1 Nā, ka tono tāngata a Hetekia ki a Īharaira katoa rāua ko Hūrā; i tuhituhia anō e ia he pukapuka ki a Ēparaima rāua ko Mānahi kia haere mai ki te whare o Ihowā ki Hiruhārama, ki te mahi i te Kapenga a Ihowā, a te Atua o Īharaira. 2 Kua oti hoki te whakaaro te whakatakoto e te kīngi, rātou ko āna rangatira, ko te whakaminenga katoa i Hiruhārama, kia mahia te Kapenga i te rua o ngā marama. 3 Kīhai hoki i āhei te mahi i taua wā, nō te mea kīanō i āta rite te tokomaha o ngā tohunga i whakatapua; kīanō hoki te iwi i huihui ki Hiruhārama. 4 Ā, tika tonu taua mea ki te titiro a te kīngi, ki te titiro anō a te whakaminenga katoa. 5 Heoi, ka whakatakotoria te kōrero kia karangatia nuitia puta noa i a Īharaira i Peerehepa atu ā tae noa ki Rāna, kia haere mai ki te mahi i te Kapenga a Ihowā, a te Atua o Īharaira ki Hiruhārama; kīhai anō hoki i mahia pērātia e te nui tāngata me te mea i tuhituhia.

6 Heoi, haere ana ngā kaikawe i ngā pukapuka a te kīngi rātou ko āna rangatira puta noa i a Īharaira rāua ko Hūrā, pērā ana me tā te kīngi i whakahau ai; hei kī atu:

"E ngā tama a Īharaira, hoki mai ki a Ihowā ki te Atua o Āperahama, o Īhaka, o Īharaira, ā, ka hoki mai ia ki ngā mōrehu o koutou i mawhiti nei i te ringa o ngā kīngi o Ahiria. 7 Kei rite hoki ki ō koutou mātua, ki ō koutou tuākana, tēina, i hē nei ki a Ihowā, ki te Atua o ō rātou mātua; nā, tukua ana rātou e ia ki te whakangaro; koia anō tēnā ka kitea nā e koutou. 8 Nā, kaua e whakapakeketia ō koutou kakī, kei rite ki ō koutou mātua; engari e tuku i a koutou ki a Ihowā, ka tomo ki tōna wāhi tapu i whakatapua nei e ia mō ake tonu atu; e mahi ki a Ihowā, ki tō koutou Atua, ā, ka tahuri atu i a koutou tōna riri e mura nei. 9 Ki te tahuri hoki koutou ki a Ihowā, ka tohungia ō koutou tuākana, tēina, me ā koutou tamariki e ngā tāngata nāna rātou i whakarau, ā, ka hoki mai rātou ki tēnei whenua; he atawhai hoki, he mahi tohu tā Ihowā, tā tō koutou Atua; e kore hoki tōna mata e tahuri kē i a koutou, ki te hoki koutou ki a ia."

10 Heoi, haere ana ngā kaikawe pukapuka i tēnei pā ki tēnei pā puta noa i te whenua o Ēparaima, o Mānahi, ā tae noa ki Hepurona. Otiia kataina iho rātou, tāwaia iho. 11 I whakaiti ia ētahi tāngata o Āhera, o Mānahi, o Hepurona, i a rātou, ā, haere ana ki Hiruhārama. 12 I runga anō hoki i a Hūrā te ringa o te Atua hei hōmai i te ngākau kotahi ki a rātou, e mahi ai rātou i tā te kīngi rātou ko ngā rangatira i whakahau ai, arā i tā Ihowā i kī ai.

13 Nā, he nui te iwi i huihui ki Hiruhārama ki te mahi i te Hākari o te Taro Rēwenakore i te rua o ngā marama, nui atu te whakaminenga. 14 Nā, whakatika ana rātou, kei te tango i ngā āta i Hiruhārama, kei te tango anō i ngā āta tahu whakakakara, ā, makā ana ki te awa ki Kitirono.

