1 Kātahi te iwi katoa o Hūrā ka mau ki a Utia, kotahi tekau mā ono nei ōna tau, ā, meinga ana hei kīngi i muri i tōna pāpā, i a Amatia. 2 Nā, tēnei i hanga Eroto, ā, whakahokia ana ki a Hūrā, i muri i te moenga o te kīngi ki ōna mātua.

3 Kotahi tekau mā ono ngā tau o Utia i tōna kīngitanga, ā, e rima tekau mā rua ōna tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama; ā, ko te ingoa o tōna whaea, ko Iekoria, nō Hiruhārama. 4 I tika tāna mahi ki te titiro a Ihowā, i rite ki ngā mea katoa i mea ai tōna pāpā, a Amatia. 5 I rapua e ia tā te Atua i ngā rā o Hakaraia, he tangata mōhio tērā i ngā whakakitenga mai a te Atua. Nā, i ngā rā i rapua ai e ia tā Ihowā, ka meinga ia e te Atua kia kake.

6 I haere anō ia ki te whawhai ki ngā Pirihitini, ā, wāwāhia ana e ia te taiepa o Kāta, me te taiepa o Iapane, me te taiepa o Aharoro; ā, hangā ana e ia ētahi pā ki te whenua o Aharoro, ki roto hoki i ngā Pirihitini. 7 Ā, i āwhinatia ia e te Atua i te whawhai ki ngā Pirihitini, ki ngā Ārapi i noho ki Kurupaara, rātou ko ngā Meunimi. 8 Ā, hōmai ana e ngā Āmoni he hākari ki a Utia; pakū ana hoki tōna ingoa ā tae noa ki te tomokanga ki Īhipa; nā, ka nui atu tōna kaha.

9 I hangā anō e Utia ētahi pourewa ki Hiruhārama, ki te Kūwaha i te Kokonga, ki te Kūwaha i te Raorao, ki te koki o te taiepa, hangā ana e ia kia kaha. 10 I hangā anō e ia ētahi pourewa ki te koraha, ā, keria ana ētahi poka wai, he maha, he tini hoki āna kararehe; i te raorao anō, ā, i te mānia. Ā, he kaimahi whenua āna, he kaimahi wāina i ngā maunga, i ngā māra whai hua hoki; he tangata ahu whenua hoki ia.

11 He ope anō tā Utia, he hunga whawhai; i haere ā-rōpū ki te whawhai; ko te tokomaha, kei tō rātou tauanga e Teiere kaituhituhi rāua ko te kaiwhakahaere, ko Maaheia. Ko te kaiārahi, ko Hanania, ko tētahi o ngā rangatira a te kīngi. 12 Ko te tokomaha katoa o ngā upoko o ngā whare o ngā mātua o ngā toa mārohirohi, e rua mano e ono rau. 13 Nā, ko te ope hei ārahi mā rātou, he mea i rākaia, e toru rau e whitu mano e rima rau, he hunga i kaha rawa tā rātou whawhai, hei tuarā mō te kīngi ki te hoariri. 14 Kua pae noa ake i a Utia he whakangungu rākau mō rātou puta noa i te ope, te tao, he pōtae, he pukupuku, he kōpere, he kōtaha piu kōhatu. 15 I hangā anō e ia ētahi mea ki Hiruhārama, he mea whakaaro nā ngā tāngata mōhio, hei uta ki runga i ngā pourewa, i ngā pou koki, hei kōpere i ngā pere, i ngā kōhatu nunui hoki. Ā, pakū ana tōna ingoa ki tawhiti; he hanga whakamīharo hoki tōna āwhinatanga ā kaha noa ake ia.

