhui, ēnei katoa mō ngā Kapenga, hei mea mā te hunga katoa i reira, e toru tekau mano te maha, e toru mano ngā pūru; nō ngā taonga ēnei a te kīngi.

8 I hōmai anō e āna rangatira, he mea tāpae noa ki te iwi, ki ngā tohunga, ki ngā Rīwaiti. I hōmai e Hirikia, e Hakaraia, e Tehiere, arā e ngā rangatira o te whare o te Atua ki ngā tohunga ētahi kararehe hei mea Kapenga, e rua mano e ono rau, he pūru hoki e toru rau. 9 Nā, ko ōna tēina, ko Konania, ko Hemaia, ko Netanēre, me ngā rangatira o ngā Rīwaiti, me Hahapia, rātou ko Teiere, ko Iotāpara, hōmai ana e rātou ki ngā Rīwaiti hei mea Kapenga, e rima mano o ētahi kararehe anō, e rima rau ngā pūru.

10 Heoi, kua rite ngā mea mō te mahi, ā, kua tū ngā tohunga ki ō rātou tūranga, me ngā Rīwaiti, tēnei wehenga, tēnei wehenga o rātou, ko tā te kīngi hoki i whakahau ai. 11 Nā, ka patua te Kapenga, tāuhiuhia ana e ngā tohunga te toto i hōmai nei ki ō rātou ringa, ā, nā ngā Rīwaiti i tīhore. 12 I wehea hoki e rātou ngā tahunga tinana, hei hoatu ki ngā wehenga o ngā whare o ngā mātua o te iwi, hei whakahere ki a Ihowā, kia rite ai ki te mea i tuhituhia ki te Pukapuka a Mohi. Pēnā ana anō rātou ki ngā kau. 13 Ā, tunua ana e rātou te Kapenga ki te ahi, rite tonu tā rātou ki te tikanga. Ko ērā atu mea tapu ia i kōhuatia ki te kōhua, ki te pāta, ki te hōpane, ā, hohoro tonu te tuwha mā te iwi katoa. 14 Ā muri iho ka takā mā rātou ake ko ngā tohunga; i te mahi tonu hoki ngā tohunga, ngā tama a Ārona, i te whakaeke i ngā tahunga tinana, i te ngako ā pō noa; nō reira ko ngā Rīwaiti hei taka mā rātou ko ngā tohunga, ko ngā tama a Ārona.

15 Nā, ko ngā kaiwaiata, ko ngā tama a Āhapa i tō rātou nā tūranga, ko tā Rāwiri hoki ia i whakahau ai, rātou ko Āhapa, ko Hēmana, ko Ierutunu matakite a te kīngi. Nā, ko ngā kaitiaki kūwaha i tēnei kūwaha, i tēnei kūwaha rātou; kāhore he tikanga kia mahue tā rātou mahi, ko ō rātou tuākana hoki, ko ngā Rīwaiti, hei taka mā rātou.

16 Heoi, oti ake te mahi katoa ki a Ihowā i taua rā anō, arā te mahi i te Kapenga, me te whakaeke anō i ngā tahunga tinana ki runga ki te āta a Ihowā, ko tā Kīngi Hōhia hoki i whakahau ai. 17 Nā, i mahia i taua wā e ngā tama a Īharaira i kitea ki reira te Kapenga me te Hākari Taro Rēwenakore, e whitu rā. 18 Kāhore hoki he Kapenga hei rite mō tērā i mahia i roto i a Īharaira, nō ngā rā anō o Hamuera poropiti; kāhore hoki he Kapenga i mahia e ngā kīngi katoa o Īharaira hei rite mō tā Hōhia i mahi ai, rātou ko ngā tohunga, ko ngā Rīwaiti, ko Hūrā katoa, me te hunga o Īharaira i reira, me ngā tāngata anō o Hiruhārama. 19 Nō te tekau mā waru o ngā tau o te kīngitanga o Hōhia i mahia ai tēnei Kapenga.