15 Kātahi ka patua te Kapenga i te tekau mā whā o te rua o ngā marama. Ā, i whakamā ngā tohunga rātou ko ngā Rīwaiti, ā, whakatapua ana rātou e rātou anō, kawea ana e rātou he tahunga tinana ki te whare o Ihowā. 16 Ā, tū ana rātou i tō rātou tūranga, i te wāhi i whakaritea mō rātou, pērā ana me tā te ture a Mohi, ā, tā te Atua tangata; ko ngā tohunga hei tāuhi i ngā toto, ko ngā Rīwaiti hei hōmai. 17 He tokomaha hoki i roto i te whakaminenga kīhai nei i whakatapu i a rātou; heoi ko ngā Rīwaiti hei patu i ngā Kapenga mā te hunga katoa kīhai i purea, hei whakatapu i a rātou ki a Ihowā. 18 He tokomaha hoki o te iwi, arā he tokomaha nō Ēparaima, nō Mānahi, nō Ihākara, nō Hepurona, kīhai i pure i a rātou, heoi kai ana rātou i te Kapenga he mea kīhai i rite ki tā te tuhituhi. Otiia i īnoi a Hetekia mō rātou, i mea, "Mā Ihowā, mā te Mea pai e muru te hē o ngā tāngata katoa, 19 e whakapai ana i ō rātou ngākau ki te rapu i te Atua, i a Ihowā, i te Atua o ō rātou mātua, ko tō rātou purenga ia kīhai i rite ki tō te wāhi tapu." 20 Nā, ka whakarongo a Ihowā ki a Hetekia, ā, whakaorangia ana e ia te iwi.

21 Ā, mahia ana e ngā tama a Īharaira i kitea ki Hiruhārama te Hākari Taro Rēwenakore, e whitu ngā rā, nui atu te koa; whakamoemititia ana a Ihowā e ngā Rīwaiti rātou ko ngā tohunga i tēnei rā, i tēnei rā, me te waiata anō i runga i ngā mea tangi nui, he mea ki a Ihowā.

22 Ā, i whakamārie a Hetekia i ngā ngākau o ngā Rīwaiti katoa i mōhio pai nei ki te ritenga o te mahi ki a Ihowā, ā, kai ana rātou i te kai o taua hākari, e whitu ngā rā, patua ana e rātou ngā whakahere mō te pai, whāki ana ki a Ihowā, ki te Atua o ō rātou mātua.

23 Nā, ka whakatakotoria te whakaaro e te whakaminenga katoa, kia mahia ētahi atu rā e whitu; ā, koa ana rātou i a rātou e mahi ana i aua rā e whitu. 24 I hōmai hoki e Hetekia kīngi o Hūrā ki te whakaminenga hei whakahere ētahi pūru kotahi mano, ētahi hipi e whitu mano; i hōmai anō e ngā rangatira ki te whakaminenga ētahi pūru kotahi mano, ētahi hipi tekau mano. He tokomaha anō hoki ngā tohunga i whakatapu i a rātou.

25 Nā, koa tonu te whakaminenga katoa o Hūrā, rātou ko ngā tohunga, ko ngā Rīwaiti, me te whakaminenga katoa i haere mai nei i a Īharaira me ngā manene i haere mai nei i te whenua o Īharaira ki Hūrā noho ai. 26 Heoi, he nui te koa i Hiruhārama, nō te mea nō ngā rā anō o Horomona tama a Rāwiri kīngi o Īharaira kāhore he pēnei me tēnei i Hiruhārama. 27 Kātahi ka whakatika ngā tohunga, ngā Rīwaiti, ā, manaakitia ana e rātou te iwi, ā, i rangona tō rātou reo, i tae atu anō hoki tā rātou īnoi ki tōna nohoanga tapu, ki te rangi.

1 *2 Kung 23:21, 2 Krön 35:1. Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk*30:1påskFirades till minne av befrielsen ur Egyptens slaveri (2 Mos 12, 5 Mos 16)..

2 *2 Mos 12:2f, 4 Mos 9:10f. Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden*30:2påskhögtiden i andra månadenEnligt undantagsregeln i 4 Mos 9:10f.. 3 *2 Krön 29:34. De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. 5 *2 Mos 12:3f. Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.

6 *2 Krön 28:20f, Mal 3:7. Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 *2 Krön 29:8f. Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas från er. 9 *2 Mos 34:7, Jer 3:12, Mika 7:18. För om ni vänder om till Herren ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren er Gud är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

10 *2 Krön 36:16. Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon*30:10Efraims och Manasses land och ända till SebulonSamarien upp till Galileen, efter 722 f Kr bebott av ett inflyttat blandfolk (2 Kung 17:24f).. Men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.

13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 *2 Krön 29:34. Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus. 16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.

17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren. 18 *3 Mos 7:21, 4 Mos 9:6f. Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren, den gode, förlåta var och en 19 som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." 20 *Ps 41:5. Och Herren hörde Hiskia och helade folket.

21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära. 22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.

24 *2 Krön 29:34, 35:7f. Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. 27 *4 Mos 6:23f. Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.