16 Otiia i a ia ka kaha nei, ka whakakake tōna ngākau, ka mahi i te kino, ā, takahia ana e ia tā Ihowā, tā tōna Atua; i tomo hoki ia ki te temepara o Ihowā, ki te tahu whakakakara ki runga ki te āta whakakakara. 17 Nā, ka haere atu i muri i a ia a Atāria tohunga, rātou ko ētahi tohunga o Ihowā, e waru tekau, he hunga māia. 18 Nā, ka tūria atu e rātou a Utia, te kīngi, ā, ka mea rātou ki a ia, "E kore e tika māu, e Utia, te tahu whakakakara ki a Ihowā; engari mā ngā tohunga, mā ngā tama a Ārona, i whakatapua nei hei tahu whakakakara. Haere atu i te wāhi tapu; kua hē hoki koe; ehara hoki i te mea e whai korōria ai koe i te Atua, i a Ihowā."

19 Kātahi ka riri a Utia; i tōna ringa anō he tahu kakara hei tahu whakakakara; ā, i a ia e riri ana ki ngā tohunga, ka puta ake te repera i tōna rae i te aroaro o ngā tohunga i roto i te whare o Ihowā, i te taha o te āta tahu whakakakara. 20 Ā, ko te tahuritanga o te tino tohunga, o Atāria, rātou ko ngā tohunga katoa ki a ia, nanā, he repera tērā kei tōna rae, peia ana ia e rātou i reira. Ko ia anō i hohoro te haere, nō te mea kua pākia ia e Ihowā.

21 Nā, he repera a Utia te kīngi ā taea noatia te rā i mate ai, ā, noho ana i te whare motuhake, he repera hoki, he mea momotu atu hoki i te whare o Ihowā; ā, ko tāna tama ko Iotama, te rangatira mō te whare o te kīngi, hei kaiwhakarite mō te iwi o te whenua.

22 Nā, ko ērā atu meatanga a Utia, ō mua, ō muri, kua oti te tuhituhi e Ihāia poropiti tama a Āmoho. 23 Heoi, kua moe a Utia ki ōna mātua, ā, tanumia iho ki ōna mātua ki te māra i tō ngā kīngi tanumanga; i mea hoki rātou, "He repera ia." Ā, ko tāna tama, ko Iotama, te kīngi i muri i a ia.

1 *2 Kung 14:21f. Allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe. 2 Det var han som byggde upp Elot*26:2ElotEilat, hamnstaden vid Akabaviken. och han lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

3 *2 Kung 15:2f. Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år*26:3Ussia … femtiotvå årCa 792-740 f Kr, fram till 767 f Kr samregent med sin far Amasja. Ussia betyder "Herren är min styrka". Han kallades också Asarja ("Herren hjälper"), se 2 Kung 15. Två sigill från hans tjänare Abia och Shubnaja finns bevarade. Under hans tid drabbades landet av en svår jordbävning (Sak 14:5), och i hans dödsår blev Jesaja kallad att profetera (vers 22, Jes 6). i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4 *2 Krön 25:2. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort. 5 Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner.*26:5förstå Guds synerAndra handskrifter: "frukta Gud". Så länge han sökte Herren lät Gud det gå väl för honom. 6 Han drog ut i strid mot filisteerna och bröt ner Gats, Jabnes och Ashdods murar, och han byggde städer i Ashdods område, i filisteernas land. 7 Och Gud hjälpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot meuniterna. 8 Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.

9 *2 Krön 25:23, Neh 3:19, 24. Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. 10 Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, eftersom han älskade jordbruk.

11 Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. 12 Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600. 13 Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. 14 Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar.

15 I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.

16 Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren sin Gud genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.

17 *1 Krön 6:10. Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män. 18 *2 Mos 30:7f, 4 Mos 18:7f. Dessa steg fram mot kung Ussia och sade till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna*26:18rökelse … tillhör prästernaSe 3 Mos 10, 4 Mos 16:16f., Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och det ska inte ge dig ära från Herren Gud."

19 Då blev Ussia ursinnig där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna slog spetälska ut på hans panna inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret. 20 Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så.

21 *2 Kung 15:5f. Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.

22 Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amos son, skrivit ner. 23 Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom*26:23begravde honomEn senare platta har hittats i Jerusalem med orden: "Hit fördes Juda kung Ussias ben. Får inte öppnas." hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.