20 I muri i tēnei katoa, i te mea ka oti i a Hōhia te temepara te whakapai ka haere a Neko kīngi o Īhipa ki te tatau ki Karakemihi ki te taha o Uparati, ā, puta ana a Hōhia ki te tū i a ia. 21 Otiia ka tono tāngata mai tērā ki a ia, hei mea, "Ko te aha tā tāua, e te kīngi o Hūrā? Ehara tāku ināianei i te mea ki a koe; engari ki te whare whawhaitia nei e ahau; kua mea hoki te Atua ki ahau kia hohoro tāku. Kei pokanoa koe ki tā te Atua; kei ahau hoki ia, kei whakangaro ia i a koe."

22 Kīhai ia te mata o Hōhia i tahuri atu i a ia. Whakaahua kē ana ia i a ia, he mea kia whawhai rāua; kīhai anō i rongo ki ngā kupu a Neko, nō te māngai o te Atua; ā, haere ana ki te whawhai ki te raorao i Mekiro.

23 Nā, ka kōpere ngā kaikōpere ki a Kīngi Hōhia. Ā, ka mea te kīngi ki āna tāngata, "Kawea atu ahau; he nui rawa hoki tōku tūnga." 24 Nā, ka tangohia ia e āna tāngata i te hāriata, ā, utaina ana ki te tuarua o ana hāriata, kawea atu ana ki Hiruhārama, ā, mate iho ia. Nā, tanumia ana ia ki ngā urupā o ōna mātua. Ā, tangihia ana a Hōhia e Hūrā katoa, e Hiruhārama.

25 Ā, i waiatatia anō e Heremaia he apakura mō Hōhia; i kōrerotia anō a Hōhia e ngā kaiwaiata, e ngā tāne, e ngā wāhine, i ā rātou apakura, ā taea noatia tēnei rā; ā, waiho iho e rātou hei tikanga mā Īharaira. Nanā, kei roto nā i ngā Waiata Tangi.

26 Nā, ko ērā atu meatanga a Hōhia, me āna mahi atawhai, rite tonu ki ngā mea i tuhituhia ki te Ture a Ihowā, 27 ko āna meatanga ō mua, ō muri, nanā, kei te tuhituhi i te pukapuka o ngā kīngi o Īharaira, o Hūrā.

1 *2 Mos 12:6, 2 Kung 23:21f, 2 Krön 30:1f. Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden. 2 Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens hus. 3 *4 Mos 7:9. Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den ska inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren er Gud och hans folk Israel. 4 Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, så som Israels kung David och hans son Salomo har föreskrivit. 5 Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders familjer i hela folket, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp. 6 Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens ord genom Mose."

7 *2 Krön 30:24. Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom. 8 Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer. 9 Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur. 10 På så sätt blev det ordnat för gudstjänsten.

Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11 *2 Krön 29:22, 34, 30:16. De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen. 12 *3 Mos 3:14f. Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med tjurarna. 13 *2 Mos 12:8f. Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket. 14 Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner. 15 *1 Krön 25:1f. Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem.

16 Så blev den dagen allt ordnat för Herrens tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt. 17 *2 Krön 30:21. De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. 18 *2 Kung 23:21, 2 Krön 30:26. En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. 19 I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid.

20 *2 Kung 23:29f. Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Neko*35:20Egyptens kung NekoNeko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (2 Kung 20:12 med not). upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.

21 Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud, som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig."

22 Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.*35:22MegiddopassetDet talas i Upp 16:16 om en framtida drabbning här vid "Harmagedon".23 *1 Kung 22:34, 2 Krön 18:33. Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sade till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad."

24 *Sak 12:11f. Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.

25 *2 Sam 1:17. Och Jeremia sjöng en sorgesång*35:25Jeremia sjöng en sorgesångSenare skrev Jeremia också Klagovisorna (jfr Klag 4:20). Sorgen över Josia, den siste rättfärdige kungen, var ett starkt minne även hundra år senare (Sak 12:11). över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Sorgesångerna".

26 Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens lag, 27 och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.