1 I muri i ēnei mea, i te mea ka āta takoto, ka haere mai a Henakeripi kīngi o Ahiria, tae tonu mai ki Hūrā, whakapaea ana e ia ngā pā taiepa; i mea hoki ia kia riro atu i a ia. 2 Ā, nō te kitenga o Hetekia kua tae mai a Henakeripi, e anga ana hoki ki te whawhai ki Hiruhārama, 3 ka whakatakoto whakaaro ki āna rangatira, ki āna mārohirohi, kia purua ngā wai o ngā puna i waho o te pā; ā, ko rātou ōna hoa mahi. 4 Heoi, nui atu te iwi i huihui mai, ā, purua ana e rātou ngā puna katoa, me te awa e rere ana i waenganui o te whenua; i kī hoki rātou, "He aha kia haere mai ngā kīngi o Ahiria, kia nui te wai e kitea e rātou?" 5 Nā, ka whakapakari ia, ā, hangā ana e ia te taiepa katoa i pakaru, ā, eke noa ki ngā pourewa; me tētahi atu taiepa anō i waho, i whakakahangia anō e ia a Miro i te pā o Rāwiri; ā, he tini ngā pere me ngā whakangungu rākau i hangā e ia.

6 I whakaritea anō e ia he rangatira whawhai mō te iwi; ā, ka huihui i a rātou ki a ia ki te wāhi whānui i te kūwaha o te pā. Nā, ka kōrero whakamārie ia ki a rātou, ka mea, 7 "Kia kaha, kia māia, kaua e wehi, kaua e pāwera ki te kīngi o Ahiria, ki tāna ope katoa; hira ake hoki tō tātou i tōna. 8 Ko tōna he ringa kikokiko; ko tō tātou ia, ko Ihowā, ko tō tātou Atua hei āwhina mō tātou, hei whawhai i tā tātou whawhai." Nā, okioki tonu te iwi ki ngā kupu a Hetekia kīngi o Hūrā.

9 I muri i tēnei ka ungā mai āna tāngata e Henakeripi kīngi o Ahiria ki Hiruhārama; ko ia hoki i te whakapae i Rakihi, ā, ko tōna kīngitanga katoa i a ia; hei mea ki a Hetekia kīngi o Hūrā, ki a Hūrā katoa anō i Hiruhārama:

10 "Ko te kupu tēnei a Henakeripi kīngi o Ahiria: E whakawhirinaki ana koutou ki te aha, i a koutou e whakapaea nā i Hiruhārama? 11 He teka ianei he whakapati tā Hetekia i a koutou, he mea kia tukua ai koutou ki te mate i te kore kai, i te kore wai, i a ia e kī rā, ‘Tērā tātou e whakaorangia e Ihowā, e tō tātou Atua i te ringa o te kīngi o Ahiria’? 12 He teka ianei nā taua Hetekia nei i whakakore ōna wāhi tiketike, me āna āta, ā, kī ana ia ki a Hūrā, ki Hiruhārama, mea ana, ‘Hei mua i te āta kotahi koutou koropiko ai, ki runga anō i tēnei koutou tahu ai i te whakakakara’?

13 "Kāhore rānei koutou e mōhio ki ngā mea i mea ai ahau me ōku mātua ki ngā iwi katoa o ngā whenua nei? I taea rānei e ngā atua o ngā iwi o aua whenua te whakaora tō rātou whenua i tōku ringa? 14 Ko wai o ngā atua o ēnei iwi i hunā nei e ōku mātua i kaha ki te whakaora i tāna iwi i roto i tōku ringa, e kaha ai tō koutou Atua ki te whakaora i a koutou i roto i tōku ringa? 15 Nā, kei tinihangatia koutou e Hetekia, kei whakapati hoki ia i a koutou, kei pērā me tāna nā. Kaua hoki e whakapono ki a ia; nō te mea kīhai i kaha te atua o tētahi iwi, o tētahi kīngitanga rānei ki te whakaora i tāna iwi i roto i tōku ringa, i te ringa anō o ōku mātua. E kore rawa tō koutou Atua e whakaora i a koutou i roto i tōku ringa!"

16 Tērā atu anō tā āna tāngata i kōrero kino ai mō te Atua, mō Ihowā, mō tāna tangata anō, mō Hetekia. 17 I tuhituhia anō e ia ētahi pukapuka hei whākorekore mō Ihowā, mō te Atua o Īharaira, hei kōrero kino mōna; i kī ia, "Kīhai nei ngā atua o ngā iwi o ngā whenua i kaha ki te whakaora i ō rātou iwi i roto i tōku ringa, e kore anō hoki te Atua o Hetekia e whakaora i tāna iwi i roto i tōku ringa." 18 Nā, nui atu tā rātou karanga i te reo Hūrai ki te iwi o Hiruhārama i runga i te taiepa hei whakawehi i a rātou, hei whakararuraru i a rātou, he mea kia riro ai i a rātou te pā. 19 Nā, ko tā rātou kōrero mō te Atua o Hiruhārama, rite tonu ki tā rātou mō ngā atua o ngā iwi o te whenua, mō ngā mahi a te ringa tangata.

