1 Nāwai ā, nō te ūnga o te kīngitanga o Rehopoama, ā, ka whai kaha ia, whakarērea ake e ia te ture a Ihowā, e rātou ko Īharaira katoa. 2 Nā, i te rima o ngā tau o Kīngi Rehopoama ka haere mai a Hīhāka kīngi o Īhipa ki Hiruhārama, kua whakakeke nei hoki rātou ki a Ihowā, 3 me ngā hāriata tekau mā rua rau, me ngā hōia eke hōiho e ono tekau mano. Kāhore hoki he tauanga o te hunga i haere tahi mai i a ia i Īhipa; ko ngā Rūpimi, ko ngā Hukīmi, ko ngā Etiopiana. 4 Nā, kua riro i a ia ngā pā taiepa o Hūrā, ā, ka tae ki Hiruhārama.

5 Kātahi a Hemaia poropiti ka haere mai ki a Rehopoama, ki ngā rangatira o Hūrā i huihui nei ki Hiruhārama i te wehi i a Hīhāka, ā, ka mea ki a rātou, "Ko te kupu tēnei a Ihowā, ‘Kua whakarērea ahau e koutou, nō reira kua waiho atu koutou e ahau ki te ringa o Hīhāka.’ "

6 Kātahi ka whakaiti ngā rangatira o Īharaira me te kīngi i a rātou, ka mea, "He tika a Ihowā."

7 Ā, nō te kitenga o Ihowā kua whakaiti rātou i a rātou, ka puta te kupu a Ihowā ki a Hemaia; i mea ia, "Kua whakaiti rātou i a rātou; e kore rātou e hunā e ahau; engari ka hoatu e ahau ki a rātou he oranga, he mea iti nei; e kore hoki tōku riri e tāhoroa ki runga ki Hiruhārama e te ringa o Hīhāka. 8 Otiia ka meinga rātou hei pononga māna; kia mōhio ai rātou ki tāku mahi, ki te mahi anō a ngā kīngitanga o ngā whenua."

9 Heoi, haere ana mai a Hīhāka kīngi o Īhipa ki Hiruhārama, tangohia ana e ia ngā taonga o te whare o Ihowā, me ngā taonga o te whare o te kīngi. Riro katoa ana i a ia; tangohia ana anō e ia ngā pukupuku kōura i hangā nei e Horomona. 10 Nā, ka hangā e Kīngi Rehopoama ētahi pukupuku parāhi hei whakakapi mō ērā, ā, tukua ana e ia ki te ringa o te rangatira o ngā kaitiaki, i tiaki nei i te tatau o te whare o te kīngi. 11 Nā, i te wā i haere ai te kīngi ki te whare o Ihowā, ka haere ngā kaitiaki ki te tiki, ā, whakahokia ana e rātou ki te whare o ngā kaitiaki.

12 Nā, i a ia ka whakaiti i a ia, ka tahuri atu te riri o Ihowā i a ia, kia kaua ia e whakangaromia rawatia e ia; he pai hoki ngā mea i kitea ki a Hūrā.

13 Heoi, kua ū a Kīngi Rehopoama ki Hiruhārama hei kīngi. E whā tekau mā tahi hoki ngā tau o Rehopoama i a ia ka meinga hei kīngi, ā, kotahi tekau mā whitu ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama, ki te pā i whiriwhiria e Ihowā i roto i ngā iwi katoa o Īharaira hei waihotanga iho mō tōna ingoa. Ā, ko te ingoa o tōna whaea ko Naama, he Āmoni. 14 He kino tāna mahi; kīhai hoki i whakatikaia e ia tōna ngākau ki te rapu i a Ihowā.

15 Nā, ko ngā meatanga a Rehopoama, ō mua, ō muri, kāhore ianei i tuhituhia ki te pukapuka a Hemaia poropiti, ki tā Iro matakite anō, kei reira nei ngā kōrero whakapapa? Nā, he whawhai tā Rehopoama rāua ko Ieropoama ki a rāua i ngā rā katoa. 16 Nā, kua moe a Rehopoama ki ōna mātua, ā, tanumia iho ki te pā o Rāwiri; ā, ko Apia, ko tāna tama, te kīngi i muri i a ia.

1 *2 Krön 11:17, 26:16. När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel. 2 *1 Kung 11:40, 14:22f. Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Egyptens kung Shishak*12:2ShishakPå egyptiska Sheshonk I (ca 945-922 f Kr), en libyskättad farao som härjade Israel och Syrien år 925 f Kr. I en inskription i Karnaktemplet räknar han upp mer än 150 besegrade städer. upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3 Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer*12:2suckeerTroligen ett libyskt folk som egyptierna kallade tjukten. och nubier. 4 *2 Krön 11:5f. Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.

5 *2 Krön 11:2. Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: "Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand." 6 Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: "Herren är rättfärdig."

7 *2 Kung 22:19, 2 Krön 34:27. När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sade: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8 *5 Mos 28:48f, Jer 2:19. Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen."

9 *1 Kung 10:16f, 14:25f, 2 Krön 9:15f. Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna*12:9tog skatternaShishak skänkte enligt en inskription 200 ton silver och guld till sina tempel. i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10 I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11 Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.

12 *2 Krön 19:3. Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.

13 *2 Mos 20:24, 1 Kung 14:21f, 2 Krön 6:6. Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år*12:13Rehabeam … sjutton årCa 930-913 f Kr. Se även 2 Krön 12. i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14 Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.

15 *1 Kung 14:29f, 15:6. Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.

16 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.