20 Nā, kei te īnoi, kei te karanga ki te rangi a Kīngi Hetekia rāua ko te poropiti, ko Ihāia tama a Āmoho, mō tēnei mea. 21 Nā, ko te tukunga mai a Ihowā i te anahera, hautopea atu ana e ia ngā toa mārohirohi katoa rātou ko ngā rangatira, ko ngā tāngata nunui, i te puni o te kīngi o Ahiria. Heoi, hoki ana ia ki tōna whenua; whakamā ana tōna mata. Haere ana ia ki te whare o tōna atua, nā, patua iho ia i reira ki te hoari e te hunga i puta i ōna whēkau.

22 Heoi, whakaorangia ake a Hetekia me ngā tāngata o Hiruhārama e Ihowā i te ringa o Henakeripi kīngi o Ahiria, i te ringa anō o ērā katoa, ā, ārahina ana rātou e ia i tētahi taha, i tētahi taha. 23 Ā, he tokomaha ki te kawe i te hākari ki a Ihowā, ki Hiruhārama, i ngā mea utu nui anō ki a Hetekia kīngi o Hūrā. Nā, kake tonu ake ia i reira i te tirohanga a ngā iwi katoa.

24 I aua rā ka mate a Hetekia, whano marere. Nā, ko tāna īnoinga ki a Ihowā, ka kōrero tērā ki a ia, ka hōmai anō i te tohu ki a ia. 25 Otiia kīhai i rite ki te atawhainga ki a ia tā Hetekia utu. I whakakake hoki tōna ngākau; nā, kua takoto he riri mōna, mō Hūrā, mō Hiruhārama. 26 Otiia i whakaiti a Hetekia i a ia, mō tōna ngākau i whakakake rā, a ia, me ngā tāngata anō o Hiruhārama, ā, kīhai te riri o Ihowā i puta ki a rātou i ngā rā o Hetekia.

27 Nā, nui atu te taonga me te korōria i a Hetekia; ā, hangā ana e ia he toa taonga mō te hiriwa, mō te kōura, mō ngā kōhatu utu nui, mō ngā mea kakara, mō ngā whakangungu rākau, mō ngā mea katoa e matenuitia ana; 28 he toa anō mō ngā hua o te wīti, o te wāina, o te hinu, me ngā tūnga mō ia kararehe, mō ia kararehe, me ngā taiepa mō ngā kāhui hipi. 29 I hangā anō e ia ētahi pā mōna, ā, he tini anō ngā kāhui hipi, kau hoki; nui atu hoki te taonga i hōmai e te Atua ki a ia.

30 Nā, taua Hetekia anō i puru tō runga putanga o te wai o Kihona; whakatikaia tonutia iho e ia ki te taha ki te hauāuru o te pā o Rāwiri. Oti pai ana hoki i a Hetekia āna mahi katoa. 31 I ngā karere ia a ngā rangatira o Papurōna i unga mai nei ki a ia ki te ui ki te merekara i puta ki te whenua, i mahue ia i te Atua, kia whakamātauria ai ia, kia mōhiotia ai ngā mea katoa i tōna ngākau.

32 Nā, ko ērā atu meatanga a Hetekia, me āna mahi atawhai, nanā, kua oti te tuhituhi ki te kite a Ihāia poropiti tama a Āmoho, ki te pukapuka o ngā kīngi o Hūrā, o Īharaira. 33 Nā, kua moe a Hetekia ki ōna mātua, ā, tanumia iho ki tō runga rawa o ngā urupā o ngā tama a Rāwiri; ā, i tōna matenga ka whakakorōriatia ia e Hūrā katoa, rātou ko ngā tāngata o Hiruhārama. Ā, ko tāna tama, ko Mānahi, te kīngi i muri i a ia.

1 *2 Kung 18:13f, Jes 36:1f. Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib*32:1SanheribKrigarkung och imperiebyggare som regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även 2 Kung 18-19 och Jes 36-37., kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

2 När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, 3 rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. 4 Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: "Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"

5 *1 Kung 9:24, 2 Krön 25:23. Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut*32:5en annan mur längre utJerusalems befolkning ökade under Hiskias tid, inte minst på grund av flyktingar efter nordrikets fall. Jfr Jes 22:9f., befäste Millo*32:5MilloBetyder "fyllning", troligen en terrass i Davids stad som gav stöd under borgen. i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. 6 Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: 7 *2 Kung 6:16, 1 Krön 22:13, 1 Joh 4:4. "Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. 8 *2 Krön 20:17, Jer 17:5, 7, Ps 20:8. Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

9 Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish*32:9LakishStor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar., sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: 10 "Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. 12 *2 Krön 31:1. Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? 13 *2 Kung 18:33f, 19:12. Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!"

16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand."

18 *Jes 36:11f. Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska*32:18judiskaHebreiska, till skillnad från den internationella arameiskan (2 Kung 18:26). för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 *Ps 115:4. Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

20 *2 Kung 19:4, 15f. Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 *2 Kung 19:35f, Jes 37:36f. Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land*32:21vände tillbaka till sitt landJfr Sanheribs egen version i not till 2 Kung 19:36.. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen*32:21nerhuggenSanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare. Se 2 Kung 19:37. med svärd av sina egna söner.

22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

24 *2 Kung 20:1f, Jes 38:1f, Ps 30:3. Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk*32:24dödssjukTroligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 *Jer 26:19. Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 *Jes 22:9. Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt*32:30ledde vattnet neråtHiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f., väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 *5 Mos 8:2, 13:3, 2 Kung 20:12f, Jes 39:1f. Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

32 *2 Kung 20:20. Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amos sons, syner*32:32Profeten Jesajas, Amos sons, synerKanske Jesajaboken (se Jes 36-38).", i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.